tisdag 27 december 2011
torsdag 22 december 2011
Vår värld är död utan relationer
Den förlorade kunskapen och den förlorade identiteten.
tänkte jag medan tankarna vandrade vidare.
Den djupaste kunskapen får vi när vi upptäcker vilka vi är, att vi inte är något eller någon förrän vår identitet bekräftas.
Meningar som verkar höra samman rinner ut från pennan och tanken hinner inte med vad pennan skriver. Pennan lyder bara vad tanken säger, tänker jag förundrad.
Vår värld är död utan relationer och människan är död utan den som skapat henne och som haft en avsikt med henne.
Omedelbart skriver pennan, låt mig leva i Din avsikt, och jag kopplardirekt in tonen ifrån den eviga världen.
Vår värld är bestulen, kunskapen har gått vilse,
vi famlar i mörker och går under eller ...
Hur ser det ut hos judarna, tänker jag, detta fascinerande släkte av människor, präglade av en Gud som är samma som vår fast tydligare. På något sätt så har bilden präntats in från släkte till släkte.
Det är inte så lätt att bli av med en Gud som ristat in sitt namn i själva stenen hos det judiska folket.
Vi är mera vilsna mera tafatta och mindre säkra i vår gudsrelation, tänker jag. Dessutom tror jag att vi förlorade stora delar av vår gemensamma historia genom våra s.k. kyrkofäder. Det är en annan historia som jag inte vill ta i denna dag även om julen är ett resultat av dessa fäder. Vi fick julen och julgrisen och förlorade orienteringsförmågan i tiden.
Är det lidandet som format det judiska folkets identitet?
De undervisar sina barn från tidiga år medan vi kristna ofta överlåter det käraste vi har till världen, skolan och ateisterna.
Vi kanske menar att barnen skall välja fritt men hur då?
Om de inte har fått någon kunskap blir det svårt.
Vi måste börja återerövra oss själva, söka den sanna identiteten, börja förstå vilka vi är.
Vi talar ofta om vårt förlorade paradis och känner saknaden av Någon. Vi måste lära känna denne Någon och vi kommer att finna att i Honom är det som vi rör oss och är till.
Då först blir vår identitet en verklighet.
Människan har ofta ett religiöst skal men på djupet är hon infiltrerad av lögner, hon är religiös men inte född på nytt.
Åter pekar pennans ritstift mot det judiska folket
Under de mest vidriga förhållanden har de hållit fast vid sin Gud, om inte hade de som nation och folk gått under. Då hade världen inte haft något folk att spy sin vrede och avsky över.
Hade de gått under så hade inte heller vi funnits.
Vi är sammanfogade med judarna genom blodsband. Många vet det inte på grund av okunskap men ”frälsningen kommer från judarna”
Europa dog efter Andra Världskrigets vedervärdigheter men judarna lever.
Europa är för tillfället återuppbyggt men ropen ekar än en gång ”död åt judarna”.
Världen lär sig aldrig: förstår intet, vet intet och lär inget.
Ända sedan Mordokai och Esters dagar i Persien ca 483 f. Kr
har det judiska folket hotats av utrotning.
Redan Hitler och grand mufti i Jerusalem smidde planer om judarnas utrotning.
Katolska Kyrkan hade mycket nära samarbete med Hitler
Intressant att Irans (Persiens) härskare Mahmoud Ahmadinejads
största längtan är att utrota Israel och judarna.
Hitlers ande svävar över världen för att slutföra sitt förintelsearbete över det folk som Herren vår Gud har utvalt.
Europa försöker att resa sig upp ur den ekonomiska ruinen men kommer det att lyckas?
Allt är förlorat om världen/vi än en gång sviker judarna.
Till Jerusalem skall de svartaste av demonandar drabba samman.
Kommer det att lyckas
Till sist skall världen styras av en jude, känn på det.
GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
TILL ER ALLA
Önskar Kid Kumlin
tänkte jag medan tankarna vandrade vidare.
Den djupaste kunskapen får vi när vi upptäcker vilka vi är, att vi inte är något eller någon förrän vår identitet bekräftas.
Meningar som verkar höra samman rinner ut från pennan och tanken hinner inte med vad pennan skriver. Pennan lyder bara vad tanken säger, tänker jag förundrad.
Vår värld är död utan relationer och människan är död utan den som skapat henne och som haft en avsikt med henne.
Omedelbart skriver pennan, låt mig leva i Din avsikt, och jag kopplardirekt in tonen ifrån den eviga världen.
Vår värld är bestulen, kunskapen har gått vilse,
vi famlar i mörker och går under eller ...
Hur ser det ut hos judarna, tänker jag, detta fascinerande släkte av människor, präglade av en Gud som är samma som vår fast tydligare. På något sätt så har bilden präntats in från släkte till släkte.
Det är inte så lätt att bli av med en Gud som ristat in sitt namn i själva stenen hos det judiska folket.
Vi är mera vilsna mera tafatta och mindre säkra i vår gudsrelation, tänker jag. Dessutom tror jag att vi förlorade stora delar av vår gemensamma historia genom våra s.k. kyrkofäder. Det är en annan historia som jag inte vill ta i denna dag även om julen är ett resultat av dessa fäder. Vi fick julen och julgrisen och förlorade orienteringsförmågan i tiden.
Är det lidandet som format det judiska folkets identitet?
De undervisar sina barn från tidiga år medan vi kristna ofta överlåter det käraste vi har till världen, skolan och ateisterna.
Vi kanske menar att barnen skall välja fritt men hur då?
Om de inte har fått någon kunskap blir det svårt.
Vi måste börja återerövra oss själva, söka den sanna identiteten, börja förstå vilka vi är.
Vi talar ofta om vårt förlorade paradis och känner saknaden av Någon. Vi måste lära känna denne Någon och vi kommer att finna att i Honom är det som vi rör oss och är till.
Då först blir vår identitet en verklighet.
Människan har ofta ett religiöst skal men på djupet är hon infiltrerad av lögner, hon är religiös men inte född på nytt.
Åter pekar pennans ritstift mot det judiska folket
Under de mest vidriga förhållanden har de hållit fast vid sin Gud, om inte hade de som nation och folk gått under. Då hade världen inte haft något folk att spy sin vrede och avsky över.
Hade de gått under så hade inte heller vi funnits.
Vi är sammanfogade med judarna genom blodsband. Många vet det inte på grund av okunskap men ”frälsningen kommer från judarna”
Europa dog efter Andra Världskrigets vedervärdigheter men judarna lever.
Europa är för tillfället återuppbyggt men ropen ekar än en gång ”död åt judarna”.
Världen lär sig aldrig: förstår intet, vet intet och lär inget.
Ända sedan Mordokai och Esters dagar i Persien ca 483 f. Kr
har det judiska folket hotats av utrotning.
Redan Hitler och grand mufti i Jerusalem smidde planer om judarnas utrotning.
Katolska Kyrkan hade mycket nära samarbete med Hitler
Intressant att Irans (Persiens) härskare Mahmoud Ahmadinejads
största längtan är att utrota Israel och judarna.
Hitlers ande svävar över världen för att slutföra sitt förintelsearbete över det folk som Herren vår Gud har utvalt.
Europa försöker att resa sig upp ur den ekonomiska ruinen men kommer det att lyckas?
Allt är förlorat om världen/vi än en gång sviker judarna.
Till Jerusalem skall de svartaste av demonandar drabba samman.
Kommer det att lyckas
Till sist skall världen styras av en jude, känn på det.
GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
TILL ER ALLA
Önskar Kid Kumlin
tisdag 20 december 2011
Egypten är på väg att bli en totalitär islamisk stat.
Av Caroline B. Glick
12/05/2011 23:47 genom Ralph Haglund
Istället för att varna Egypten mot att bryta sina fördrag med den judiska staten valde amerikanska tjänstemän att kritisera Israel i stället.
Medan rösterna kommer in vid Egyptens val av parlamentsvalet är det helt klart att Egypten är på väg att bli en totalitär islamisk stat. Den första omröstningen ägde rum i Egyptens mest liberala, kosmopolitiska städer. Och trots det fick Muslimska brödraskapet och salafister mer än 60% av rösterna. De ökade vid andra valomgången.
Och sedan kommer väljare under de kommande månaderna, egyptiska väljarna i det långt mer islamistiska Nildeltat och Sinai utan tvivel att ge krafter till ett jihadistiskt islam med en ännu större segermarginal.
Fram till den USA-stödda störtandet av Hosni Mubarak tjänade Egypten som ankare i det amerikanska allianssystemet i arabvärlden. Den egyptiska militären USA-beväpnad, USA-utbildad och USA-finansierad.
Suezkanalen är bland de mest vitala vattendragen i världen för den amerikanska flottan och den globala ekonomin.
