Ett bakslag för bakslaget
6 juni | Inlagd av Paul Widén |
Nyheter
Igår uppmärksammades naksa, arabiska för ”bakslag”, den arabiska benämningen på Sexdagarskriget. Bombastiska deklarationer från organisatörerna dagarna innan utlovade massprotester vid alla Israels gränser såväl som inne i Israel, men uppslutningen blev betydligt mer modest. I Libanon spärrade den libanesiska armén av området intill gränsen mot Israel och vid den syriska gränsen till Golanhöjderna dök det upp färre än tusen demonstranter, en ansenligt mindre siffra än för två veckor sedan. Nu som då marscherade de mot gränsstaketet medan de kastade sten och brandbomber. De välförberedda israeliska försvarsstyrkorna varnade demonstranterna på arabiska genom högtalare. När varningen inte hörsammades sköts varningsskott i luften och när inte heller detta hörsammades användes tårgas. Först när alla ickedödliga medel hade misslyckats hade de israeliska soldaterna order att skjuta mot demonstranternas ben.
Den syriska propagandamaskinen uppgav snabbt att sex demonstranter hade dödats av israelisk militär, en uppgift som genast återgavs av svenska TT. ”Israeliska soldater öppnade eld” hette det, de ”sköt skarpt” mot ett ”demonstrationståg” som bestod av ”propalestinska demonstranter”. Idag har den syriska siffran stigit till 23, med över 350 skadade. Uppgiftens källa är alltså den syriska regimen, vars militär sköt ihjäl 70 av sina egna medborgare i fredags och sedan ytterligare över 30 under gårdagen. Trots detta återges uppgiften av Dagens Nyheter, följt av en försiktig kvalifikation: ”Siffrorna över döda och skadade har inte bekräftats från [sic] några andra källor än Sana [den syriska propagandamaskinen].” Ändå väljer DN att upprepa siffrorna och gör sig därmed till ett språkrör för den syriska regimen, vars våldsamma försök att kuva det folkliga upproret i landet har krävt hundratals dödsoffer de senaste 11 veckorna (en uppgift som, tro det eller ej, inte har bekräftats av Sana).
De israeliska försvarsstyrkorna (IDF) uppger att tio demonstranter dödades under gårdagen när de kastade brandbomber som orsakade explosioner i det minfält de befann sig i. Den syriska motståndsrörelsen uppger i sin tur att den syriska regimen betalade varje demonstrant 1000 dollar och lovade att 10 000 dollar skulle betalas ut till deras anhöriga om de skulle råka dö i sammandrabbningarna med IDF. Gårdagens händelser var alltså en kalkylerad syrisk provokation där människoliv användes som brickor i ett cyniskt spel om världsopinionen. Om detta svårförnekliga faktum uppfattas som så proisraeliskt att det inte kan vara sant så borde DN:s skribent Sujay Dutt åtminstone ha tittat på en karta: De ”propalestinska demonstranterna” marcherade mot Golanhöjderna, som ingenstädes påstås vara en del av ”Palestina”. Dessutom viftade de med syriska flaggor. DN drar alltså sitt lilla strå till stacken för att avleda världens uppmärksamhet från den syriska regimens massakrer på den egna civilbefolkningen. Inte så förvånande man ack så motbjudande.
I Israel blev naksademonstrationerna snabbt ett verktyg i den inrikespolitiska debatten. Laborpolitikern Binyamin Ben-Eliezer antog en alarmistisk hållning och hävdade i en radiointervju att Israel inte har förmåga att hantera massdemonstrationer vid gränserna. Han varnade att fenomenet kommer att växa och nå sin kulmen i september, då det palestinska ledarskapet planerar att på ett eller annat sätt be FN:s Generalkonferens att erkänna palestinsk självständighet. Ben-Eliezer menade att lösningen ur knipan är fredsförhandlingar med det palestinska ledarskapet, ett defatistiskt, fantasilöst och helt verklighetsfrånvänt påstående som förklarar laborpartiets kräftgång bland väljarna i Israel.
Inte helt oväntat deltog flera israeliskarabiska knessetledamöter i naksademonstrationer på olika håll i landet. Dessa ledamöters israelhat är så irrationellt att det väcker mer löje än vrede i Israel, vilket kunde skönjas i ett uttalande av Aryeh Eldad, knessetledamot för högerpartiet Nationell Enhet: ”Jag hoppas att de kommer att få många fler dagar som denna då de sörjer arabiska förluster, och att de ska få privilegiet att med egna ögon se många fler israeliska segrar.”
Paul Widen, Jerusalem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar