Från Paul Widen, Jerusalem

Här följer vad som är nytt från http://nyheter.paulwiden.se/.

Försoningsdagen - 7 October, 2011 14:15

Vehu rachum yekhapper avon. Så börjar den judiska aftonbönen: ”Dock, Han är barmhärtig och förlåter missgärning.” När tre stjärnor är synliga på himlavalvet inleds den nya dagen enligt judendomen. Man vänder sig då åter till den Helige, Välsignad vare Han, vars namn man inte har uttalat på över 2000 år, och påminner sig om Hans nåd: Velo yashchit, ”ty Han vill icke fördärva.”

Ikväll infaller Yom Kippur, Försoningsdagen. I över 25 timmar avstår man helt från mat och dryck och ägnar sig helt åt bön, hundratals sidor i en enbart för denna dag avsedd bönebok, fylld till bredden med akrostiska syndabekännelser. För varje bokstav i det hebreiska alfabetet slår man sig för bröstet, 22 gånger per omkväde, och omkvädet upprepas in i det oändliga.

När man fastar i över ett dygn inser man hur skör människan är, man påminns om sin utsatthet och sitt totala beroende av Guds nåd. Tankarna klarnar, man nyktrar till på ett oväntat sätt och besinnar sig. Inför denna judendomens heligaste dag har man också förberett sig i 40 dagar, först 30 dagar under omvändelsemånaden Elul, sedan de första 10 dagarna i månaden Tishrei, hayamim hanoraim, ”de fruktansvärda dagarna” som de kallas. Yom Kippur är kronan på verket, en sabbaternas sabbat.

Det sägs att det är först på eftermiddagen under Yom Kippur som det avgörs i himlen om man har uppnått tshuva shlema, fullständig omvändelse. Vid det laget är man svimfärdig och illamående av väteskebrist, men tiden kryper fram. När så tre stjärnor åter blir synliga på himlavalvet avslutas bönen med en lång hornstöt och folk rusar hals över huvud mot utgången och det uppdukade bordet med förfriskningar. Några väljer dock att stanna kvar och be aftonbönen när de ändå befinner sig i synagogan, det hyschas livligt och böneledaren uttalar så åter Psalmistens ord: Vehu rachum yekhapper avon, velo yashchit. ”Dock, Han är barmhärtig, Han förlåter missgärning, ty Han vill icke fördärva.”

Dessa ord är de mäktigaste orden under hela Yom Kippur-gudstjänsten. I över ett dygn har man fastat och bekänt sina synder, men när den nya dagen inträder är det ändå Guds barmhärtighet man åkallar, för människans tillstånd är precis vad det var innan Yom Kippur. Man har inte nått en ny nivå, man har inte transcenderat sitt mänskliga tillstånd, man har inte kommit ett uns närmare Gud. Människan är avskuren från heligheten, per definition är hon hopplöst jordbunden och förgänglig. Någon sorts fundamental missgärning tycks kvarstå, opåverkad av alla bekännelser. Ändå vaggar församlingen mumlande fram och tillbaka i bön, som för en skuld som aldrig kan betalas av.

Detta är judendomens vittnesbörd i världen: Det är en tro som vittnar om tillvarons fundamentala otillräcklighet. Det finns dock något trösterikt i denna syn på människans tillstånd, trösterikt för att det är så nyktert och ovedersägligt. Människan är avskuren från heligheten och inget hon säger eller tänker eller gör kan överbrygga avgrunden som skiljer henne från den. Men hon kan ändå vända sig till den Helige, Välsignad vare Han, ty Han är barmhärtig och vill ju icke fördärva.

Vari ligger då Hans barmhärtighet? Jag påminns om en tusenårig dikt av den persiske poeten Omar Khayyam som kanske bäst uttrycker saken:

Var lugn! Han skrev ditt ödes lag – igår.

Han mätt ditt hjärtas ångestslag – igår.

Var glad! Din bön blir aldrig hörd! Han sörjde

för ditt imorgon och ditt idag – igår.


Paul Widen, Jerusalem

(Den här artikeln har tidigare publicerats i Shalom över Israel)