Tack vare Mubaraks åtagande att hejda strömmen av jihadistiska krafter som hotade hans regim, tjänade under hans styre Egypten som ett stort nav mot terror i det USA-ledda kriget mot den internationella jihad.
Väl medveten om Egyptens unika betydelse för USA:s strategiska intressen i arabvärlden, har Obama-administrationens svar på det ödesdigra valresultatet varit chockerande. Hellre än att slå larmklockor har USA:s president Barack Obama firat resultatet som en seger för "demokratin".
I stället för att varna Egypten att det kommer att ställas inför allvarliga konsekvenser om de färdigställer sin islamistiska omvandling har Obama-administrationen vänt vapnen mot det första landet som kommer att betala ett pris för Egyptens islamiska revolution: Israel.
I sitt tal vid den årliga politiska konklaven i Washington som sponsrades av vänsterorienterade Brookings institutets Saban Center for Middle East Policy, hamrade USA försvarsminister Leon Panetta och utrikesminister Hillary Clinton på Israel, den enda verkliga allierade USA har kvar i Mellanöstern efter Mubaraks fall. Clinton ansåg det nödvändigt - i demokratins namn - att omfamna positionerna som Israels radikala vänster har mot majoriteten av israelerna.
Samma statssekreterare som har lett förhandlingar med våldsamma, fanatiska talibaner, som prisat Saudiarabien där kvinnor ges tio piskrapp för bilkörning och vars State Department-utbildade kvinno-dominerande, -hatande muslimska agenter från Brödraskapet i upptakten till nuvarande valet i Egypten anklagade Israel för att förtrycka kvinnors rättigheter. Det enda staten i regionen där kvinnor ges fullständiga rättigheter och rättsligt skydd blev fokus för Clintons orättfärdiga feministiska vrede.
I IDF, som i resten av landet, är religiöst tvång förbjudet. Judisk lag förbjuder män från att lyssna till kvinnors röster i sång. Och nyligen, när en grupp av religiösa soldater presenterades med ett IDF-band som presenterade kvinnliga vokalister, följde de sina ortodoxa ritualer, gick ut från salongen. Vokalisterna hindrades inte från att sjunga. De misshandlades inte. De ortodoxa lyssnade helt enkelt inte.
Och i huvudet på Clinton - detta är ett bevis på att kvinnor i Israel är under attack. I lag förbjudna att tvinga sina soldater att förakta sina religiösa plikter, var IDF-befälhavare skyldig till brott mot demokratin genom att låta trupperna lämna hallen.
Men Clinton slutade inte med sin häftiga kritik mot IDF:s påstådda krig mot kvinnor. Hon fortsatte sina angrepp genom att proklamera att Israel stöter en kniv i demokratin genom att tillåta sina lagstiftare att följa lagar som hon inte gillar. Det lagstiftande initiativ som provocerade vrede hos USA:s utrikesminister var lagen som nu diskuteras som syftar till att begränsa möjligheten för utländska regeringar att undergräva Israels valda regering genom att finansiera icke-representativa, anti-israeliska politiska organisationer som B'Tselem och Fred Nu.
Genom att attackera Israel på det sätt hon gjorde, visade Clinton att hon kräver att Israel håller en unik standard i sitt beteende. Andra västerländska demokratier är inom sina rättigheter när de tar initiativ till att förbjuda muslimska huvudbonader från det offentliga torget, men Israel är en kriminell stat för att man ger judiska soldater religionsfrihet. De talibaner som förslavar kvinnor och flickor på det mest avskyvärda sätt är värdiga samtalspartner, och det egyptiska Muslimska Brödraskapet, som stöder universell kvinnlig könsstympning, är måttliga, men Israel är en fiende till demokratin för att försöka bevara regeringens förmåga att föra en politik som främjar landets intressen.
Den unika standard som Clinton håller den judiska staten vid är en standard för mänsklig perfektion.
Och så långt hon är berörd, om Israel inte är perfekt, då är det ovärdigt allt stöd. Och eftersom Israel som en nation av vanliga dödliga aldrig kan vara perfekt, är det nödvändigtvis alltid skyldigt.
Clintons angrepp på den israeliska demokratin och samhället kom en dag efter det att Panetta attackerade Israels hantering av sina strategiska utmaningar. Clinton angrep Israels moraliska fiber, Panetta bedömde att Israel ansvarar för varje negativ utveckling i det regionala landskapet.
Panetta hudflängde Israel för att inte vara inblandat i förhandlingar med palestinierna. Han sa att Israel måste göra nya eftergifter till palestinierna för att övertyga dem om sin goda tro. Om Israel gör sådana gester, och palestinierna och den större islamiska världen föraktar dem, då kommer Panetta och hans vänner sida med Israel, sade han.
Panetta har missat att Israel redan har gjort upprepade, oöverträffade eftergifter till palestinierna och att palestinierna har sänkt spotat på dessa eftergifter och vägrat förhandla. Och han har misslyckats med att upptäcka att som svar på upprepat förakt för dessa eftergifter från palestinierna och arabvärlden i större format, inte har USA och Europa stått på Israels sida utan i stället krävt allt fler och fler eftergifter från Israel.
Panetta krävde att Israel gör förnyade gester samt blidkar egyptier, turkar och jordanier. Han misslyckades med att märka att det var Turkiets islamistiska regering, inte Israel, som satte en kniv i den turkisk-israeliska strategiska alliansen.
När det gäller Egypten, snarare än att inse de strategiska konsekvenserna för både USA och Israel om Egypten omvandlas till en islamisk stat, krävde USA:s försvarsminister att Israel ödmjukar sig för Egyptens militärjunta. Till stor del tack vare Obama-administrationen är juntan nu helt i tacksamhetsskuld till det Muslimska Brödraskapet.
När det gäller Jordan, återigen tack vare USA:s stöd för Muslimska Brödraskapet och dess anpassade grupper i Libyen och Tunisien försöker den Hashemitiska regimen åstadkomma en uppgörelse med den jordanska grenen av rörelsen i ett försök att rädda sig själv från Mubaraks öde. Under dessa omständigheter finns det ingen gest som Israel kan göra för sin granne i öster, som skulle ge kung Abdullah möjligheten att lovprisa fördelarna med fred med den judiska staten.
Sedan är det Iran och dess kärnvapenprogram.
Panetta hävdade att en israelisk militär attack mot Iran skulle leda till regionalt krig. Men han misslyckades med att nämna att ett kärnvapenbeväpnat Iran kommer att leda till kärnvapenspridning i den arabiska världen och exponentiellt öka utsikterna för ett globalt kärnvapenkrig.
Hellre än att möta de farorna rakt på, var Panettas budskap att Obama-administrationen hellre skulle acceptera ett kärnvapenbestyckat Iran än att stödja en israelisk militär attack mot Iran för att förhindra en mullocracy från att bli en kärnvapenstat.
Clintons och Panettas giftigt anti-israeliska budskap ekade i ett tal om europeisk antisemitism som gavs förra veckan av den amerikanska ambassadören till Belgien, Howard Gutman. Talande till en judisk publik förnekade Gutman effektivt förekomsten av antisemitism i Europa. Medan attacker mot europeiska judar och judiska institutioner har blivit en daglig händelse som omfattar hela kontinenten, hävdade Gutman att icke-muslimska antisemiter är i huvudsak bara är fanatiker i allmänhet som hatar alla, inte bara judar.
När det gäller muslimer som utför den stora majoriteten av antijudiska attacker i Europa, hävdade Gutman de inte har problem med goda judar som honom. De är helt enkelt arga för att Israel inte lämnar över mark till palestinierna tillräckligt snabbt. Om den judiska staten helt enkelt skulle lyda Obamas program, skulle muslimska attacker mot judar i Europa omedelbart och spårlöst försvinna enligt den amerikanske ambassadören.
Gutman är naturligtvis inte en beslutsfattare. Hans jobb är helt enkelt att genomföra Obamas politik och vara en röst för presidentens övertygelse.
Men när det tas tillsammans med Clintons och Panetta tal, exponerar Gutmans kommentarer ett beklämmande intellektuell och moralisk utveckling som klart dominerar Obama-administrationens utrikespolitik. Alla tre talen har ett gemensamt förkastande av den objektiva verkligheten till förmån för en fantasi.
I förvaltningens fantasi-universum är Israel den enda aktören på världsscenen. Dess belackare, vare sig i den islamiska världen eller Europa, är bara objekt. De är berövade dom eller ansvar för sina handlingar.
