Sidor

tisdag 29 mars 2011

Geert Wilders tal i Rom den 25 mars 2011 (i svensk översättning Dag Selander)



EN LÅNG MEN OERHÖRT VIKTIG ARTIKEL


Geert Wilders tal i Rom den 25 mars 2011 (i svensk översättning)

Talet i Rom häromdagen av Geert Wilders är ett av de större talen som Wilders levererat. Talet innehåller analyser bakåt i tiden, nutid och vad att göra just nu. Talet är bärare av sprängkraft för allt motstånd mot multikulturalismen i Sverige och i hela Europa. Vägen tillbaka kräver vår tydlighet och modet att tala sanning.

MXp
/Dag Selander

* * *


Multikulturalismens misslyckande

och stegen för att vända tillbaka

Signore e Signori, mina damer och herrar, kära vänner i Magna Carta Foundation, molte grazie. Tack för inbjudan till Rom. Det är fantastiskt att vara här i denna vackra stad som under många århundraden var huvudstad och centrum för Europas judisk-kristna kultur.

Tillsammans med Jerusalem och Aten är Rom vår västerländska civilisations vagga - den mest avancerade och överlägsna civilisation som världen någonsin har känt.

Som västerlänningar delar vi samma judisk-kristna kultur. Jag är från Nederländerna och du är från Italien. Våra nationella kulturer är grenar på samma träd. Vi hör inte till flera kulturer, men till olika grenar av en enda kultur. Därför - när vi kommer till Rom, kommer vi alla hem i en mening. Vi hör hemma här, som vi också hör hemma i Aten och i Jerusalem.

Det är viktigt att vi vet var våra rötter finns. Om vi förlorar dem , blir vi uppryckta med rötterna. Vi blir män och kvinnor utan en kultur.

Jag är här idag för att tala om mångkultur. Denna term har flera olika betydelser. Jag använder begreppet för att hänvisa till en specifik politisk ideologi. Man förespråkar att alla kulturer är jämlika. Om de är lika följer härav att staten inte tillåter främjandet av någon särskild kulturell värd som central och dominerande. Med andra ord: mångkultur anser att staten inte bör främja en 'ledande kultur' (se Leitkultur; anm.övers.), som invandrare måste acceptera om de vill leva mitt ibland oss.

Det är denna ideologi av kulturell relativism som den tyska förbundskanslern Angela Merkel nyligen hänvisade till när hon sa att mångkultur har visat "ett absolut misslyckande."

Mina vänner, jag vågar säga att vi har känt till detta hela tiden. Det är förutsättningen för att den mångkulturalistiska ideologin fel. Kulturer är inte lika. De är annorlunda, eftersom deras rötter är olika. Det är därför mångkulturalisterna försöka förstöra våra rötter.

Rom är en mycket lämplig plats att hantera dessa frågor på. Det finns ett gammalt talesätt som folk i vår västerländska kultur alla är bekanta med. "När du är i Rom, gör som romarna gör", står det. Detta är en uppenbar sanning: Om du flyttar någonstans, måste du anpassa dig till de lagar och seder som råder i landet.

Det mångkulturella samhället har undergrävt denna regel om sunt förnuft och anständighet. Det mångkulturella samhället säger till de nya som bosätter sig i våra städer och byar: Du är fri att agera i strid med våra normer och värderingar, eftersom dina normer och värderingar är lika bra, kanske bättre, än våra.

Det är faktiskt lämpligt att diskutera dessa frågor här i Rom på grund av att Roms historia också fungerar som en varning.

Will Durant, den berömde amerikanske 1900-talshistorikern, skrev att "en stor civilisation kan inte förstöras från utsidan om den inte redan har förstört sig själv inifrån." Detta är exakt vad som hände här i Rom för sexton århundraden sedan.

På 500-talet föll det romerska riket för de germanska barbarerna. Det råder ingen tvekan om att den romerska civilisationen var vida överlägsen den bland barbarerna. Och ändå föll Rom. Rom föll eftersom det hade lidit en förlust av tron på sin egen civilisation. Den hade förlorat viljan att stå upp och slåss för överlevnad.

Rom föll inte över en natt. Rom föll successivt. Romarna märkte knappt vad som hände. De uppfattade inte invandring för barbarerna som ett hot förrän det var för sent. Under årtionden hade de germanska barbarerna lockas av välståndet i riket, och hade passerat gränsen.

Först kunde attraktionen av imperiet på nykomlingarna ses som ett tecken på den kulturella, politiska och ekonomiska överlägsenheten i Rom. Folk kom för att hitta ett bättre liv som deras egen kultur inte kunde ge. Men sedan - den 31 december år 406 frös Rhen till och tiotusentals germanska barbarer korsade floden, översvämmade riket och gick till attack och förstörde varje stad de passerade. År 410 plundrades Rom.

Roms fall var en traumatisk upplevelse. Många böcker har skrivits om denna omvälvande händelse och européerna varnades att inte göra samma misstag igen. År 1899 varnade Winston Churchill i sin bok The River War för att islam hotar Europa på samma sätt som barbarerna en gång hotade Rom. "Muhammedanisn" skrev Churchill - jag citerar - "är en militant och missionerande tro. Ingen starkare bakåtsträvande kraft finns i världen. [...] Civilisationen av det moderna Europa må falla, som civilisationen i antikens Rom föll." Slut citat.

Churchill har rätt. Men om Europa faller, kommer det att falla likt det gamla Rom, då det inte längre tror på sin egen civilisations överlägsenhet. Det kommer att falla eftersom det dåraktigt tror att alla kulturer är lika och att det följaktligen inte finns någon anledning till varför vi bör kämpa för vår egen kultur för att bevara den.

Denna underlåtenhet att försvara vår egen kultur har gjort invandringen till det allvarligaste hotet som kan användas mot väst. Mångkultur har gjort oss så toleranta att vi tolererar de intoleranta.

Mina damer och herrar, gör inga misstag: Våra motståndare är starkt medvetna om vår svaghet. De inser att det mönster som ledde till Roms fall, är på väg idag i Väst. De är mycket medvetna om vikten av Rom som en symbol för Väst. Om och om igen antyder de Roms fall. Rom är ständigt i deras sinnen.


• Den tidigare turkiske premiärministern Erbakan sa - jag citerar: "Hela Europa kommer att bli islamiskt. Vi kommer att erövra Rom ".

• Yunis al-Astal, en Hamas-imam och ledamot av det palestinska parlamentet, sade - jag citerar: "Mycket snart Rom kommer att erövras."

• Ali Al-Faqir, fd jordansk minister för religiösa frågor, konstaterade att - jag citerar: "Islam kommer att besegra Rom."

• Sheikh Muhammad al-Arifi, imam i moskén i Saudi Defence Academy, sade - jag citerar: "Vi kommer att kontrollera Rom och införa islam i det."

Våra motståndare hoppas på en händelse som är besläktad med att Rhen blev till is år 406, då tusentals invandrare kommer att ges en enkel möjlighet att massivt ta sig in i västvärlden.

• I ett 1974 tal i FN sa den algeriske presidenten Houari Boumédienne - jag citerar: "En dag kommer miljontals män att lämna södra halvklotet för att gå till norra halvklotet. Och de kommer inte att åka dit som vänner. Därför att de kommer att åka dit för att erövra norra halvklotet. Och de kommer att erövra det med sina söner. Våra kvinnors moderliv kommer att ge oss segern." Slut citat.

• Libyens diktator Gaddafi sade, jag citerar: "Det finns tiotals miljoner muslimer på den europeiska kontinenten idag och deras antal ökar. Det är det tydliga tecken på att den europeiska kontinenten kommer att omvandlas till islam. Europa kommer en dag snart vara en muslim kontinent." Slut citat.


Våra motståndare siktar på en upprepning av Roms fall på 500-talet och vill använda exakt samma metoder. "Strategin att exportera människor och ha dem i överflöd är det enklaste sättet att äga ett territorium," varnade den berömde italienske författaren Oriana Fallaci.

Emellertid är dock situationen idag värre än det var när det romerska imperiet föll. De germanska barbarerna som invaderade Rom drevs inte av en ideologi. Efter att ha besegrat Rom, antog de så småningom den judisk-kristna civilisationen i Rom. De förstörde Rom för att de ville ha dess rikedomar, men de insåg och erkände att romerska civilisationen var överlägsen deras egna barbariska kultur.

Efter att ha förstört Rom, försökte de germanska stammarna så småningom att återuppbygga den. År 800 hade den frankiske ledaren Karl den Store låtit kröna sig till romersk kejsare. Tre hundra år senare, skulle frankerna och övriga européer gå på korståg till försvar för sin kristna kultur. Korstågen var Oriana Fallaci skrev - jag citerar - en "motoffensiv för att hejda islamisk expansionism i Europa." Rom hade fallit, men som en fågel Fenix hade den uppstått igen.

I motsats till barbarerna som konfronterade Rom har Muhammeds efterföljare en ideologi som de vill påtvinga oss.

Islam är en totalitär ideologi. Islamisk Sharia-lag övervakar varje detalj i livet. Islam är inte förenligt med vår västerländska livsstil. Islam är ett hot mot våra värderingar. Respekt för människor som tycker annorlunda, jämställdhet mellan män och kvinnor, jämställdhet mellan homosexuella och heterosexuella, respekt för kristna, judar, otrogna och avfällingar, separation mellan kyrka och stat, yttrandefrihet, de är alla under tryck på grund av islamisering .

Europa islamiseras i snabb takt. Många europeiska städer har stor islamisk koncentrationer. I vissa stadsdelar är islamiska regler redan tillämpas. Kvinnors rättigheter trampar. Vi konfronteras med huvudduk och burka, månggifte, kvinnlig könsstympning, hedersrelaterat mord. "I vart och ett av våra städer", säger Oriana Fallaci, "finns det en andra stad, en stat i staten, en regering inom regeringen. En muslimsk stad, slog en stad av Koranen. "- Slut citat.

Mina damer och herrar, gör inga misstag: Den mångkulturalistiska vänstern underlättar för islamisering. Vänsterns mångkulturalister hejar för varje ny Shariahbank, för varje ny islamisk skola, för varje ny moské. Mångkulturalister betraktar islam som lika med vår egen kultur. Sharialag eller demokrati? Islam eller frihet? Det spelar egentligen ingen roll för dem. Men det spelar roll för oss. Hela vänstereliten är skyldig att utöva kulturell relativism. Universitet, kyrkor, fackföreningar, media, politiker. Alla sviker de våra surt förvärvade friheter.

Mina damer och herrar, vad som händer i Europa idag har till viss del varit avsiktligt planerat


I oktober 2009 bekräftade Andrew Neather, tidigare rådgivare till den brittiske premiärministern Tony Blair, att den brittiska regeringen avsiktligt hade organiserat massinvandring som en del av ett socialt ingenjörsprojekt. Blair-regeringen ville - jag citerar - "Göra Storbritannien verkligt mångkulturellt." För att uppnå detta syfte tilläts 2,3 miljon utlänningar komma till Storbritannien mellan 2000 och 2009. Neather säger att denna politik har "berikat" Britain.

Vanligt folk däremot anser inte att minskningen av samhällssammanhanget - uppkomsten av brott, omvandlingen av deras gamla kvarter i no-go-zoner - varit "berikning."

Vanliga människor är väl medvetna om att de bevittnar ett fenomen av befolkningsbyte. Vanliga människor känner sig knutna till civilisationen som deras förfäder skapat. De vill inte att det ska ersättas av ett mångkulturellt samhälle där värdena för de invandrare anses lika bra som sina egna. Det är inte främlingsfientlighet eller islamofobi att överväga vår västerländska kultur som överlägsen andra kulturer - det är sunt förnuft.

Lyckligtvis lever vi fortfarande i en demokrati. Vad vanliga människor tycker räknas fortfarande. Jag är ledare för det Nederländska Partiet för Frihet som syftar till att stoppa islamiseringsprocessen och försvara de traditionella värderingarna och friheterna i Nederländerna. Party of Freedom är det snabbast växande partiet i Nederländerna.

Eftersom budskapet i mitt parti är så viktigt, stöder jag initiativ till att etablera liknande partier i andra länder, som Tyskland, Frankrike och Storbritannien, där de ännu inte finns. Förra månaden visade en opinionsundersökning i Storbritannien att häpnadsväckande 48 % av britterna skulle överväga att stödja ett icke-fascistiskt och icke-våldsamt parti som lovar att slå ner på invandringen och islamiska extremister och begränsa byggandet av moskéer. I oktober förra året var jag i Berlin där jag höll ett inledningsanförande vid ett möte med Die Freiheit, ett nystartat parti som leds av René Stadtkewitz, en före detta kristdemokrat. Tyska undersökningar visar att ett sådant parti har en potential på 20 % av väljarna.

Mitt tal där jag uppmanade tyskarna att sluta skämmas över sin tyska identitet fick mycket uppmärksamhet i media. Två veckor senare förklarade Tysklands förbundskansler Angela Merkel att mångkultur är "ett absolut misslyckande." Horst Seehofer, ledare för de bayerska kristdemokraterna, var ännu mer frispråkig. "Multikulturalism är död, sade han.

Förra månaden sade Frankrikes president Nicolas Sarkozy: "Vi har också varit oroade över identiteten hos invandrare och inte tillräckligt om identiteten hos det land som tog emot honom." - Slut citat.

För fem veckor sedan skyllde den brittiske premiärministern David Cameron mångkulturalismen för att vara islamisk extremism. "Vi har tillåtit en försvagning av vår kollektiva identitet," sade han. "Under läran om mångkultur har vi uppmuntrat olika kulturer att leva [...] bortsett från de vanliga." - Slut citat.

I sitt tal gör David Cameron fortfarande en skillnad mellan den islamistiska ideologin, som han kallar extremistisk och farlig, och islam, som han säger är en fredlig religion. Jag delar inte denna uppfattning, och inte heller Camerons stora föregångare Winston Churchill. Att påstå att islam är fredlig är en mångkulturalistisk dogm som strider mot sanningen.

Politiker som Merkel, Sarkozy och Cameron tycks fortfarande inte ha förstått vad problemet egentligen är. Ändå är det faktum att de känner sig tvingade att ta avstånd från mångkulturalism ett tydligt tecken på att de inser vad de behöver för att låtsas om vad en majoritet av befolkningen sedan länge har förstått. Nämligen att den massiva tillströmningen av invandrare från muslimska länder är den mest negativa utveckling som Europa har känt under de senaste 50 åren.

Igår visade en prestigefylld omröstning i Nederländerna att 50 % av holländarna är av den uppfattningen att islam och demokrati inte är kompatibla, medan 42 % tror att de är. Även två tredjedelar av väljarna i det liberala partiet och de kristdemokratiska partiet är övertygade om att islam och demokrati inte är kompatibla.

Detta är alltså mångkulturens politiska arv. Medan partierna till vänster har hittat sig en ny väljarkår, har de etablerade högerpartierna fortfarande övertygelsen om att islam är en religion av fred i paritet med fredliga religioner som kristendom, judendom, buddhism och andra.

Problemet med mångkulturalismen är att man vägrar att se verkligheten. Den verklighet som vår civilisation är överlägsen, och det faktum att islam är en farlig ideologi.

Idag konfronteras vi med politisk oro i arabländerna. Autokratiska regimer, som den i Ben Ali i Tunisien, Mubarak i Egypten, Gaddafi i Libyen, Khalifa dynastin i Bahrain, och andra, har störtats eller är under attack. De arabiska folken längtar efter frihet. Detta är bara naturligt. Men den ideologi och kultur som finns i islam är så djupt rotad i dessa länder att verklig frihet är helt enkelt omöjligt. Så länge som islam är dominerande kan det inte finnas någon verklig frihet.

Låt oss möta verkligheten. Den 8 mars på den internationella kvinnodagen demonstrerade 300 kvinnor på Kairos Tahrir Square i post-Mubaraks Egypten. Inom några minuter var de kvinnor som tas ut av en grupp skäggiga män som misshandlat dem och släpade bort dem. Vissa var till och med sexuella övergrepp. Polisen ingrep inte. Detta är den nya Egypten: På måndagen demonstrerar människor för frihet, på tisdag: misshandlar samma människor kvinnorna eftersom de också kräver frihet.

Jag är rädd att i muslimska länder kommer demokratin inte att leda till verklig frihet. En undersökning av den amerikanska Pew Center fann att 59 % av egyptierna föredrar demokrati framför någon annan form av regering. Men 85 % säger att islams inflytande på politiken är bra, 82 % tror att äktenskapsbrytare skall stenas, 84 % vill ha dödsstraff för avfällingar, och 77 % säger att tjuvar skall piskas eller få händerna avhuggna.

Ronald Reagan hade rätt när han kallade Gaddafi en "galen hund." Men vi bör inte hysa illusionen att det kan finnas verklig frihet och verklig demokrati i ett land där islam är dominerande. Det råder ingen tvekan om att resultaten av Pewundersökningen i Egypten tillämpas i Libyen också. Det ligger inte i vårt intresse att föra det Muslimska Brödraskapet till makten i Tripoli och installera ett kalifat i Libyen.

Naturligtvis måste världen stoppa Gaddafi från att döda sitt eget folk. Men såsom FN-resolution 1973 uppgav i förra veckan är detta i första hand - jag citerar - "särskilt [] staterna i regionen." Slut citat. Varför ett land som Nederländerna har att bidra med sex F16 stridsflygplan att genomdriva vapenembargot i Libyen, medan Saudiarabien inte bidrar med ett enda plan ur sin flotta på nästan 300 stridsflygplan? Araber dör, men de arabiska länderna åsidosätter sina skyldigheter.

Och en av de största hoten i den nuvarande krisen tas inte ens upp av våra ledare: Hur ska vi förhindra att tusentals ekonomiska flyktingar och asylsökande lyckosökare tar sig över Medelhavet och når ställen som Lampedusa? Nu när Tunisien är befriat, bör unga tunisier bidra till att bygga upp sitt land istället för att låta för Lampedusa. Europa har inte råd med ytterligare en tillströmning av tusentals flyktingar.


Mina damer och herrar,

Det är dags att vakna. Vi måste konfrontera verkligheten och vi måste tala sanning. Sanningen är att islam är ond, och verkligheten är att islam är ett hot mot oss.

Innan jag fortsätter vill jag klargöra dock att jag inte har problem med muslimer som sådana. Det finns många moderata muslimer. Det är därför jag alltid göra en tydlig åtskillnad mellan folket och ideologin, mellan muslimer och islam. Det finns många moderata muslimer, men det finns inget sådant som ett moderat islam.

Islam strävar efter världsherravälde. Koranen uppmanar muslimer att utöva jihad och införa Sharia-lag.

Att berätta sanningen om invandringen och varna för att islam inte kan vara lika välvilliga som den styrande eliten säger - det har man gjort till ett brott, 'hate speech', i flera EU-länder. Som ni säkert vet har jag förts till domstol anklagad för hets mot folkgrupp. Detta är en paradox i det mångkulturella samhället. Man har anspråk på att vara pluralistisk, men tillåter endast en synvinkel av världens angelägenheter, nämligen att alla kulturer är lika och att de alla är bra.

Det faktum att vi behandlas som kriminella för att vi berättar sanningen ska emellertid inte avskräcka oss. Sanningen att islam är ond har alltid varit självklart för våra förfäder. Det är därför de kämpade. Det var mycket klart för dem att vår civilisation var vida överlägsen islam.

Det är inte svårt att förstå varför vår kultur är mycket bättre än islam. Vi européer, vare sig vi är kristna, judar, agnostiker eller ateister, tror på förnuftet. Vi har alltid vetat att inget gott kunde förväntas från islam.

Medan vår kultur har sina rötter i Jerusalem, Aten och Rom, finns islams rötter i öknen och i hjärnan av Muhammed. Våra förfäder förstod konsekvenserna mycket bra. Koranen, skrev historikern Theophanes, som levde under andra halvan av 8: e århundradet, är baserad på hallucinationer.

"Visa mig bara vad Muhammed förde som var nytt och där hittar du saker bara ond och inhuman", sade den bysantinske kejsaren Manuel II år 1391, och tillade: "Gud är inte nöjd med blod - och att inte agera rimligt strider mot Guds natur."

Under 1.400 år har västerlänningar kritiserat islam och dess grundare, eftersom de redovisats onda när de såg det. Men sedan, plötsligt, under de senaste årtiondena av förra århundradet, särskilt från 1970-talet och framåt, slutade västerländska intellektuella upp med detta.

Den moraliska och kulturella relativism av marxismen ledde västvärldens politiska och intellektuella elit att anta en utopisk tro på ett universellt broderskap för mänskligheten.

Mångkultur är en kultur av avståndstagande av Europas kulturarv och friheter. Det försvagar västvärlden dag för dag. Den leder till självcensur av medierna och den akademiska världen, kollapsen av utbildningssystemet, den kastrerar kyrkorna, underminering av nationalstaten, nedbrytningen av vårt fria samhälle.

Medan - äntligen - våra ledare tycks inse vad ett katastrofalt misslyckande mångkulturalismen har varit, är mångkulturen inte död än. Mer krävs för att besegra mångkultur än enkla proklamationer att det har varit ett "absolut misslyckande." Vad som behövs är att vi vända vågen av islamisering.


Det finns några få ting vi kan göra i detta avseende.

En sak som vi bör göra är att motsätta oss införandet av Sharia eller islamisk lag i våra länder. I ett tiotal delstater i USA finns det lagstiftning som för närvarande införs för att förhindra införsel av sharia. I början av maj kommer jag att resa till USA för att uttrycka mitt stöd till dessa initiativ. Vi bör överväga liknande åtgärder i Europa.

En annan sak som vi bör göra är att stödja muslimer som vill lämna islam. En Internationella kvinnodagen är meningslöst i den arabiska världen om det inte finns någon internationell lämna islam Day. Jag föreslår införandet av en sådan dag där vi kan hedra de modiga män och kvinnor som vill lämna islam. Kanske kan vi välja ett symboliskt datum för en sådan dag och etablera ett årligt pris för en enskild som har vänt ryggen åt islam eller en organisation som hjälper människor att frigöra sig från islam. Det är mycket lätt att bli muslim. Allt man behöver göra är att uttala Shahada, den muslimska trosbekännelsen, som säger - jag citerar "Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är Allahs budbärare." Det borde vara lika lätt att lämna islam genom att uttala en mot-Shahada, som säger "Jag lämnar islam och förenar mig med mänskligheten."

En tredje åtgärd för att vända strömmen av islamisering är att återge nationalstaten sin suveränitet. Folken i den fria världen kommer bara att kunna slå tillbaka mot islam om de kan enas kring en flagga som de kan identifiera sig med. Denna flagga som symboliserar pre-politisk lojalitet kan vara flagga för vår nation. I väst ingår våra friheter i våra nationalstater. Därför är mångkulturalisterna är fientliga till nationalstaten och syftar till att förstöra den.

Nationell identitet är en allomfattande identitet: Den välkomnar alla, oavsett religion eller ras, som är villig att ta till sig till en nation genom att dela öde och framtid hos ett folk. Det knyter individen till ett arv, en tradition, en lojalitet och en kultur.

Jag vill utveckla detta eftersom vi har samlats här idag i Rom. Återigen är det lämpligt att vi är i Rom. I denna stad, 1957, och - vilken ironisk tillfällighet - på denna dag, den 25 mars, blev Romfördraget undertecknades. Detta fördrag åläggs medlemsstaterna i Europeiska unionen att sträva efter "en allt fastare sammanslutning".

Tyvärr har denna union liksom andra multinationella organisationer blivit ett av fordonen för främjande av mångkulturalism. EU har fallit i händerna på en mångkulturalistisk elit som genom att underminera den nationella suveräniteten förstör kapacitet hos de europeiska folken att demokratiskt besluta om sin framtid.

Den nya regeringen i mitt land, som stöds av mitt parti, vill begränsa invandringen. Det är vad våra väljare vill. Men vi konfronteras med det faktum att vår politik har i stor utsträckning varit outsourcad till "Europa" och att våra väljare inte längre har något direkt att säga om sin egen framtid.


På grund av internationella fördrag företräder EU:s lagstiftning framför den nationella lagstiftningen och kan inte vändas av de nationella parlamenten. Faktum är att under 2008 ogiltigförklarade EG-domstolen, den högsta domstolen i EU, både irländska och danska invandringslagstiftningen. Domstolen konstaterade att nationell lagstiftning är underordnad det som styrde på europeisk nivå. I mars 2010 ogiltigförklarade EG-domstolen den nederländska lagstiftningen som begränsar familjeåterförening för invandrare om välfärden.

Den lätthet med vilken Europas politiska elit bedriver invandringspolitik som syftar till förändring av Europa visar okänslighet hos denna elit. Det uppoffrar villigt sitt eget folk för sina politiska mål utan hänsyn till de inblandade.

Lägre klass kollektivanställda människor har fördrivits från sina kvarter. Det finns ingen respekt för deras demokratiska röst. Tvärtom är människor som inte håller med om multikulturalistiska system sedda som rasister och främlingsfientliga, medan det odefinierade brottet "rasism och främlingsfientlighet" har satts i centrum för alla moraliska uttalanden av Europeiska unionen, Europarådet, FN och andra överstatliga organisationer. Detta innebär en systematisk misshandel av eliten på ordinarie känslor av nationell lojalitet.

År 2008 uppgav Europarådets parlamentariska församling Europarådets att medlemsländerna måste - jag citerar - "fördöma och bekämpa islamofobi" och se till "att skolböcker inte framställa islam som en fientlig eller hotande religion." - Slut citat .

I mars 2010 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som kriminaliserar I resolutionen, författad av Pakistan, nämner endast en religion vid namn "förtal av religioner.": Islam. Med sina 57 medlemsstater Organisationen för den islamiska konferensen systematiskt använder sin rösträtt i FN för att underminera begreppet frihet och mänskliga rättigheter. År 1990 avslog OIC 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och ersatte det med Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam, där det i artiklarna 24 att - jag citerar - "Alla de rättigheter och friheter som anges i denna deklaration lyder under islamisk sharia. "- slut citat.



Denna "mänskliga rättigheter"-charad måste upphöra om den västerländska civilisationen vill överleva. Mänskliga rättigheter existerar för att skydda individer, inte religioner och ideologier.

EU:s mål, tiden tycks vara att förstöra den gamla suveräna nationer och ersätta dem med nya provinsiella identiteter, som alla är kloner av varandra. Britanistan kommer inte att avvika från Netherlandistan eller Germanistan från Italiastan, eller någon annan provins i den europeiska superstaten i vardande.

Vi måste återerövra Europa. Vi kan bara göra det genom att ge politisk makt tillbaka till nationalstaten. Genom att försvara nationalstaterna som vi älskar, försvarar vi vår egen identitet. Genom att försvara vår identitet, försvarar vi vilka vi är och vad vi är emot dem som vill utrota oss. Mot dem som vill skära oss från våra rötter, så att vår kultur förtvinar och dör.

Mina vänner,

Tjugo år efter vanligt folk har Europas mainstreamkonservativa ledare som Merkel, Sarkozy och Cameron äntligen - bättre sent än aldrig - kommit till den uppenbara slutsatsen, nämligen att mångkultur är ett misslyckande. Däremot har de inte en plan för att avhjälpa situationen.

Mina damer och herrar, det är dags för förändring. Vi måste skynda oss. Tiden är knapp. Ronald Reagan sade: "Vi måste agera i dag, för att bevaras imorgon". Det är därför jag föreslår följande åtgärder för att bevara vår frihet:

Först måste vi försvara yttrandefriheten. Det är den viktigaste av våra friheter. Om vi är fria att tala, kommer vi att kunna berätta sanningen och de kommer att inse vad som står på spel.

För det andra måste vi sätta stopp för kulturrelativism. Till mångkulturalisterna måste vi stolt förkunna: Vår västerländska kultur är vida överlägsen den islamiska kulturen. Först när vi är övertygade om det kommer vi vara villiga att kämpa för vår egen identitet.

För det tredje. vi ska stoppa islamisering. Eftersom mer islam innebär mindre frihet. Vi måste stoppa invandringen från muslimska länder, vi måste utvisa kriminella invandrare, vi måste förbjuda byggandet av nya moskéer. Det finns tillräckligt med islam i Europa redan. Invandrare måste assimilera och anpassa sig till våra värderingar: När man är i Rom, gör man som romarna gör.

För det fjärde måste vi återställa nationalstatens överlägsenhet och suveränitet. Eftersom vi är medborgare i dessa stater, kan vi vara stolta över dem. Vi älskar vår nation eftersom de är vårt hem, eftersom de är ett arv som våra fäder skänkt oss och som vi vill skänka våra barn. Vi är inte mångkulturalister, vi är patrioter. Och eftersom vi är patrioter, är vi villiga att kämpa för frihet.

Låt mig avsluta med en sista - och en positiv - anmärkning: Även om situationen är dålig och mångkulturalismen fortfarande dominerar, är vi i bättre skick än det romerska riket var före dess fall.

Det romerska riket var inte en demokrati. Romarna hade inte yttrandefrihet. Vi är fria människor i väst. Vi vill inte kämpa för ett imperium, vi slåss för oss själva. Vi slåss för våra nationella republiker. Du slåss för Italien, jag slåss för Nederländerna, andra slåss för Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Danmark eller Spanien. Tillsammans står vi. Tillsammans representerar vi Europas nationer.

Jag är övertygad om att om vi kan värna yttrandefrihet och demokrati, kommer vår civilisation att överleva. Europa kommer inte att falla. Vi, Europas patrioter, kommer inte att tillåta det.

Tack så mycket.

Källa: GEERT WILDERS TAL I ROM 25 MARS 2011

Läs även andra intressanta bloggar om: Geert Wilders, multikulturalismen, Magna Carta Foundation, Rom, Multikulturalismens misslyckande ::

lördag 26 mars 2011

Svensk Israel-Information



Gahrtons världsbild är bisarr - Lisa Abramowicz
| 2011-03-25 | la | Ledare |

Gahrtons världsbild är bisarr
av: Lisa Abramowicz

Att läsa Per Gahrtons artikel “Efter Qadhafi – Netanyahu” från 23 mars ger en bisarr eftersmak.

Summan av kardemumman är enligt Gahrton att nästa attack från världssamfundet bör ske mot Israel!
Garhton räknar visserligen upp övergrepp som gjorts av andra länder men Israel tar alltså priset alla kategorier.

Hela artikeln går ut på att Israel är den värsta brottslingen i världen vad gäller brott mot FN-resolutioner, folkrättsbrott m.m. Värre än samtliga arabiska och afrikanska diktaturer i världen.

Som bevis hänvisar han till brott mot FN-beslut, folkrätt m.m. Något Gahrton “glömmer” att nämna är att i FNs generalförsamling har det varit möjligt att besluta om precis vilka hårresande, falska anklagelser som helst p.g.a. en stor majoritet av diktaturer automatiskt har röstat emot Israel.

Samtidigt har FN sällan röstat för beslut som går emot diktaturers beteenden mot egna och andras befolkningar eftersom de har en automatisk majoritet och ofta ömsesidiga intressen av att hålla varandra om ryggen.

Minns till exempel resolutionen om att “Sionism är rasism”, från 1975, som togs bort först 1991 efter Sovjetväldet hade fallit.

FNs generalsekreterare Ban Ki Moon har med rätta kritiserat FNs Råd för Mänskliga Rättigheter för att Rådet har fokuserat nästan uteslutande på Israel-Palestina-konflikten medan de försummade andra områden. Rådet bildades 2006 för att ersätta FNs Kommission för Mänskliga Rättigheter, p.g.a. dess maniska undvikande av nästan alla andra frågor utom Israel. Israel är det enda land som är en stående punkt på Rådets dagordning. Så Rådets korta historia har inte bilagt den oron. Rådet består främst av diktaturer vars första prioritering var och är att dölja sina egna brott mot mänskliga rättigheter. Vi får se om det blir ändring på det nu inför att deras ordförande Libyen, blivit utesluten ur Rådet, mot bakgrund av sina brutala attacker mot sin egen civilbefolkning.

Det kan också vara av intresse att studera och fundera på hur omvärlden inklusive FN och Sverige har hanterat följande övergrepp i världen:

Kinas krig i Tibet 1950-51. En miljon människor antas ha dött, kriget slutade med att Kina annekterade Tibet, utövar ett fruktansvärt förtryck gentemot tibetanerna som fortfarande pågår. Han-kineser har flyttat in i stor omfattning i landet.

Kinas förtryck av de muslimska uigurerna, pågår fortfarande, förutom att Kina är en hård diktatur mot sin egen han-befolkning.

Rysslands båda krig i Tjetjenien, i vilka minst 10% av befolkningen antas ha dött. Kidnappningar, våldtäkter vanliga. Tjetjenien styrs nu av Rysslandsvänlig tjetjensk brutal regim.

Kongo, minst 5 miljoner människor har dött, massvåldtäkter och utbrett grovt sexuellt våld med stora skador som följd gentemot kvinnor och barn. Våldet fortsätter.

Rwanda: 800 000 tutsier mördades bestialiskt under 3 månader 1994 utan att världssamfundet lyfte ett finger, tvärtom. Gjorde sakerna ännu värre.

I princip är alla arabländer mer eller mindre diktatoriska, utövar förtryck och våld mot sin egen befolkning, vilket vi alla nu kan se för öppen ridå, p.g.a. internet och moderna media.

Speciallagstiftning mot palestinier i Libanon och Jordanien som utestänger dem från många arbeten, utbildningsplatser, äga fastigheter m.m.

Ett annat exempel är massakern i Hama, Syrien 1982 då 25 000 oppositionella dödades. Jag kanske glömt bort något, men gjorde FN något åt detta illdåd?

Irak under Saddam Hussein då hundratusentals av den egna befolkningen mördades under fruktansvärda former, gasades, slängdes i syrabad, våldtogs för att sedan mördas. Och då räknar jag inte in alla offer i Iraks krig mot Iran, som uppgick till ca en miljon.

Sudans olika krig. I söder dog 2 miljoner människor under krigen där på från 1955 till 1990-talet. 4 miljoner blev flyktingar. I provinsen Darfur på 2000-talet beräknas att minst 300 000 sudaneser, svarta, jordägande bönder har mördats av regimen och dess beridna hantlangare Janjaweed.

Sudans regeringschef Al-Bashir har ett åtal för folkmord hängande över sig från Internationella Brottsdomstolen i Haag på grund av detta folkmord i Darfur. Våldet fortsätter!

På Sri Lanka ägde ett avgörande krig rum mot de Tamilska Tigrarna ungefär samtidigt som Gazakriget 2009. Det fanns vissa likheter i krigen, folk kunde inte komma ut ur krigszonerna. Det fanns också avgörande skillnader t.ex. blockaden som gällde ALLT på Sri Lanka, vilket dock aldrig gällde mat och medicin på Gaza. Sri Lanka-kriget varade några månader längre och 20 000 människor, de allra flesta civila tamiler dödades. Någon FN-undersökning har inte fått göras på plats av regimen. Reaktioner i media saknades nästan totalt.

Man kan bara konstatera att värderingen av människoliv är mycket skev, men det är ju inte Gahrton ensam om, skrämmande nog. Geopolitik är betydelsefullt.

För när det gäller de flesta odemokratiska regimer så kan man utgå ifrån att vi nu bara ser toppen av isberget vad gäller förtryck, massmord, kvinnovåld. Det vi ser är sådant som tar plats på öppna torg och gator. Det har numera blivit mycket svårare att dölja övergrepp nu. Vi väntar nu bara på Wikileaks (eller motsvarande) att ge oss inblickar i övergreppen som sker i andra länder än västliga. Att USAs krigföring i Irak inte har varit snövit visste vi ju redan innan.

Visst kan Israel kritiseras för krigshandlingar och övergrepp, men ockupationen av arabiska områden har mer komplicerade orsaker än de Gahrton skriver, ja underlåter helt att nämna. Att tiotusentals människor har dött i krig, otaliga terrordåd, motattacker, intifador m.m. är visserligen djupt tragiskt och beklagligt men jämförelsevis är det inte höga siffror med tanke på vad krig faktiskt innebär.
Mångfalt fler araber har dödats av andra araber än av Israel.

Situationen på Gaza för civilbefolkningen där kan inte endast lastas Israel, utan främst den extrema Hamas-regimen – en regim som Gahrton och hans Palestinagrupper sällan har ett ord av kritik emot.

Situationen på Västbanken har gradvis förbättrats de senaste åren, med större frihet, färre vägspärrar och en ekonomisk utveckling på 10%. Palestinska myndigheten styr över 95% av den palestinska befolkningen där, inte Israel. Myndigheten och Israel samarbetar om säkerhetsfrågor. Efter terrorattackerna den senaste veckan i Jerusalem och på Västbanken kan man befara att situationen kan utveckla sig till det sämre.

Gahrton skriver att “Alla säger detsamma: Israel borde stå först på listan om internationella ingripanden verkligen ska utgöra inslag i en rättslig världsordning…”.

Jag ifrågasätter starkt ett sådant uttalande, både till dess innehåll och vilka som ska ha sagt något sådant. Israel är ett land som befinner sig under ett existentiellt hot. Landet har inte råd att förlora ett enda krig. Dess politik i olika avseenden, till exempel avseende fortsatt utvidgning av bosättningar, den nästan fullständiga blockaden av Gaza för handel med omvärlden, kan kritiseras. Den är kontraproduktiv.

Men ockupation av arabiskt land är inget självändamål för Israel. Sinaihalvön återlämnades till Egypten 1981 då förhandlingar ledde till ett fredsavtal. Södra Libanon lämnades 2000, vilket ledde till att Hizb’ollah började attackera norra Israel, vilket i sin tur ledde till kriget sommaren 2006. Israel drog sig tillbaka från Gaza 2005 vilket ledde till 10 000-tals raketbeskjutningar från Hamas mot södra Israel. Det är alltså inte helt riskfritt att lämna ockuperade områden och att Israel är mån om att ordentliga förhandlingar, omfattande säkerhetsåtgärder äger rum innan de lämnar ytterligare områden. Det är förståeligt.

Gahrton struntar fullständigt i sådana fakta för de passar inte in i hans bild om Israel som den ständige och ende förövaren och palestinier och omgivande arabländer som de ständiga oskyldiga offren.

Vad han inte heller kan se är att Israel är en öppen demokrati, där allt diskuteras, där alla medborgare har rösträtt och yttrandefrihet, där HBT-personer behandlas väl och har mer rättigheter (bl.a. till adoption) än många andra demokratier, där även presidenter döms till fängelse för våldtäkt och där ett rättssamhälle råder. Denna skillnad borde sticka i ögonen, även på de mest förblindade. Landet rankas som bland de bättre (genomsnittsbetyg 1,5 där 1 är bäst och 7 är sämst) i Freedom House betygssättning av demokratiska länder, medan just de länder som sitter i FNs Råd för Mänskliga Rättigheter befinner sig i absoluta botten av listan.

Men Gahrton, ordförande för Palestinagrupperna i Sverige, f.d. riksdagsledamot, f.d. EU-parlamentariker menar alltså på fullt allvar att Israel är värst. Oavsett politiken i övrigt kan jag bara konstatera att det är glädjande att Gahrton – som satt i den rödgröna grupp som före valet 2010 förberedde omfattande förändringar i svensk utrikespolitik i händelse av ett maktskifte – inte fick tillfälle att genomföra sina förslag.

Lisa Abramowicz
Generalsekreterare för Svensk Israel-Information

Publicerad på Newsmill 24 mars 2011
http://newsmill.se

Per Gahrtons text, Efter Qadhafi – Netanyahu:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/22/efter-qadhafi-netanyahu

fredag 25 mars 2011

JIHAD I MALMÖ



Läs och begrunda hur vår framtid kommer att se ut och ta reda på vad det betyder

fredag, mars 25, 2011

Det bubblar i det antisemitiska träsket i Malmö - VARFÖR ?

Att Malmö är islamismens huvudstad
i Sverige är välbekant för alla som läser
Jihad.....
En oundviklig konsekvens av detta är att
antisemitismen blommar som aldrig förr
i staden.
Därför är det intressant när även polisen
indirekt erkänner detta faktum.
De inser att det bubblar i det antisemitiska
träsket i Malmö, men låtsar officiellt att de
inte begriper VARFÖR....
Ett första steg till insikt kan ju vara att läsa
SWC:s resevarning för Malmö.
**
En liten faktaupplysning:
Malmö är den första europeiska storstaden
med över 30 % muslimer.
Samtliga islamiströrelser opererar i staden.
Den socialistiska kommunledningen upp-
muntrar exempelvis Hamas aktiviteter i
staden och delar ut kommunpolitiska poster
till islamister.
Judar och Israelvänner utsätts konstant för
hot och terror. De flesta polisutredningar
läggs ned...
***
Polisen (via Muslimska friskolan):
" – Det begås fler antisemitiska hatbrott i
Skåne än i Sverige generellt, det visar
både vår egen och Brottsförebyggande
rådets statistik.
**
"Det började 2009 med att polisen Skåne
fick indikationer från judiska församlingen
i Malmö om att deras medlemmar kände sig
mer hotade och utsatta än vanligt.
Ungdomar vågade exempelvis inte visa att
de var judar, för då riskerade de att bli
ofredade eller hotade.
Rabbinen i Malmös judiska församling
är också väldigt drabbad, han bär ortodoxa
kläder och syns därför, varför han ofta blir
utsatt för förolämpningar och ofredanden.
"Då utgjorde de antisemitiska hatbrotten 27
procent av samtliga hatbrott."
**
"Judiska Simon Wiesenthal Center i
Los Angeles varnar judar för att resa till
Malmö. I mitten av mars kom representanter
för centret till Malmö för att studera judarnas
situation och de förföljelser som förekommit.
**
– I december 2010 varnade centret för resor
till Malmö och i juni ska de utfärda en ny rese-
varning. Det här centret utbildar poliser och
jobbar med all typ av intolerans och alla typer
av hatbrott. När de var här träffade de den
judiska församlingen, representanter för
romska föreningar, Islamic Center, polisen
och kommunalpolitiker från Malmö.
De uppmanade bland annat Ilmar Reepalu (S),
kommunalråd i Malmö, att exempelvis visa sig
i synagogan eftersom de anser att han har
uttalat sig antijudiskt i media, säger Susanne
Gosenius.
Efter sitt besök i Malmö lämnar besökarna
från Simon Wiesenthal-centret sin rese-
varning oförändrad."
Etiketter: antisemitism, hamas, islamism

torsdag 24 mars 2011

Nyheter från Israel


Hej Kid!

Här följer vad som är nytt från http://nyheter.paulwiden.se/.

Dramatisk upptrappning av raketterrorn - 24 March, 2011 23:28

Terrorister i Gaza har under dagen fortsatt att avfyra raketer mot mål djupt inne i Israel. Raketlarmet har ljudit så långt norrut som Rishon Letzion, vilket inte har hänt sedan Operation gjutet bly (Gazakriget) i december 2008-januari 2009. Uppgifterna om nedslagsplatserna har varit knapphändiga och motstridiga, och i vissa fall har myndigheterna av säkerhetsskäl mörklagt uppgifter som skulle kunna användas av terroristerna för att öka precisionen i attackerna.

En raket uppges ha slagit ner strax utanför Bat Yam, 50 km norr om Gaza. Om detta stämmer innebär det att det inte längre bara rör sig om Grad/Katyusha-raketer, eftersom deras maximala räckvidd är 40 km. Det kan istället röra sig om iransktillverkade Fajr-5-raketer, som har en räckvidd på 75 km och en stridsspets med 90 kg sprängämnen.

Den shiamuslimska terroristorganisationen Islamiska Jihad säger sig ligga bakom de flesta raketattackerna. De skyller upptrappningen på ”sionistiska aggressioner”, utan att specificera. Organisationen är en svuren dödsfiende till Israel, så de behöver ju egentligen inte motivera varje enskild raketattack. Att de i nuläget har valt att gräva fram sina tyngsta raketer från sina gömmor har, som påpekats tidigare, förmodligen inte så mycket med Israel eller judarna att göra. Islamiska Jihad finansieras av Iran och tar därmed order från Iran. Fajr-5-raketerna som man nu avfyrar mot Israel har man suttit på i flera år utan att använda dem. Det som sker nu är alltså en kyligt övervägd provokation som syftar till att dra in Israel i en ny krigsomgång. Israel kommer ofrånkomligen att utmålas som skurken i en sådan omgång, eftersom vär! ldens nyhetskonsumenter har förvägrats information om de senaste dagarnas upptrappning och därför kommer att uppfatta Israels motattack som oprovocerat övervåld. Iran, som dirigerar händelseutvecklingen på avstånd, och Irans kärnvapenambitioner, hamnar därmed långt, långt ner på listan av vad som känns angeläget för världens beslutsfattare att ta tag i.

Israel för sin del kan inte göra annat än att spela med, eftersom man inte kan förbli passiv när flera miljoner israeler tvingas ner i skyddsrum flera gånger dagligen. Alla skolor inom räckhåll för raketerna har tills vidare stängts av säkerhetsskäl. Strax innan klockan 21:00 lokal tid inledde Israel omfattande flyganfall mot terroristmål i Gaza (vilket också, naturligtvis, var TT:s första notis för dagen om den upptrappade konflikten).

