Allt är relaterat till judarna

Medan världen blöder och Israel i vanlig ordning är hotat av utplåning ägnar sig svenska frikyrkligheten åt frågan om hur våra Gudstjänster skall utformas och den frågan är motiverad.

Jag har läst Sigfrid Demingers inlaga och håller med honom om att det skett en stor förändring, det lutar alltmera åt underhållning och en liten predikosnutt. (Det finns alltid underbara undantag)

Det borde bl.a. handla om helighet, fortsätter han, om att klä sig anständigt och inte komma halvnaken när man träder fram inför Guds ansikte.

Slutrepliken i hans fundering är att vi kanske borde överlämna oss till Svenska Kyrkan varifrån vi en gång bröt oss loss, men då lurar Katolska kyrkan vid dörren, har jag förstått. 

Varför måste evangeliet alltid förpackas genom ombud, har vi förlorat direktkontakten med Himmelens Gud och dörröppnaren som är Jesus Kristus, tänker jag.

De ännu större frågorna lämnas därhän också av Deminger, som det ser ut.

Till de allvarliga och viktiga frågorna räknar jag kristenhetens relation till judarna, därför att allt är knutet och relaterat till dem.

Om det judiska folkets väl och ve har jag inte sett så stort intresse

Jag kan naturligtvis ha misstagit mig.

Om Israel är det i det närmaste total tystnad i de flesta frikyrkor och i Svenska Kyrkan råder allt oftare antisemitiska uttalanden genom bl.a.  studieförbunden Sensus och Bilda och därför hör vi inte heller om att Jesus/Messias skall komma tillbaka.

Diakonia har helt spårat ur och leder kampanjen i antisemitism

Israel och det judiska folket är vägvisare och klocka, men om Israel inte finns så har klockan stannat.  

Det ser ut som om den första generationen med Barrat,  L.P 

Frank Mangs m.fl. som brann för evangeliet övertogs av den andra generationen som är vi runt 70.

Vi övertog glöden och förverkligade mycket av visionerna.

Vi lät oss bli föraktade i världen och segrade genom Honom som kallade oss ut och vi älskade judarna och Israel

Nu sitter vi ofta på kyrkbänken och förundras över vad vi ser och vad vi hör. Om vi inte lärt oss att äta Guds ord och ha gemenskap med Jesus så vore vi benrangel i det rike som är Guds. (Det finns alltid underbara undantag)    

Hur går det för våra ungdomar

som allt för ofta får en ytlig undervisning om att Gud är God och förlåtande men ingenting om helöverlåtelse. Det handlar om en sökarvänlig förkunnelse som tar udden av budskapet.

Evangeliet är inte urvattnat och trist, det är det mest revolutionerande  budskap som kan drabba en människa och som kan förvandla en hel värld.

Utan kunskap går ett folk förlorat och vi får inte vara det folket.

När vi tillåter nöjesbranschen att beträda våra altarplatser till världens barn där man hädar Gud, då är det verkligen illa.

När sökande människor ser att det inte är någon skillnad mellan Guds folk och världens går sökarna till andra platser där de finner ro för sin själ bl.a. annat till okulta sammanhang.

Den tredje generationen förslösar arvet och river sönder grunden och våra ledare ser det men är fyllda av skräck att ”väckelsen” skall dö, 

att kyrkorna skall gapa tomma och verksamheten avta.  Därför blandar man gudar, blandar det andliga livet med världen.

Mastodontkyrkorna och nöjesarenorna är inte svaret på vår andliga längtan efter Gud.   

Jag tror att vi tillhör den sista generationen innan Messias/Jesus kommer och ordinerar för min egen del ett näringsdropp, så att jag inte står som ett benrangel den dagen.

Vi måste ha blicken riktad på Israel, världens klocka och lära oss tyda de tecken som vi ser.

Medan vi sover vaknar Israel  

Om vi sviker det judiska folket ännu en gång och medvetet förnekar dem rätten till sitt land och rätten till liv, så är jag rädd för att vår dom blir hård. 


Kid Kumlin