Det finns två möjliga förklaringar till detta sakernas tillstånd - och de utesluter inte varandra. Det är möjligt att Obama-administrationen är en ideologisk ekokammare där endast vissa positioner är tillåtna. Detta perspektiv är sannolikt med tanke på Vita Husets upprepade direktiv som förbjuder statstjänstemän från att använda termer som "jihad", "islamisk terrorism", "islamistisk" och "jihad," för att beskriva jihad, islamisk terrorism, islamister och jihadister.
Begränsade av den ideologiska tankepolisen som förbjuder kritiskt tänkande om de dominerande krafterna i den islamiska världen idag, har de amerikanska tjänstemännen inte något annat val än att lägga hela skulden för allt som går fel på ett samhälle de är fria att kritisera - Israel.
Den andra möjliga förklaringen till administrationens behandling av Israel är att den genomsyras av antisemitism. Det uppförstorade ansvar och skuld placeras på Israel av sådana djupa tänkare som Obama, Clinton, Panetta och Gutman verkligen visar upp en bit av klassiskt antisemitiskt beteende.
Det finns inte mycket kvalitativ skillnad mellan att anklaga det israeliska samhället för att förstöra demokratin genom att försvara sig mot utländsk politisk omstörtande verksamhet, och att anklaga judar för att förstöra moralen genom att inte anamma utländska religiösa samfund.
Så också, det är liten kvalitativ skillnad mellan att klandra Israel för dess isolering inför det islamistiska övertagandet av den arabiska världen, och skylla judarna för uppkomsten av antisemiter till makten i länder som Ryssland, Tyskland, Sverige och Norge.
I sanning, från Israels perspektiv, det gr verkligen inte någon skillnad om dessa uttalanden och det intellektuella klimatet som de representerar kommer från ideologisk närsynthet eller hat mot judar.
Slutresultatet är detsamma i båda fallen: Under president Obama, har den amerikanska regeringen blivit fientligt inställd till Israels nationella rättigheter och strategiska krav. Enligt Obama är USA inte längre Israels allierade.
caroline@carolineglick.com
12/05/2011 23:47 genom Ralph Haglund
Istället för att varna Egypten mot att bryta sina fördrag med den judiska staten valde amerikanska tjänstemän att kritisera Israel i stället.
Medan rösterna kommer in vid Egyptens val av parlamentsvalet är det helt klart att Egypten är på väg att bli en totalitär islamisk stat. Den första omröstningen ägde rum i Egyptens mest liberala, kosmopolitiska städer. Och trots det fick Muslimska brödraskapet och salafister mer än 60% av rösterna. De ökade vid andra valomgången.
Och sedan kommer väljare under de kommande månaderna, egyptiska väljarna i det långt mer islamistiska Nildeltat och Sinai utan tvivel att ge krafter till ett jihadistiskt islam med en ännu större segermarginal.
Fram till den USA-stödda störtandet av Hosni Mubarak tjänade Egypten som ankare i det amerikanska allianssystemet i arabvärlden. Den egyptiska militären USA-beväpnad, USA-utbildad och USA-finansierad.
Suezkanalen är bland de mest vitala vattendragen i världen för den amerikanska flottan och den globala ekonomin.
Tack vare Mubaraks åtagande att hejda strömmen av jihadistiska krafter som hotade hans regim, tjänade under hans styre Egypten som ett stort nav mot terror i det USA-ledda kriget mot den internationella jihad.
Väl medveten om Egyptens unika betydelse för USA:s strategiska intressen i arabvärlden, har Obama-administrationens svar på det ödesdigra valresultatet varit chockerande. Hellre än att slå larmklockor har USA:s president Barack Obama firat resultatet som en seger för "demokratin".
I stället för att varna Egypten att det kommer att ställas inför allvarliga konsekvenser om de färdigställer sin islamistiska omvandling har Obama-administrationen vänt vapnen mot det första landet som kommer att betala ett pris för Egyptens islamiska revolution: Israel.
I sitt tal vid den årliga politiska konklaven i Washington som sponsrades av vänsterorienterade Brookings institutets Saban Center for Middle East Policy, hamrade USA försvarsminister Leon Panetta och utrikesminister Hillary Clinton på Israel, den enda verkliga allierade USA har kvar i Mellanöstern efter Mubaraks fall. Clinton ansåg det nödvändigt - i demokratins namn - att omfamna positionerna som Israels radikala vänster har mot majoriteten av israelerna.
Samma statssekreterare som har lett förhandlingar med våldsamma, fanatiska talibaner, som prisat Saudiarabien där kvinnor ges tio piskrapp för bilkörning och vars State Department-utbildade kvinno-dominerande, -hatande muslimska agenter från Brödraskapet i upptakten till nuvarande valet i Egypten anklagade Israel för att förtrycka kvinnors rättigheter. Det enda staten i regionen där kvinnor ges fullständiga rättigheter och rättsligt skydd blev fokus för Clintons orättfärdiga feministiska vrede.
I IDF, som i resten av landet, är religiöst tvång förbjudet. Judisk lag förbjuder män från att lyssna till kvinnors röster i sång. Och nyligen, när en grupp av religiösa soldater presenterades med ett IDF-band som presenterade kvinnliga vokalister, följde de sina ortodoxa ritualer, gick ut från salongen. Vokalisterna hindrades inte från att sjunga. De misshandlades inte. De ortodoxa lyssnade helt enkelt inte.
Och i huvudet på Clinton - detta är ett bevis på att kvinnor i Israel är under attack. I lag förbjudna att tvinga sina soldater att förakta sina religiösa plikter, var IDF-befälhavare skyldig till brott mot demokratin genom att låta trupperna lämna hallen.
Men Clinton slutade inte med sin häftiga kritik mot IDF:s påstådda krig mot kvinnor. Hon fortsatte sina angrepp genom att proklamera att Israel stöter en kniv i demokratin genom att tillåta sina lagstiftare att följa lagar som hon inte gillar. Det lagstiftande initiativ som provocerade vrede hos USA:s utrikesminister var lagen som nu diskuteras som syftar till att begränsa möjligheten för utländska regeringar att undergräva Israels valda regering genom att finansiera icke-representativa, anti-israeliska politiska organisationer som B'Tselem och Fred Nu.
Genom att attackera Israel på det sätt hon gjorde, visade Clinton att hon kräver att Israel håller en unik standard i sitt beteende. Andra västerländska demokratier är inom sina rättigheter när de tar initiativ till att förbjuda muslimska huvudbonader från det offentliga torget, men Israel är en kriminell stat för att man ger judiska soldater religionsfrihet. De talibaner som förslavar kvinnor och flickor på det mest avskyvärda sätt är värdiga samtalspartner, och det egyptiska Muslimska Brödraskapet, som stöder universell kvinnlig könsstympning, är måttliga, men Israel är en fiende till demokratin för att försöka bevara regeringens förmåga att föra en politik som främjar landets intressen.
Den unika standard som Clinton håller den judiska staten vid är en standard för mänsklig perfektion.
Och så långt hon är berörd, om Israel inte är perfekt, då är det ovärdigt allt stöd. Och eftersom Israel som en nation av vanliga dödliga aldrig kan vara perfekt, är det nödvändigtvis alltid skyldigt.
Clintons angrepp på den israeliska demokratin och samhället kom en dag efter det att Panetta attackerade Israels hantering av sina strategiska utmaningar. Clinton angrep Israels moraliska fiber, Panetta bedömde att Israel ansvarar för varje negativ utveckling i det regionala landskapet.
Panetta hudflängde Israel för att inte vara inblandat i förhandlingar med palestinierna. Han sa att Israel måste göra nya eftergifter till palestinierna för att övertyga dem om sin goda tro. Om Israel gör sådana gester, och palestinierna och den större islamiska världen föraktar dem, då kommer Panetta och hans vänner sida med Israel, sade han.
Panetta har missat att Israel redan har gjort upprepade, oöverträffade eftergifter till palestinierna och att palestinierna har sänkt spotat på dessa eftergifter och vägrat förhandla. Och han har misslyckats med att upptäcka att som svar på upprepat förakt för dessa eftergifter från palestinierna och arabvärlden i större format, inte har USA och Europa stått på Israels sida utan i stället krävt allt fler och fler eftergifter från Israel.
Panetta krävde att Israel gör förnyade gester samt blidkar egyptier, turkar och jordanier. Han misslyckades med att märka att det var Turkiets islamistiska regering, inte Israel, som satte en kniv i den turkisk-israeliska strategiska alliansen.
När det gäller Egypten, snarare än att inse de strategiska konsekvenserna för både USA och Israel om Egypten omvandlas till en islamisk stat, krävde USA:s försvarsminister att Israel ödmjukar sig för Egyptens militärjunta. Till stor del tack vare Obama-administrationen är juntan nu helt i tacksamhetsskuld till det Muslimska Brödraskapet.
