Sidor

lördag 30 oktober 2010

För kännedom (Från Livia Frankel)

Björn Wiman om antisemitismen (Från Livia Frankel)

På ett av de sista seminarierna under årets bokmässa i Göteborg talade historikern Steven Beller om antisemitismens ställning i det moderna Europa. Hans tes var att antisemitismen, i den tappning som vi såg den före och under Förintelsen, var kastad på historiens soptipp, men att den inte var uppbränd. Vem som helst kan gå dit och plocka upp den.
Teorin skulle snabbt bevisas. Förra veckan attackerades en grupp judar, de flesta av dem barn, på ett helgläger i skånska Höllviken av ett antal ungdomar som skanderade ”Heil Hitler”, ”jude¬svin” och ”judejävlar förstör Höllviken”. Gärningsmännen, enligt polisen en grupp 13–14-åringar, sparkade också sönder ett staket och kastade ägg mot fönster och väggar på den kursgård där de judiska barnen befann sig.
Annons:
Samma dag som ett fåtal svenska medier – företrädesvis skåns¬ka – gav summarisk uppmärksamhet åt incidenten publicerades ett stort reportage i den tyska nättidningen Spiegel Online från Ungerns huvudstad Budapest under rubriken ”Den europeiska antisemitismens huvudstad”. Reportern radar upp skräckexempel på hur judehatet fått fritt spelrum efter vårens valresultat, där det högerpopulistiska partiet Fidesz tog makten med stöd av det öppet rasistiska Jobbik: ett minnesmärke över Förintelsen har besudlats med blodiga grisfötter, pilkorsarnas uniform bärs öppet i parlamentet och en ungersk EU-parlamentariker har talat om att de ”liberal-bolsjevikiska sionisterna” bör fundera över ”vart de ska fly och var de ska gömma sig”.
Den judiske filosofiprofessorn Gaspar Miklos Tamas vittnar om hur han väckts av stöveltramp och ropen ”Heil Hitler, professor Tamas” utanför sin bostad. Nobelpristagaren och Auschwitzöverlevaren Imre Kertész har figurerat i ett tv-inslag medan speakerrösten talat om ”råttor”. Kertész, som sedan länge bor i Berlin, svarar på frågan varför han flytt sitt hemland: ”Det är mycket enkelt. För en judisk författare är livet bättre i Berlin än i Budapest.”
Der Spiegel har också intervjuat 77-årige György Konrad, en av Ungerns mest framstående författare, som lyckats överleva i sin hemstad under både den fascistiska och kommunistiska diktaturen. Han har aldrig kunnat tänka sig att lämna Budapest, säger han, men har börjat omvärdera sin situation: ”De har släppt ut den fascistiska anden ur flaskan och den lär inte vara villig att krypa tillbaka.”
Man ska möjligen inte dra för stora växlar på likheterna mellan den framväxande statsfascismen i Ungern och en grupp äggkastande skånska fjortonåringar. Men heller inte alltför små. Om inte annat visar händelsen i Höllviken – och den tystnad som följt efter den – att vårens debatt om det svenska judehatet i Malmö inte var det isolerade fantasifoster som vissa ville få det till.
Antisemitismen har en central särställning på hatlärornas återvinningscentral. Den sprider sitt gift även från soptippen, och dess förmåga att leta sig tillbaka in i samhällets kretslopp – också de mest miljöcertifierade – är fortfarande unik.
Björn Wiman
bjorn.wiman@dn.se

söndag 24 oktober 2010

Jag tänkte berätta för dig om en kärlek som inga gränser har, om en kärlek som är lika för alla. Skillnaden gör du själv om du inte tar emot den.
Kärleken vandrar vid din sida och söker en dörr in till ditt hjärta.
Den bryter inte upp några stängda portar men väntar på att du skall öppna.
Den har suttit där länge, rört sig omkring dig sökt din uppmärksamhet men du vågar inte öppna, därför att du inte vet vem kärleken är.
Du är rädd därför att kärleken förvandlar dig,
den tränger sig så djupt in i ditt väsen så att du uppgår i den.
Du blir ett med den och börjar vandringen i den.
Kärleken går omkring, söker ditt ögonpar att fästa sin blick i, att dela sitt liv med.
När du en gång mött den blicken och mist ditt liv i den,
vet du vad kärleken är.

Jag var rädd för kärleken innan jag mötte den, innan den drog mig ut till havet där jag föddes på nytt och där min skugga fylldes av Hans ljus.
Innan du går in och tar del av Bildspelet, läs gärna förordet som kommer här.

Jag vill med den här sidan spegla några tankar från mitt arbete som bildkonstnär
och även som poet, när jag bläddrar bland bilder och texter från det liv som varit och är mitt.

När jag i dag ser på vår historia blir jag beklämd.
Många av oss är födda på 30-talet med Andra Världskriget som ett ännu färskt minne.
Skuggorna från förr letar sig in under huden och bränner in ett minne som knottrar sig.
Just därför vill jag påminna om att vi aldrig någonsin får acceptera eller tolerera
antisemitiska ord och handlingar.

Utan det judiska folket som genom hela sin exil bevarade sina heliga skrifter och förbund hade vi inte haft någon Gud

ISRAEL ÄR DEN GARANTI VÄRLDEN BEHÖVER
FÖR ATT INTE GÅ UNDER.
I dag när hatet mot judar och Israel åter blossat upp
känner jag det viktigt att göra det här Bildspelet.
Jag vill varna er politiker för de följder som knackar på dörren,
därför att ni varit både blinda och döva för hoten från antisemitiska röster
som i dag skriar samma slagord som under Hitlers Europa.

Är det verkligen möjligt att ni inte har sett och hört vad som händer?
Ni är satta till att styra detta land
och inte till att upphäva den skyddsrätt som alla medborgare enligt lag har.
Detta gäller inte minst de judar som är bosatta i Sverige sedan många år,
och där flera av dessa är mina personiga vänner.

Det har visat sig att ni ofta, tillsammans med en lögnaktig press, ställt er på den sida som gärna fullföljer Hitlers önskedröm.
Det ser jag som ett av det värsta föräderi mot en av våra mest hotade folkgrupper.

Jag döljer mitt ansikte i skam inför Israels Gud, Han som också är min Gud
och som dessutom signerat Jerusalem.

Och hur står det egentligen till hos kristenhetens förkunnare?
Jag har följt Diakonias och vänsterns
bojkottskampanjer under flera år.
Jag har läst journalisters uttalanden som avslöjar en makalös okunnighet,
eller är det kanske avsikten att ljuga och att dölja sanningen.

Jag har sett hur man förvrängt sanningen om Israel.
Jag har sett hur förtalet sprider en eld av antisemitism runt omkring oss,
och jag är förvånad över att många kristna går i lögnens fälla.
Och jag är förvånad över den totala tystnad som råder hos många kristna

Så fort som Israel kommer på tal, börjar man hacka sönder landet,
då talas det ord som borde vara främmande för en kristen.

Ett litet land i Mellanöstern, den enda demokrati i området,
omgivet av fiender har blivit världens Hackkyckling.
världen må skämmas