Paul Widen, Jerusalem

Hälsningar från
Nyheter från Israel
Nyheter från Israel

onsdag 23 mars 2011

Vedervärdigt




ÄR DET NÅGON SOM BRYR SIG ÖVER DESSA ÖVERGREPP


www.ilyameyer.com – Svenska


Här är fakta, dra dina egna slutsatserDet EU- och FN-finansierade kriget mot Israel fortsätter
Alldeles nyss språngde palestinska terrorister från Fatahregeringen i Ramallah en kraftig bomb i centrala Jerusalem. Hittills har 25 skadade påträffats, av vilka 3 kritiskt skadade.

Det palestinska våldsdådet kommer samma dag som palestiniernas andra Hamasregering, den i Gaza, sköt ett antal raketer mot civila judar i staden Beersheba.

Vilket i sin tur kommer ett par dagar efter att palestiniernas Hamasregering i Gaza sköt ett antal raketer mot civila judar i staden Ashkelon.

Som i sin tur kommer en dag efter att palestiniernas Hamasregering i Gaza sköt ett 50 granater mot civila judar i byar och städer i södra Israel.

Vilket i sin tur kom bara några dagar efter det att palestinska terrorister från den palestinska Fatahregeringen slaktade en judisk israelisk familj inklusive deras spädbarn i byn Itamar.

Allt detta våld är endast möjligt tack vare att EU och FN ger palestinierna frikostiga bidrag utan att ställa några som helst motkrav i form av ett slut på hatet, den antisemitiska propagandan eller de konstanta attackerna.

Om du är medborgare i ett medlemsland i FN går dina skattepengar till att finansiera detta barbari.

Och om du dessutom är medborgare i ett EU-land, betalar du en gång till via frikostiga EU-bidrag till palestiniernas två regeringar i Ramallah och Gaza City.

Om du dessutom är svensk medborgare, grattis: då betalar du en tredje gång genom ofrivilliga bidrag som tas från svenskt skattemedel och slussas till palestinierna via SIDA.

Utan något som helst motkrav.

Dags för massiv civil olydnad: betala in dina skatter i ett spärrat konto hos länsstyrelsen och fortsätt att göra det tills din regering, ditt EU och ditt FN ställer kraftiga motkrav på palestinierna.

Gör det nu. Omgående.

Denna posten var publicerad på Onsdag, Mars 23rd, 2011, 4:31 em

Kommentarer är stängda.

--------------------------------------------------------------------------------

www.ilyameyer.com – Svenska
RSS Om Om författaren Förbehåll

tisdag 22 mars 2011

FRÅN JIHAD I MALMÖ



EN SÅDAN YNKEDOM
STACKARS ARMA LÖGNARE SOM FÖRVRÄNGER SANNINGEN

tisdag, mars 22, 2011

Socialdemokratisk parlamentariker: "Förintelsen en lögn"

Nåja, det handlar om en (s)-ledamot av
norska Sametinget, men hans uttalanden
är inte mindre uppseendeväckande för det....
Anders Mathisen har plötsligt blivit kändis
och stor idol för allvärldens nazister.
Han hävdar att "högst 260.000 judar"
mördades i koncentrationslägren och att
"judarna hade mycket bättre i kz-lägren
än den tyska civilbefolkningen...".
Detta och mycket annat nonsens ska han
ha upptäckt under trägna studier om
Förintelsen. Ska vi gissa vilken typ av
böcker Mathisen läst ?
**
Nesseby-mannen sier at han har lest gjennom

mange dokumenter og sjekket faktaopplysninger

om andre verdenskrigs konsentrasjonsleirer grundig.

Og at hans konklusjon er at det er usant at seks

millioner jøder ble drept av Nazi-Tyskland.

Vi har blitt hjernevasket, blant annet av filmer

som Schindlers liste, til å tro at jødeutryddelsen

har skjedd, hevder Mathisen.

På Facebook skrev han i forrige uke at han mener

at 260.000 jøder døde i konsentrasjonsleirene.

Han hevdet videre at Røde Kors i sine under-

søkelser av leirene kom frem til at jødene hadde

hatt det langt bedre enn sivile tyskere.

Verdens mest berømte holocaustforsker, Raul Hilberg,

jobbet hele livet sitt for å fortelle at jødeutryddelsen

skjedde.

Men da han under rettssaken mot Ernst Zundel i Canada i

1985 ble spurt om han kunne bevise dette, innrømte han

at det ikke gikk an. De som undersøker gasskamrene finner

for eksempel ikke spor av at det er brukt gass, sier

sametingspolitikeren.

Han avviser også historiene til jøder som overlevde

konsentrasjonsleirene.

Jeg har lest en bok om uttalelsene til de som har vært

der, og de historiene de kommer med, er rett og slett

ikke sanne. De overdriver, sier Mathisen, før han

går tom for strøm på mobiltelefonen.

Var känner jag igen det dravlet från ?

**

Men partisekreteraren reagerade snabbt:
Etter å ha blitt konfrontert med Mathisens

siste uttalelser, har partisekretær Raymond

Johansen kun følgende kommentar:

– Dette er bare trist.

Assisterende partisekretær Odd Erik Stende

sa lørdag at sametingspolitikeren nå er ferdig

i Arbeiderpartiet, og må møte som uavhengig

representant hvis han kalles inn til Sametinget igjen.

Kontingenten hans var gyldig frem til høsten 2010,

men siden har ikke Mathisen fornyet sitt medlemskap

i Arbeiderpartiet. Påstandene Mathisen har kommet

med er for øvrig uhyrlige, usanne og uforenlige med

medlemskap i Arbeiderpartiet. Vi kommer derfor ikke

til å akseptere at Mathisen melder seg inn i partiet

på nytt, sa Stende til Nordlys.

Och plötsligt var Mathisen f d socialdemokrat....

torsdag 17 mars 2011

DIAKONIA MED SITT SKÖNA SÄLLSKAP



DAGEN-DEBATT

Ensidig Israelbild på Armémuseet
Publicerad: 2011-03-17 03:00 | Uppdaterad: 2011-03-17 09:45Textstorlek Tipsa andra

Andra mediers bevakning
Utställningen "Breaking the silence" på Armémuseet i Stockholm är som en enda lång anklagelseakt mot Israel. Och det är beklämmande att se vilka som står bakom den.

På Statens försvarshistoriska armémuseum visas för närvarande utställningen "Breaking the silence". Utställningen innehåller skakande bilder tagna av tjänstgörande israeliska soldater på Västbanken.

Utställningens syfte är att "inspirera till diskussion om dilemman och överväganden som enskilda soldater kan ställas inför". Ett lovvärt syfte med tanke på hur många hundratusentals soldater som det finns i konfliktområden runt om i världen. Även Sverige har ju numera soldater i Afghanistan. Men då borde Armémuseet ha kunnat visa en utställning som diskuterar och problematiserar hur soldater beter sig respektive borde bete sig mot civila i konfliktområden, till exempel i Tjetjenien, Irak, Afghanistan, Sri Lanka, Sudan, Libyen. Men så var det inte, utan syftet tycks vara att sätta strålkastarljuset på ett land - Israel.


Debatten i Israel om arméns och enskilda soldaters uppförande är igång sedan flera år och nästan alla gör värnplikten i Israel. Att kritisera sitt lands politik för att förbättra den är en viktig del av demokratin, inte minst när det gäller vad armén gör mot ett annat lands eller områdes civilbefolkning. Denna livliga debatt är något som är en styrka för Israel och kan tas del av i israeliska medier.