När det gäller Jordan, återigen tack vare USA:s stöd för Muslimska Brödraskapet och dess anpassade grupper i Libyen och Tunisien försöker den Hashemitiska regimen åstadkomma en uppgörelse med den jordanska grenen av rörelsen i ett försök att rädda sig själv från Mubaraks öde. Under dessa omständigheter finns det ingen gest som Israel kan göra för sin granne i öster, som skulle ge kung Abdullah möjligheten att lovprisa fördelarna med fred med den judiska staten.
Sedan är det Iran och dess kärnvapenprogram.
Panetta hävdade att en israelisk militär attack mot Iran skulle leda till regionalt krig. Men han misslyckades med att nämna att ett kärnvapenbeväpnat Iran kommer att leda till kärnvapenspridning i den arabiska världen och exponentiellt öka utsikterna för ett globalt kärnvapenkrig.
Hellre än att möta de farorna rakt på, var Panettas budskap att Obama-administrationen hellre skulle acceptera ett kärnvapenbestyckat Iran än att stödja en israelisk militär attack mot Iran för att förhindra en mullocracy från att bli en kärnvapenstat.
Clintons och Panettas giftigt anti-israeliska budskap ekade i ett tal om europeisk antisemitism som gavs förra veckan av den amerikanska ambassadören till Belgien, Howard Gutman. Talande till en judisk publik förnekade Gutman effektivt förekomsten av antisemitism i Europa. Medan attacker mot europeiska judar och judiska institutioner har blivit en daglig händelse som omfattar hela kontinenten, hävdade Gutman att icke-muslimska antisemiter är i huvudsak bara är fanatiker i allmänhet som hatar alla, inte bara judar.
När det gäller muslimer som utför den stora majoriteten av antijudiska attacker i Europa, hävdade Gutman de inte har problem med goda judar som honom. De är helt enkelt arga för att Israel inte lämnar över mark till palestinierna tillräckligt snabbt. Om den judiska staten helt enkelt skulle lyda Obamas program, skulle muslimska attacker mot judar i Europa omedelbart och spårlöst försvinna enligt den amerikanske ambassadören.
Gutman är naturligtvis inte en beslutsfattare. Hans jobb är helt enkelt att genomföra Obamas politik och vara en röst för presidentens övertygelse.
Men när det tas tillsammans med Clintons och Panetta tal, exponerar Gutmans kommentarer ett beklämmande intellektuell och moralisk utveckling som klart dominerar Obama-administrationens utrikespolitik. Alla tre talen har ett gemensamt förkastande av den objektiva verkligheten till förmån för en fantasi.
I förvaltningens fantasi-universum är Israel den enda aktören på världsscenen. Dess belackare, vare sig i den islamiska världen eller Europa, är bara objekt. De är berövade dom eller ansvar för sina handlingar.
Det finns två möjliga förklaringar till detta sakernas tillstånd - och de utesluter inte varandra. Det är möjligt att Obama-administrationen är en ideologisk ekokammare där endast vissa positioner är tillåtna. Detta perspektiv är sannolikt med tanke på Vita Husets upprepade direktiv som förbjuder statstjänstemän från att använda termer som "jihad", "islamisk terrorism", "islamistisk" och "jihad," för att beskriva jihad, islamisk terrorism, islamister och jihadister.
Begränsade av den ideologiska tankepolisen som förbjuder kritiskt tänkande om de dominerande krafterna i den islamiska världen idag, har de amerikanska tjänstemännen inte något annat val än att lägga hela skulden för allt som går fel på ett samhälle de är fria att kritisera - Israel.
Den andra möjliga förklaringen till administrationens behandling av Israel är att den genomsyras av antisemitism. Det uppförstorade ansvar och skuld placeras på Israel av sådana djupa tänkare som Obama, Clinton, Panetta och Gutman verkligen visar upp en bit av klassiskt antisemitiskt beteende.
Det finns inte mycket kvalitativ skillnad mellan att anklaga det israeliska samhället för att förstöra demokratin genom att försvara sig mot utländsk politisk omstörtande verksamhet, och att anklaga judar för att förstöra moralen genom att inte anamma utländska religiösa samfund.
Så också, det är liten kvalitativ skillnad mellan att klandra Israel för dess isolering inför det islamistiska övertagandet av den arabiska världen, och skylla judarna för uppkomsten av antisemiter till makten i länder som Ryssland, Tyskland, Sverige och Norge.
I sanning, från Israels perspektiv, det gr verkligen inte någon skillnad om dessa uttalanden och det intellektuella klimatet som de representerar kommer från ideologisk närsynthet eller hat mot judar.
Slutresultatet är detsamma i båda fallen: Under president Obama, har den amerikanska regeringen blivit fientligt inställd till Israels nationella rättigheter och strategiska krav. Enligt Obama är USA inte längre Israels allierade.
caroline@carolineglick.com
måndag 19 december 2011
http://snaphanen.dk/2011/12/19/julia-caesar-var-kastrerade-sorg/
VART ÄR VI PÅ VÄG?
Erick Mushitu Mwinkeu, född 1989, överlämnade sig själv till polisen på söndagen. Han har varit anhållen i sin frånvaro misstänkt för dödsmisshandeln av en 44-årig man i Ludvika i fredags kväll. 44-åringen var tillsammans med två andra män på väg hem efter att ha ätit julbord när de blev överfallna och brutalt misshandlade av tre till fem mörkhyade män. Enligt polisen var våldet helt oprovocerat. 44-åringen skadades så svårt av sparkar och slag att han avled strax efter att han kom till Falu lasarett.
Känner vi igen oss? Ja. Välkomna till den nya svenska verkligheten. Inte en dag utan gruppvåldtäkter, misshandel, skottlossning och mord. Detta är vad våra politiker har beslutat åt oss. Det är meningen att vi ska vänja oss. För så här är det, och så här kommer det att vara. Detta är mångkultur. Med lätt hand offrar svenska politiker sitt eget folk. När får vi nog? Finns det en gräns där våra folkvalda ställer sig upp och ber sin befolkning om ursäkt för historiens grymmaste och mest misslyckade sociala, ekonomiska och kulturella experiment? Nej. De är besatta av en ideologi av psykotiska dimensioner, och de är fast beslutna att köra den i botten.
Ludvikaborna byts ut mot afrikan
Ludvika, en liten stad i södra Dalarna, vackert belägen vid sjön Väsman och med lika många sjöar inom kommungränsen som det finns dagar på året. Gruvnäring och metallindustri, en utflyttningsort med kraftigt minskande befolkning – från 33 245 invånare 1970 till 25 810 förra året, därav drygt 14 000 i tätorten. En överlägsen socialdemokratisk majoritet i kommunfullmäktige. Därmed är de två främsta kriterierna för hög invandring uppfyllda. En socialistisk majoritet och minskande befolkning är en oslagbar och klassisk kombination. Samma utveckling kan ses på alla socialistiskt styrda bruksorter på dekis. När ursprungsbefolkningen flyttar ut fyller man på med invandrare. Här finns det första tankefelet: tron att människor är utbytbara mot varandra. Det är de inte. Problemen sitter inte i hudfärgen. Det är allt som människor bär med sig innanför huden som skapar problem: kultur, religion, människosyn, inställning till våld, moral, vilja att arbeta och göra rätt för sig, kvinnosyn, ärlighet, pålitlighet.
Politikerna har bäddat för katastrofer
Utifrån fakta och statistik går det att se hur Ludvikas styrande har bäddat för katastrofer som den här. Man har fyllt på med invandrare när ursprungsinvånarna flyttar ut och på det sättet slagit två flugor i en smäll: tomma lägenheter har fyllts, och politikerna har ”tagit sitt ansvar” och fått känna sig goda och solidariska med landets extrema invandringspolitik. Staden är ett typexempel på att de svenskar som kan flyttar ut när invandrarna flyttar in. Under åren 2002-2010 flyttade ungefär lika många svenskar (1 066 personer) från Ludvika som det flyttade in utrikes födda (901 personer).
2010 var 11,4 procent av Ludvikas befolkning utrikes född – men förbrukade 57,9 procent av kostnaden för försörjningsstöd. Det är en överrepresentation med 10,7, vilket är bland de högsta i landet.
Fackeltåg mot våldet
Den anhållne 22-årige afrikanen är sedan tidigare känd av polisen för bland annat misshandel och våld mot tjänsteman. Han ingår i det importerade våld som höjer svensk kriminalitet mot ständigt nya toppnivåer. Ludvika har en betydligt högre kriminalitet än den svenska genomsnittskommunen. Grattis, Ludvika! Nu är det tid att gå i fackeltåg mot våldet. Det tycks vara svenska folkets patentmedel att manifestera – ja, vad? Nu kallar Svenska kyrkan i Ludvika till ”ljusmanifestation mot våldet”. Allmänheten uppmanas ta med sig marschaller och infinna sig vid Skuthamn i Ludvika på torsdag kväll.
I takt med att det mångkulturella våldet som våldtäkter, gruppvåldtäkter, knivskärningar, misshandel, skottlossning och mord breder ut sig har märkliga sorgeritualer uppstått, inte bara i Sverige utan i många länder. På varje plats där någon har mördats finns de där, fortare än någon hinner blinka; gravljusen, blommorna, gosedjuren. Överallt samma sak. Och så är det ständigt fackeltåg och ”ljusmanifestationer” mot våldet. Är det någon som tror att dessa importerade våldsverkare bryr sig det minsta om fackeltåg mot våldet och bestämmer sig för att bli snälla? Eller vem riktar de sig till? Skulle Elin Krantz mördare Ephrem Tadele Yohannes bry sig om fackeltåget mot våld i Göteborg? Bryr sig mördaren Erick Mushitu Mwinkeu om att Ludvikaborna går ut med marschaller? Jag tillåter mig tvivla.
Kontraproduktiva nallar och fackeltåg
Det vore klädsamt om både Ludvikas kommunalpolitiker och Svenska kyrkan istället för fackeltåg ägnade sig åt djupgående självrannsakan efter mordet på den 44-årige familjefadern. Det är kommunpolitikerna som har fattat besluten om att ersätta utflyttade Ludvikabor med afrikaner, men Svenska kyrkan bär ett mycket tungt ansvar som en av de mest högröstade tillskyndarna av mångkulturen.
Fackeltågen och nallarna är kontraproduktiva. De förändrar ingenting. De uttrycker bara vanmakt. Med gosedjur och marschaller försöker vi besvärja en verklighet som vi uppenbarligen inte orkar ta in. Om man går i fackeltåg och lägger blommor på en mordplats, så känner man att man har gjort något. Men vad? Det är en kastrerad sorg som tar sig uttryck i dessa meningslösa manifestationer, en kastrerad sorg och en kastrerad vrede. Vi dränker oss i banalitet och kväver vårt berättigade raseri. Människor som menar väl staplar teddybjörnar och blommor istället för att ställa politikerna till svars för att de säljer ut vårt land till våld, kriminalitet och otrygghet.
Att knyta näven är ”out”
En terrorist spränger en buss full med skolbarn, och standardsvaret är att tända ljus och samlas på torget framför tv-kamerorna. Det är en av de mest meningslösa ritualerna i vår tid, skriver bloggen Gates of Vienna.
Meningslöshetens fackeltåg är ett led i den kulturella nedvittringen i vår tid. Den femininiserade tidsandan förbjuder alla sorters negativa känslor. Adekvata reaktioner på våld och död är bannlysta. Att knyta näven är ”out”. Att lägga ner blommor är ”in”.
När en familjefar på väg hem från julbordet i Ludvika mördas, när en kvinna på väg hem från krogen en lördagskväll, som Elin Krantz i Göteborg, när en kvinna gruppvåldtas av åtta män i Migrationsverkets lokaler i Mariannelund – då ska vi bara svälja vreden över vad politikerna har gjort med vårt land. Med fackeltåg ska vi manifestera vår kvävda, vår kastrerade sorg. Så tämjer vi vårt ursinne och vår förtvivlan. Till nästa mord och nästa fackeltåg.
Erick Mushitu Mwinkeu, född 1989, överlämnade sig själv till polisen på söndagen. Han har varit anhållen i sin frånvaro misstänkt för dödsmisshandeln av en 44-årig man i Ludvika i fredags kväll. 44-åringen var tillsammans med två andra män på väg hem efter att ha ätit julbord när de blev överfallna och brutalt misshandlade av tre till fem mörkhyade män. Enligt polisen var våldet helt oprovocerat. 44-åringen skadades så svårt av sparkar och slag att han avled strax efter att han kom till Falu lasarett.
Känner vi igen oss? Ja. Välkomna till den nya svenska verkligheten. Inte en dag utan gruppvåldtäkter, misshandel, skottlossning och mord. Detta är vad våra politiker har beslutat åt oss. Det är meningen att vi ska vänja oss. För så här är det, och så här kommer det att vara. Detta är mångkultur. Med lätt hand offrar svenska politiker sitt eget folk. När får vi nog? Finns det en gräns där våra folkvalda ställer sig upp och ber sin befolkning om ursäkt för historiens grymmaste och mest misslyckade sociala, ekonomiska och kulturella experiment? Nej. De är besatta av en ideologi av psykotiska dimensioner, och de är fast beslutna att köra den i botten.
Ludvikaborna byts ut mot afrikan
Ludvika, en liten stad i södra Dalarna, vackert belägen vid sjön Väsman och med lika många sjöar inom kommungränsen som det finns dagar på året. Gruvnäring och metallindustri, en utflyttningsort med kraftigt minskande befolkning – från 33 245 invånare 1970 till 25 810 förra året, därav drygt 14 000 i tätorten. En överlägsen socialdemokratisk majoritet i kommunfullmäktige. Därmed är de två främsta kriterierna för hög invandring uppfyllda. En socialistisk majoritet och minskande befolkning är en oslagbar och klassisk kombination. Samma utveckling kan ses på alla socialistiskt styrda bruksorter på dekis. När ursprungsbefolkningen flyttar ut fyller man på med invandrare. Här finns det första tankefelet: tron att människor är utbytbara mot varandra. Det är de inte. Problemen sitter inte i hudfärgen. Det är allt som människor bär med sig innanför huden som skapar problem: kultur, religion, människosyn, inställning till våld, moral, vilja att arbeta och göra rätt för sig, kvinnosyn, ärlighet, pålitlighet.
Politikerna har bäddat för katastrofer
Utifrån fakta och statistik går det att se hur Ludvikas styrande har bäddat för katastrofer som den här. Man har fyllt på med invandrare när ursprungsinvånarna flyttar ut och på det sättet slagit två flugor i en smäll: tomma lägenheter har fyllts, och politikerna har ”tagit sitt ansvar” och fått känna sig goda och solidariska med landets extrema invandringspolitik. Staden är ett typexempel på att de svenskar som kan flyttar ut när invandrarna flyttar in. Under åren 2002-2010 flyttade ungefär lika många svenskar (1 066 personer) från Ludvika som det flyttade in utrikes födda (901 personer).
2010 var 11,4 procent av Ludvikas befolkning utrikes född – men förbrukade 57,9 procent av kostnaden för försörjningsstöd. Det är en överrepresentation med 10,7, vilket är bland de högsta i landet.
Fackeltåg mot våldet
Den anhållne 22-årige afrikanen är sedan tidigare känd av polisen för bland annat misshandel och våld mot tjänsteman. Han ingår i det importerade våld som höjer svensk kriminalitet mot ständigt nya toppnivåer. Ludvika har en betydligt högre kriminalitet än den svenska genomsnittskommunen. Grattis, Ludvika! Nu är det tid att gå i fackeltåg mot våldet. Det tycks vara svenska folkets patentmedel att manifestera – ja, vad? Nu kallar Svenska kyrkan i Ludvika till ”ljusmanifestation mot våldet”. Allmänheten uppmanas ta med sig marschaller och infinna sig vid Skuthamn i Ludvika på torsdag kväll.
I takt med att det mångkulturella våldet som våldtäkter, gruppvåldtäkter, knivskärningar, misshandel, skottlossning och mord breder ut sig har märkliga sorgeritualer uppstått, inte bara i Sverige utan i många länder. På varje plats där någon har mördats finns de där, fortare än någon hinner blinka; gravljusen, blommorna, gosedjuren. Överallt samma sak. Och så är det ständigt fackeltåg och ”ljusmanifestationer” mot våldet. Är det någon som tror att dessa importerade våldsverkare bryr sig det minsta om fackeltåg mot våldet och bestämmer sig för att bli snälla? Eller vem riktar de sig till? Skulle Elin Krantz mördare Ephrem Tadele Yohannes bry sig om fackeltåget mot våld i Göteborg? Bryr sig mördaren Erick Mushitu Mwinkeu om att Ludvikaborna går ut med marschaller? Jag tillåter mig tvivla.
Kontraproduktiva nallar och fackeltåg
Det vore klädsamt om både Ludvikas kommunalpolitiker och Svenska kyrkan istället för fackeltåg ägnade sig åt djupgående självrannsakan efter mordet på den 44-årige familjefadern. Det är kommunpolitikerna som har fattat besluten om att ersätta utflyttade Ludvikabor med afrikaner, men Svenska kyrkan bär ett mycket tungt ansvar som en av de mest högröstade tillskyndarna av mångkulturen.
