SNABBNYTT nr 552

 Riskzon Malmöav: Anna Ekström
Anna Ekström om hur stadens starke man (S) än en gång förnekar verkligheten, och sitt eget ansvar. Reepalu skjuter på budbäraren, Simon Wiesenthal Center - som skrivit till justitieministern om minoriteters utsatta be­lägenhet i Malmö och Lund - och blundar för antiziganism och antiafrikansk rasism i den stad han styr.


Ilmar Reepalu misstänkliggör återigen judar – denna gång Simon Wiesenthal-centret (SWC) – för att ha ohederliga avsikter.
I början av februari skrev SWC ett brev till justitieminister Beatrice Ask om minoriteters belägenhet i Malmö och Lund. Den antiafrikanska rasismen betonades. Man kritiserade den slappa juridiska hanteringen av "slavauktionen" på Hallands nation i Lund och Dan Parks rasistiska affischer.
SWC nämnde även förekomsten av antiziganism, samt ökningen av anti­semitiska hatbrott. Sett till den judiska minoritetens litenhet är hatbrottsfrekvensen mycket hög.
Av detta brev får Reepalu "intrycket att centrets syfte är att människor ska glömma bort vad som sker i staten Israel, kränkningar mot mänskliga rättigheter som alla människor borde ta avstånd från" (Sydsvenskan 25/2).

Hur kan Reepalu göra en så absurd tolkning av påpekandet att minoriteter angrips?
Få skulle väl anklaga någon som uppmärksammar afrosvenskars utsatthet för att vilja tysta kritik av afrikanska stater?

Det är enbart inom den antijudiska föreställningsvärlden som Reepalus resonemang ter sig logiskt.
En person som hyser motvilja mot judar anser sig ofta vara i underläge, hur verklighetsfrånvänd den uppfattningen än är. Förra året refererade Reepalu till SWC som "mäktigt" och påstod att centret försökte "tysta" honom. Han hade en "obehaglig känsla av att Simon Wiesenthal Center [...] vill hänga ut personer som vågar kritisera staten Israel" (Sydsvenskan 14/7 2011).

Att han med "kritik" avsåg myten att Israel är en kriminell rasistisk statsbildning på religiös grund framgick av ett uttalande där han bland annat sa att "en grupp uppfattar sig som mer värd än andra människor" (Sydsvenskan 18/3 2011). Föreställningarna att judendomen är rasistisk, att Israel och bara Israel är en illegitim nation, samt att judar är ohederliga och dunkelt mäktiga är karaktäristiska för antisemitismen.
Reepalu har tidigare kastat om rollerna i styrkeförhållandet mellan Malmös ledning och den sårbara judiska minoriteten. Han har gjort judar medskyldiga till antisemitismen och insinuant undrat varför den judiska församlingen inte kontaktade honom när hans hus blev nedklottrat. Det senare var hans svar på frågan om varför han inte hört av sig till judiska församlingen angående hotbilden (Judisk krönika 2:09).
Lika bakvänd är kommunledningens beskrivning av den antijudiska förföljelsen som en "konflikt". En konflikt inbegriper minst två parter.


Förföljelsen har gått så långt att några malmöiter sett sig nödgade att hävda sin rätt att röra sig i det offentliga rummet igenkännbara som judar. Den stillsamma aktionen kallas kippapromenader. Man går i grupp. En ensam person iförd kippa eller davidsstjärna är ju en vandrande måltavla. Rabbinen Shneur Kesselman, som på grund av sin klädsel är lätt identifierbar, kan som bekant inte gå och handla utan att räkna med att bli angripen, och området kring synagogan på Föreningsgatan är en riskzon.
För kommunstyrelsens ordförande borde det vara självklart att delta i promenaderna.
Det gör inte Reepalu.
Han förnekar verkligheten och sitt ämbetsansvar: "Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö", sa han till Sunday Telegraph i februari förra året.
Reepalu undrar varför människor beskyller honom för antisemitism.
Frågan är snarare vilka av hans fantasier om judar som inte tillhör en anti­semitisk världsbild?
Uppenbarligen hindrar denna föreställningsvärld honom även från att lägga märke till antiziganism och antiafrikansk rasism - om fenomenen uppmärksammas av judar.
Anna Ekström
Publicerad på Kvällsposten Kultur 29 februari 2012
http://www.expressen.se/kvp/kultur/