Att visa denna utställning i Sverige med långtgående generaliseringar över hur israeliska soldater beter sig, med en ensidig historieskrivning, utan kontext, utan orsak och verkan, blir resultatet enbart en demonisering av ett land - Israel, som till skillnad mot nästan alla krigförande länder i världen faktiskt har ett existentiellt hot över sig.


Är Armémuseums syfte att uppmärksamma allmänheten på hur israeliska soldater beter sig mot en palestinsk civilbefolkning? Detta torde vara det vanligast förekommande ämnet under de senaste 40 åren i rapporteringen från Mellanöstern, om vi bortser från de senaste två månadernas uppror i arabvärlden. Ledaren för Breaking the Silence, Yehuda Shaul, intervjuades nyligen i SVT i filmen "Det andra Israel". De två israeliska före detta soldater som "guidar" utställningen verkade inte riktigt ha klart för sig den svenska mediesituationen.

En del av utställningen var debatten den 9 mars - "Perspektiv på kriget i Gaza". Den ser ut som en enda lång anklagelseakt mot Israel. Varför bjöds ingen in från den israeliska ambassaden? Var det meningen att programmet skulle agera polis, åklagare och domstol mot Israel?


Kanske borde Armemuséet visa en utställning med bilder från de palestinska självmordsbombningarna och glädjeyttringarna efter terrorattacker mot israeler, bland annat den senaste i Itamar där tre småbarn och deras föräldrar bestialiskt mördades. Vidrigheter saknas inte, men däremot modiga palestinier som öppet skulle berätta om sådant i Stockholm.

Det är också märkligt att se vilka medarrangörer som Armémuseum har. "Utställningen presenteras av Armémuseum i samarbete med Kristna Fredsrörelsen, Diakonia och Svenska kyrkan, med stöd av Folke Bernadotteakademin och Sida." Så skattebetalarna får stå för notan under alla omständigheter. Inträdet är gratis.

Armémuseum är ett statligt museum. Då borde man ha kunnat vänta sig att vissa riktlinjer om objektivitet och opartiskhet skulle ha följts.

Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information
redaktionendagen.se

måndag 14 mars 2011

Tänker Malmö Tingsrätt tillämpa sharia ?



FRÅN JIHAD I MALMÖ

Tänker Malmö Tingsrätt tillämpa sharia ?

Antalet shariadomstolar ökar närmast
explosionsartat i Europa. I de flesta
länder är det fortfarande något som
bygger på en frivillig överenskommelse
mellan parterna. I Storbritannien har
sharia inkorporerats i brittisk lagstiftning....
I Sverige finns hittills bara shariadomstolen
i Malmö.
Vad är nästa steg ?
Den extreme imamen Ayuob Chibli
vid överste Khaddaffis moské i Malmö
har just utsetts till nämndeman av social-
demokraterna.
Med tanke på att han tydligt uttalat
sig för införande av sharia och för
dödsstraff mot homosexuella ställer
man sig naturligtvis frågan: Vad ska
han göra i en svensk tingsrätt ?
(En naturlig följdfråga vore kanske:
Vad gör han i ett demokratiskt parti
i Sverige ?)
Uppenbarligen ställer sig lagmannen
Eva Wendel Rosberg samma frågor...
Hon kallade honom till ett allvarligt
samtal och har fortfarande inte avgjort
om han kan sitta i en svensk domstol.
Vi kan självklart inte förvänta oss några
tecken på ånger från Ilmar Reepalus
maktfullkomliga apparat.
*****
HBT-reaktion på den extreme imamen
Etiketter: ilmar reepalu, islamism, khaddafi, malmö, malmö islamic center, moské, sharia, shariadomstol



# posted by hcp @ 07:00


<< Home

tisdag 8 mars 2011

Från Aletheia Blogg


tisdag, mars 8th, 2011...9:11 f m
Netanyahus förslag = vedermödan
Kommentarer
I veckan som gick kom Israels premiärminister med ett radikalt ”freds”-förslag. Det går ut på att omedelbart upprätta en palestinsk stat enligt 1967 års gränser som tillfällig gränslösning tills de förhandlat fram en permanent lösning.

Det skulle innebära bland annat innebära att 60% av västbanken tillfaller palestinierna och att östra Jerusalem också skulle bli palestinskt.

Man anar att det är stor press på Israel. Obama har varit mycket tydlig på att han vill se resultat och att han inte tolerera några misslyckanden, trycket är mycket hårt. Det var faktiskt Obamas egen idé att Israel skulle dra sig tillbaka till 1967 år gränser som han lanserade redan år 2008.

Det blir inte bättre av de omvälvningar som pågår runt om i mellanöstern. Det muslimska brödraskapet uttalade i slutet av januari i år, att det Egyptiska folket skulle förbereda sig för krig med Israel.

Netanyahus förslag kan ju i det sammanhanget låta som en fin fredskompromiss i västerländska öron. Denna kan man tycka evig konflikt behöver verkligen en lösning. Den började egentligen redan mellan Esau och Jakob (som sedan fick heta just Israel). Problemet är att Esau ville inte ha fred, utan han svor på att döda Israel och försöker just det fortfarande.

Det är ett väl uttalat mål att utrota Israel, som det har förkommit en massa uttalanden, både från palestinskt håll, men även andra Islamiska nationer, som exempelvis Iran. Hatet verkar inte veta några gränser helst vill man att namnet Israel skall glömmas bort, vilket rimmar mycket bra med beskrivningen i den profetiska 83:dje psalmen.

Psalm 83:2-4

Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet.
Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar.

De säger: ”Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!”

Det är exakt det som det handlar om, ett hat mot Israels Gud som orsakar förföljelse av hans folk, så till den milda grad att de vill att namnet Israel ska glömmas bort. Tro nu inte att det kommer att handla om bara landet Israel. Nej, det handlar först och främst om det andliga Israel, i vilket vi är inympade i.

Under denna press är det mycket lätt att man frestas att ge efter för omvärlden (om man inte känner Gud). En omvärlden som tycks enas likt aldrig förr, och är fast beslutna att dela landet.

Faktum är att skulle delningen gå igenom så är det en markör på att faktiskt då befinnas oss i vedermödan. Joel klassiska text i slutet på andra kapitlet är ett välkänt avsnitt som handlar om ändens tid. Där det talas om ”HERRENS dag, den stora och fruktansvärda”. Det vet ju alla vilken den är.

Sedan fortsätter texten och talar om hur Gud ska göra slut på Judas och Jerusalems fångenskap och hålla dom med dem som delat hans land. Det börjar med Joel 2:31-32.

Joel 2:31-2:32

Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

Och det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som HERREN har sagt, bland kvarlevan som HERREN kallar.

Sedan tar kapitel två slut, men kapitel-indelningen är inte gjord av Joel utan är av senare datum. Och kapitel-indelningen har här blivit tokig, för kapitel 3 börjar med ”Ty se, i de dagarna”. I vilka dagar? Jo, de som slutet av kapitel två handlar om. Dvs Herrens dag den stora och fruktansvärda.

Joel 3:1-2
Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap,
skall jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Josafats dal. Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels, skull, som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land

Vad har dem gjort? Jo, delat landet! Det är också just det som omvärlden håller på att tvinga Israel till att göra. Allt detta till förmån för några som inte vill ha fred, de vill bara utrota Israel helt och hållet. Går denna ”freds”-strävare igenom, så är ett som en vägskylt som visar att nu är vi inne i historiens final.

Att just detta förslag går igenom är ju inte helt säkert, men det är bara en tidsfråga innan delningen sker. Med tanke på detta radikala förslag från Israeliskt håll, känns det onekligen som det inte finns mycket tid kvar.

Mvh /Alias