Fackeltågen och nallarna är kontraproduktiva. De förändrar ingenting. De uttrycker bara vanmakt. Med gosedjur och marschaller försöker vi besvärja en verklighet som vi uppenbarligen inte orkar ta in. Om man går i fackeltåg och lägger blommor på en mordplats, så känner man att man har gjort något. Men vad? Det är en kastrerad sorg som tar sig uttryck i dessa meningslösa manifestationer, en kastrerad sorg och en kastrerad vrede. Vi dränker oss i banalitet och kväver vårt berättigade raseri. Människor som menar väl staplar teddybjörnar och blommor istället för att ställa politikerna till svars för att de säljer ut vårt land till våld, kriminalitet och otrygghet.
Att knyta näven är ”out”
En terrorist spränger en buss full med skolbarn, och standardsvaret är att tända ljus och samlas på torget framför tv-kamerorna. Det är en av de mest meningslösa ritualerna i vår tid, skriver bloggen Gates of Vienna.
Meningslöshetens fackeltåg är ett led i den kulturella nedvittringen i vår tid. Den femininiserade tidsandan förbjuder alla sorters negativa känslor. Adekvata reaktioner på våld och död är bannlysta. Att knyta näven är ”out”. Att lägga ner blommor är ”in”.
När en familjefar på väg hem från julbordet i Ludvika mördas, när en kvinna på väg hem från krogen en lördagskväll, som Elin Krantz i Göteborg, när en kvinna gruppvåldtas av åtta män i Migrationsverkets lokaler i Mariannelund – då ska vi bara svälja vreden över vad politikerna har gjort med vårt land. Med fackeltåg ska vi manifestera vår kvävda, vår kastrerade sorg. Så tämjer vi vårt ursinne och vår förtvivlan. Till nästa mord och nästa fackeltåg.
lördag 17 december 2011
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150757#.TuxYU7KOC5U
Exponera: Vatikanen Vill lägga vantarna på Jerusalem
Vatikanen har nu upprepade krav på kontroll av religiösa platser i Jerusalem. Jordaniens ockupation 1948-1967 brydde sig inte om dem.
Av Giulio Meotti, Italien
Första Publicera: 2011/12/15, 04:14
Vatikanstaten - Jerusalem
Israel Radio Foto
"Fredsförhandlingarna i Mellanöstern måste ta itu med frågan om status för de heliga platserna i Jerusalem", kardinal Jean-Louis Tauran, chef för Vatikanens råd för interreligiös dialog, förklarade flera dagar sedan i Rom.
Vatikanens förre utrikesminister ombedd att placera några israeliska heliga platser i Vatikanens myndighet, anspelar på nattvardssalen på berget Sion och Getsemane trädgård vid foten av Oljeberget i Jerusalem.
Den första fabriksområdet finns också vad som kallas kung Davids grav.
"Det kommer inte att bli fred om frågan om de heliga platserna inte lösts", sade Tauran. "Den del av Jerusalem innanför murarna - med de heliga platserna för de tre religionerna - är mänsklighetens arv. Den heliga och unika karaktär av området måste säkerställas och det kan bara ske med en speciell, internationellt garanterad stadga. "
Den israeliska regeringen och Vatikanen är låsta i diskussioner över statusen på religiösa platser. Vatikanen tjänstemän är nu upprepar sitt krav på kontroll över de religiösa platserna i gamla och heliga staden grundades av kung David som huvudstad i det forntida Israel och nu huvudstad i återupprättas judiska staten.
Danny Ayalon, Israels vice utrikesminister förklarade att Israel kan överväga att ge Vatikanen "en större roll" i driften av webbplatser. Under de senaste veckorna, ökade den romersk-katolska kyrkans myndigheterna med sina politiska initiativ för katolska kontroll över en del platser i Jerusalem.
Vatikanens förre arcibishop i Jerusalem, Michel Sabbah, främjas bara en vädjan till Europeiska unionen och USA för att "stoppa Hebraization av Jerusalem".
Två veckor sedan Msgr. David-Maria Jaeger, som nyligen utnämndes av påven Benedictus XVI till Vatikanens högsta domstol, talade i Washington om en aktuell USA: s högsta domstol om huruvida en amerikansk pojke född i Jerusalem bör lägga till Israel efter namnet på den historiska staden på sin amerikanska pass. Jaeger sade att frågan om Jerusalem är inte "om det är Israels huvudstad, är det en fråga om huruvida det är en del av ett nationellt territorium".
Några dagar tidigare gav det latinska patriarken av Jerusalem, Fouad Twal, ett tal för att hälsa biskoparna i Europa och Nordamerika under deras årliga pilgrimsfärden i Israel, där Twal fördömde "den israeliska högern invadera mer och mer av Jerusalem och försöka omvandla den till en enda hebreisk-judisk stad, exklusive andra trosinriktningar. "
Claudette Habesch, Caritas general-sekreterare i Jerusalem, ett Vatikanen icke-statlig organisation som fungerar i sociala aktiviteter, precis släppt en intervju till Zenit nyhetsbyrån, som han "kristnade" den palestinska intifadan mot "det vi kallar Checkpoint av förödmjukelse".
I september var patriarken av Jerusalem Twal i Vita huset för ett möte med den amerikanska administrationen samt att stödja PA statehooden erbjudits vid FN. Twal upprepade Benedictus XVI: s tal den 13 maj 2009 i Aida flyktingläger i Betlehem, en av de mest politiska tal som någonsin har meddelats av Ratzinger under hans pontifikat. Det fick framför mest vältaliga symbol för konflikten: den säkerhet muren mellan Israel och PA-områdena.
Den dagen påven talade uttryckligen om en "självständig palestinsk stat".
Operan Romana Pellegrinaggi, Vatikanens mäktiga organ för hela världen pilgrimsfärder, organiserad bara en "maraton för fred" i Jerusalem för att protestera mot säkerhetsstängslet nära Betlehem och stödja "palestinska politiska rättigheter". Marschen började på Oljeberget, "där den sista måltiden ägde rum".
Den 1 december, träffade flera kristna och muslimska dignitärer i Beit Sahour för en konferens om "Hur man lever tillsammans i en framtida palestinsk stat?". Patriark emeritus av Jerusalem Michel Sabbah och Sheikh Muhammad Ahmad Hussein, stormuftin av Jerusalem, deltog också i evenemang som anordnas av Al-Liqa, ett Vatikanen ekumeniskt center baserat i Betlehem.
Sabbah sade att "vända sig till FN för en palestinsk stat är ett steg mot fred". Förra sommaren tog latinska patriarken Twal delta i ett möte i London med anglikansk ärkebiskop Rowan Williams av Canterbury, där Vatikanen sändebud fördömde "mer än 550,000 israeler lever i östra Jerusalem och på Västbanken" och "demografi i Jerusalem förändras snabbt med det heliga rummet hotas ".
År 2006, då Israels premiärminister Ehud Olmert och utrikesminister Tzipi Livni, som förhandlats fram för att ge bort "den heliga bassängen" till Vatikanen.
Vid den tiden, president Moshe Katzav inför ökande tryck från allmänheten, var tvungen att neka några planer på att underteckna bort kung Davids komplex i Jerusalem.
Det förefaller nu att detta alternativ har återigen dykt upp. En viktig röst för Vatikanens planen är Hanna Siniora, den äldre statsman palestinsk "fred" aktivister, vars kontor ligger i Vatikanens Tantur institut för ekumeniska studier i Jerusalem.
Den plats som kallas Kung Davids grav är den stora målet i Vatikanen plan. Det är ett komplex av byggnader av ca 100.000 kvadratmeter, där David och Salomo, och kungar i Judéen, sägs vara begravd, men detta ifrågasätts av historiker.
Det övre rummet, eller nattvardssalen som det kallas, ligger på andra våningen i Crusader-eran byggnad. Under sitt besök i Israel 2000 höll påven Johannes Paulus II Mass där. Den romersk-katolska kyrkan har kämpat för mer än 450 år att vinna tillbaka kontrollen över helgedomen, som beslagtogs från Franciscan munkar under det ottomanska imperiets styre omkring 1551.
Byggnaden beviljades diasporan Yeshiva över 40 år sedan, och yeshiva huvuden befarar att Vatikanen vill göra det till en vallfärdsort för hundratusentals katoliker och hålla gudstjänster där.
Vatikanen vill Israel att avstå suveräniteten vid Västra muren och Tempelberget. Den Heliga Stolen använder uttrycket "Holy Basin", som hänvisar till det område av Tempelberget, Oljeberget, Sions berg och en mängd kristna heliga platser som administrationen av USA: s förre president Bill Clinton började rekommendera ges under en "särskild ordning".
Obama uppmanas också att lösa de två svåraste frågorna i konflikten genom att dela Jerusalem och lösa arabiska flyktingarna i arabländerna eller en framtida palestinsk stat, men inte i Israel. Enligt Obama skulle den gamla staden i Jerusalem utses en "internationell zon".
Israels president Shimon Peres, som inte har någon auktoritet, kom också överens om att lämna över till Vatikanen suveränitet de heliga platserna.
Alla Vatikanen hävdar att en plats vid förhandlingsbordet undergrävs av medverkan i Vatikanen mellan 1948 och 1967. Under den jordanska ockupationen var judendomens heligaste platser skändats och judar förbjöds att besöka dessa helgedomar. Jordanierna byggde ett hotell och en väg genom den judiska begravningsplatsen på Oljeberget och de använde den trasiga gravstenar att bygga latriner i byggandet av Intercontintental Hotel, som sannolikt vilar på begravningsplatser.
Som sin praxis under Förintelsen under Pius XII, vände Vatikanen då dövörat till dessa grova kränkningar av de judiska mänskliga rättigheter.
Om Israel skulle avstå judisk suveränitet på de heliga platserna, skulle det betyda att återvända till en tid då Jerusalem var åtskilda av en sju kilometer lång mur, taggtråd, minfält och bunkrar. En turist som besöker den heliga staden skulle ha hittat varningsskyltar "Danger - Frontier framåt!", "Prickskyttar närheten" och "shetah hahefker", vilket på hebreiska betyder: Inga-Mans Land.
Det skulle vara Sarajevo, inte den heliga staden Jerusalem.
Författaren, en italiensk journalist med Il Foglio, skriver varje vecka kolumn för Arutz Sheva. Han är författare till boken "A New Shoah", som undersökt personliga berättelser av Israels terror offer, utgiven av Encounter. Hans skrivande har dykt upp i publikationer, till exempel Wall Street Journal, Ynet, Frontpage och kommentarer.
Taggar: Vatikanen , Västra muren , Mount Zion
Mer om detta ämne
Ny teori om när västra muren byggdes
Video: rabbiner, Studenter Dance efter "Siyum" av hela Gemara
PA TV: Regn i Jerusalem Rengör den från "Orent judar '
Ukrainas utrikesminister Besök Västra muren
Texan Harley Davidson Bikers vid Västra muren
Att bli israeler nära den heligaste platsen på jorden
Bro för judar att Tempelberget kan försvinna
Västra muren i gryningen Hoshana Raba: video och foton
Tusentals Svar "amen" i Priestly Blessing i Jerusalem
Gratis Sukkot Konsert på Mt. Sion med Aharit Hayamim Hai
96
kommentar
Skicka till en vän
skriv ut
Vatikanen har nu upprepade krav på kontroll av religiösa platser i Jerusalem. Jordaniens ockupation 1948-1967 brydde sig inte om dem.
Av Giulio Meotti, Italien
Första Publicera: 2011/12/15, 04:14
Vatikanstaten - Jerusalem
Israel Radio Foto
"Fredsförhandlingarna i Mellanöstern måste ta itu med frågan om status för de heliga platserna i Jerusalem", kardinal Jean-Louis Tauran, chef för Vatikanens råd för interreligiös dialog, förklarade flera dagar sedan i Rom.
Vatikanens förre utrikesminister ombedd att placera några israeliska heliga platser i Vatikanens myndighet, anspelar på nattvardssalen på berget Sion och Getsemane trädgård vid foten av Oljeberget i Jerusalem.
Den första fabriksområdet finns också vad som kallas kung Davids grav.
"Det kommer inte att bli fred om frågan om de heliga platserna inte lösts", sade Tauran. "Den del av Jerusalem innanför murarna - med de heliga platserna för de tre religionerna - är mänsklighetens arv. Den heliga och unika karaktär av området måste säkerställas och det kan bara ske med en speciell, internationellt garanterad stadga. "
Den israeliska regeringen och Vatikanen är låsta i diskussioner över statusen på religiösa platser. Vatikanen tjänstemän är nu upprepar sitt krav på kontroll över de religiösa platserna i gamla och heliga staden grundades av kung David som huvudstad i det forntida Israel och nu huvudstad i återupprättas judiska staten.
Danny Ayalon, Israels vice utrikesminister förklarade att Israel kan överväga att ge Vatikanen "en större roll" i driften av webbplatser. Under de senaste veckorna, ökade den romersk-katolska kyrkans myndigheterna med sina politiska initiativ för katolska kontroll över en del platser i Jerusalem.
Vatikanens förre arcibishop i Jerusalem, Michel Sabbah, främjas bara en vädjan till Europeiska unionen och USA för att "stoppa Hebraization av Jerusalem".
Två veckor sedan Msgr. David-Maria Jaeger, som nyligen utnämndes av påven Benedictus XVI till Vatikanens högsta domstol, talade i Washington om en aktuell USA: s högsta domstol om huruvida en amerikansk pojke född i Jerusalem bör lägga till Israel efter namnet på den historiska staden på sin amerikanska pass. Jaeger sade att frågan om Jerusalem är inte "om det är Israels huvudstad, är det en fråga om huruvida det är en del av ett nationellt territorium".
Några dagar tidigare gav det latinska patriarken av Jerusalem, Fouad Twal, ett tal för att hälsa biskoparna i Europa och Nordamerika under deras årliga pilgrimsfärden i Israel, där Twal fördömde "den israeliska högern invadera mer och mer av Jerusalem och försöka omvandla den till en enda hebreisk-judisk stad, exklusive andra trosinriktningar. "
Claudette Habesch, Caritas general-sekreterare i Jerusalem, ett Vatikanen icke-statlig organisation som fungerar i sociala aktiviteter, precis släppt en intervju till Zenit nyhetsbyrån, som han "kristnade" den palestinska intifadan mot "det vi kallar Checkpoint av förödmjukelse".
I september var patriarken av Jerusalem Twal i Vita huset för ett möte med den amerikanska administrationen samt att stödja PA statehooden erbjudits vid FN. Twal upprepade Benedictus XVI: s tal den 13 maj 2009 i Aida flyktingläger i Betlehem, en av de mest politiska tal som någonsin har meddelats av Ratzinger under hans pontifikat. Det fick framför mest vältaliga symbol för konflikten: den säkerhet muren mellan Israel och PA-områdena.
Den dagen påven talade uttryckligen om en "självständig palestinsk stat".
Operan Romana Pellegrinaggi, Vatikanens mäktiga organ för hela världen pilgrimsfärder, organiserad bara en "maraton för fred" i Jerusalem för att protestera mot säkerhetsstängslet nära Betlehem och stödja "palestinska politiska rättigheter". Marschen började på Oljeberget, "där den sista måltiden ägde rum".
Den 1 december, träffade flera kristna och muslimska dignitärer i Beit Sahour för en konferens om "Hur man lever tillsammans i en framtida palestinsk stat?". Patriark emeritus av Jerusalem Michel Sabbah och Sheikh Muhammad Ahmad Hussein, stormuftin av Jerusalem, deltog också i evenemang som anordnas av Al-Liqa, ett Vatikanen ekumeniskt center baserat i Betlehem.
Sabbah sade att "vända sig till FN för en palestinsk stat är ett steg mot fred". Förra sommaren tog latinska patriarken Twal delta i ett möte i London med anglikansk ärkebiskop Rowan Williams av Canterbury, där Vatikanen sändebud fördömde "mer än 550,000 israeler lever i östra Jerusalem och på Västbanken" och "demografi i Jerusalem förändras snabbt med det heliga rummet hotas ".
År 2006, då Israels premiärminister Ehud Olmert och utrikesminister Tzipi Livni, som förhandlats fram för att ge bort "den heliga bassängen" till Vatikanen.
Vid den tiden, president Moshe Katzav inför ökande tryck från allmänheten, var tvungen att neka några planer på att underteckna bort kung Davids komplex i Jerusalem.
Det förefaller nu att detta alternativ har återigen dykt upp. En viktig röst för Vatikanens planen är Hanna Siniora, den äldre statsman palestinsk "fred" aktivister, vars kontor ligger i Vatikanens Tantur institut för ekumeniska studier i Jerusalem.
Den plats som kallas Kung Davids grav är den stora målet i Vatikanen plan. Det är ett komplex av byggnader av ca 100.000 kvadratmeter, där David och Salomo, och kungar i Judéen, sägs vara begravd, men detta ifrågasätts av historiker.
Det övre rummet, eller nattvardssalen som det kallas, ligger på andra våningen i Crusader-eran byggnad. Under sitt besök i Israel 2000 höll påven Johannes Paulus II Mass där. Den romersk-katolska kyrkan har kämpat för mer än 450 år att vinna tillbaka kontrollen över helgedomen, som beslagtogs från Franciscan munkar under det ottomanska imperiets styre omkring 1551.
Byggnaden beviljades diasporan Yeshiva över 40 år sedan, och yeshiva huvuden befarar att Vatikanen vill göra det till en vallfärdsort för hundratusentals katoliker och hålla gudstjänster där.
Vatikanen vill Israel att avstå suveräniteten vid Västra muren och Tempelberget. Den Heliga Stolen använder uttrycket "Holy Basin", som hänvisar till det område av Tempelberget, Oljeberget, Sions berg och en mängd kristna heliga platser som administrationen av USA: s förre president Bill Clinton började rekommendera ges under en "särskild ordning".
Obama uppmanas också att lösa de två svåraste frågorna i konflikten genom att dela Jerusalem och lösa arabiska flyktingarna i arabländerna eller en framtida palestinsk stat, men inte i Israel. Enligt Obama skulle den gamla staden i Jerusalem utses en "internationell zon".
Israels president Shimon Peres, som inte har någon auktoritet, kom också överens om att lämna över till Vatikanen suveränitet de heliga platserna.
Alla Vatikanen hävdar att en plats vid förhandlingsbordet undergrävs av medverkan i Vatikanen mellan 1948 och 1967. Under den jordanska ockupationen var judendomens heligaste platser skändats och judar förbjöds att besöka dessa helgedomar. Jordanierna byggde ett hotell och en väg genom den judiska begravningsplatsen på Oljeberget och de använde den trasiga gravstenar att bygga latriner i byggandet av Intercontintental Hotel, som sannolikt vilar på begravningsplatser.
Som sin praxis under Förintelsen under Pius XII, vände Vatikanen då dövörat till dessa grova kränkningar av de judiska mänskliga rättigheter.
Om Israel skulle avstå judisk suveränitet på de heliga platserna, skulle det betyda att återvända till en tid då Jerusalem var åtskilda av en sju kilometer lång mur, taggtråd, minfält och bunkrar. En turist som besöker den heliga staden skulle ha hittat varningsskyltar "Danger - Frontier framåt!", "Prickskyttar närheten" och "shetah hahefker", vilket på hebreiska betyder: Inga-Mans Land.
Det skulle vara Sarajevo, inte den heliga staden Jerusalem.
Författaren, en italiensk journalist med Il Foglio, skriver varje vecka kolumn för Arutz Sheva. Han är författare till boken "A New Shoah", som undersökt personliga berättelser av Israels terror offer, utgiven av Encounter. Hans skrivande har dykt upp i publikationer, till exempel Wall Street Journal, Ynet, Frontpage och kommentarer.
Taggar: Vatikanen , Västra muren , Mount Zion
Mer om detta ämne
Ny teori om när västra muren byggdes
Video: rabbiner, Studenter Dance efter "Siyum" av hela Gemara
PA TV: Regn i Jerusalem Rengör den från "Orent judar '
Ukrainas utrikesminister Besök Västra muren
Texan Harley Davidson Bikers vid Västra muren
Att bli israeler nära den heligaste platsen på jorden
Bro för judar att Tempelberget kan försvinna
Västra muren i gryningen Hoshana Raba: video och foton
Tusentals Svar "amen" i Priestly Blessing i Jerusalem
Gratis Sukkot Konsert på Mt. Sion med Aharit Hayamim Hai
96
kommentar
Skicka till en vän
skriv ut
torsdag 15 december 2011
JIHAD I MALMÖ
Antisemitismen i Malmö - värst i Sverige
Judiska församlingen i Malmö får extra
mycket pengar när regeringen idag anslår
fyra miljoner kronor för att öka säkerheten
för Sveriges judar.
– Problemen är störst i Malmö, säger integrations-
minister Erik Ullenhag (FP).
Och VARFÖR är det så ?
**
Idag, torsdag, fattar regeringen beslut om ett engångs-
belopp på fyra miljoner kronor för att öka säkerheten
och minska utsattheten för den judiska minoriteten.
Regeringen ger 3,5 miljoner kronor till Judiska
Centralrådet, som sedan ska fördela pengarna mellan
församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
500 000 kronor behålls av regeringen för speciella
åtgärder med anledning av något oförutsett riktat
mot svenska judar.
Malmö kommer att få mest pengar, enligt Judiska
Centralrådets ordförande Lena Posner-Körösi.
– Judarna där är mest utsatta. Malmö kommun är
inte heller lika generös när det gäller att anslå pengar
till säkerheten runt synagogan, säger Lena Posner-
Körösi.
**
Pengarna ska gå till att förbättra den fysiska säker-
heten vid synagogan och den judiska församlingens
hus. Det kan handla om skottsäkra glas, bättre lås
och kraftigare dörrar. Eller om de betongblock som
ställs upp runt synagogan vid större helger, när hot-
bilden ökar.
– Betongblocken kostar 40–50 000 kronor i hyra,
frakt och uppsättning. Idag tas pengarna ur församlings-
medlemmarnas fickor, säger en man inom Malmös
judiska församlings egen säkerhetsorganisation.
Han berättar att Malmö stad sade nej till en förfrågan
om att bekosta betongblocken – säkerhet var enligt
kommunen en uppgift för polisen. Säkerhetsmannen
vill vara anonym på grund av sin familj och den
utsatthet det innebär att vara jude i Malmö.
– Senast i oktober fick jag höra att jag var en jävla
jude när jag stod som vakt utanför synagogan,
berättar han.
**
Och när tänker regeringen ställa den naturliga frågan
VARFÖR ?
Varför blommar antisemitismen som värst i Malmö ?
Varför trakasseras judar mest i Malmö ?
Varför har kommunledningen intima förbindelser
med Hamas ?
Varför protesterar så få mot antisemitismen i Malmö ?
***
Läs också
Malmö, Sveriges Gaza - antisemitiskt, islamistiskt
*
Den permanenta skandalen Ilmar Reepalu
*
Föreningsgatan - hatets gata....
Etiketter: antisemitism, ilmar reepalu, islamism, judehat, malmö
lördag 10 december 2011
När uppfanns palestinierna?
från Israel i Sverige
När uppfanns palestinierna?
Om du menar dagens mening på “palestinier” (som inte går att uttala på arabiska eftersom där inte finns något p) så uppfanns det av Arafat efter kriget 1967 av politiska skäl. Om judarna i Israel har en halv miljard araber som fiender, eller ett par miljoner “palestinier” smakar det väldigt olika och om palestinierna kan man ju då tycka synd om pga deras fåtal.
En välkänd artikel “What is a Palestinian” finns översatt till svenska på blogen MXp.
Gingrich har inte kommit på något, om “palestinierna” som TT insisterar eftersom de vägrar undersöka fakta eller medvetet vill förfalska dem.
Dagens “palestinier” finns till samma grad som dagens Märstabor. De har absolut ingen historia som en separat grupp, jämfört med kurderna som varit en separat grupp i tusentals år. Minns den palestinska ledaren Mohsen och hans kända uttalande till en Holländsk tidning:
Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel för vår arabiska enighet. I verkligheten finns det idag ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Endast för politiska och taktiska skäl talar vi idag om existensen av ett palestinskt folk, eftersom arabiska nationella intressen kräver att vi låtsas att det finns ett tydligt palestinskt folk att motsätta sig sionismen.
Av taktiska skäl kan Jordanien, som är en suverän stat med definierade gränser, inte höja anspråk på Haifa och Jaffa, medan som en palestinier kan jag utan tvekan kräva Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem. Men det ögonblick vi återtar vår rätt till hela Palestina kommer vi inte att vänta ens en minut på att förena Palestina och Jordanien.
Jag har skrivit flera artiklar om det faktum att muslimerna i det palestinska mandatet började marschera in i slutet av 1800-talet, innan var de flesta icke-judar kristna araber – som assyrierna i Irak och kopterna i Egypten som fanns där när muslimerna började välla in, som de gör till Sverige nu.
Här en översatt artikel som berättar om tiden när de muslimska araberna började komma till det blivande Israel helt enkelt för att judarna skapade fler arbetstillfällen, bättre skolor, sjukvård, löner….. Den nämner specifikt en reseberättelse från 1695 som jag skrev mer om här inklusive länk till det latinska originalet.
Araberna själva erkänner förstås inte “palestinierna”.
Mer om hur judarnas ekonomi lockade araberna på denna länk.
TT:s artiklar om Gingrichs uttalanden är alltså ren fånig okunnighet, som de borde skämmas för – och som helt går emot Pressens Etiska Regler om att kontrollera sina uppgifter, vilket de alls inte gjort. Men det är väl en del deras sensationsrapporterade journalistern inte får lön för.
Att han påvisade vad Obama och Bildt har för substans i hjärnkontoret i stället för hjärnceller, ses klart om man har den minsta aning om historien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)