Historien rör sig ständigt. 
Den berättelse som jag försöker berätta
är vad jag sett, hört och delar av vad jag vet.

Jag är ingen bibellärare utan poet 
och målare. 
Kanske borde jag inte lägga mig i och peta 
i en redan infekterad historia men 
hur skall jag kunna låta bli.
Hur skall jag kunna förhålla mig neutral,  
i en historia som handlar om ondskan, 
om slakten av ett folk, 
om förödande grymhet och lögner.
där regissören heter Satan.

Johannes är död 
men hans röst ekar mellan våra väggar, lyssna!
Hör du något, lägg örat till ditt hjärta, 
visst vibrerar det,     
kanske är det vinden
och en ensam sorgsen stråke  
eller är det bilden av de fladdrande ljusen
från gravar eller  
från dessa som överlevde 
och som vi lovade med orden "aldrig mera"   













Johannes är död
och profeterna från det Gamla Förbundet 
är döda, men Ordet och ropet rullar vidare 
in i vår tid  
för att studsa mot kalla klippor 
och mot mitt och ditt ansikte 
för att förvaras i en annan blick 
tills tiden åter öppnar sig. 

00000000000000000000000000

Det finns många som i dag talar 
med stor vördnad 
och kärlek om våra kyrkofäder 
och många refererar ständigt i sina artiklar 
om dessa heliga män som bar evangeliet 
genom mörka tider 
fram till oss.
Varför berättar man aldrig sanningen 
om hur vi förlorade våra "bröder"
och om hur antisemitismen överfördes 
till våra församlingar

Om man med kyrkofäder tror att det är dessa 
som skänkt oss kunskapen om frälsningen 
i Jesu Kristi namn 
så är det inte säkert att det är sant.

Jag skall ge dig några av orden som gavs  
från deras heliga munnar och hur man 
skiftade arv  
genom Djävulens advokat och 
gjorde judarna arvlösa.
Inte bara judarna blev arvlösa utan också vi 
som fick ett söndrat arv att fördela mellan oss.


Från Lars Enarson  
"Församlingens avfall började mycket snabbt 
efter det att de judiska apostlarna dött och 
Jerusalem förstörts. 
Genom hela Apostlagärningarna 
var församlingen en rörelse inom judendomen 
med centrum i Jerusalem.
Magnus Zetterholm, som är fil.dr. i  
Nya Testamentets 
exegetik och forskare vid Lunds universitet, 
har speciellt forskat kring brytningen med 
judendomen som gav upphov till den 
kristna kyrkan".

Han kallar Apostlagärningarnas församling för 
"Jesusrörelsen" och skriver i en nyutkommen bok:

"I början av 100-talet transformeras Jesusrörelsen, 
och kristendomen som vi känner den i dag uppstår
som en icke-judisk religion, där judisk identitet är 
oförenlig med att vara kristen. Inom denna 
icke-judiska del av Jesusrörelsen, 
som blir den kristna 
kyrkan, passar en ensidig läsning av Paulus 
som hand i handske. Här i kristendomens 
skälvande ögonblick, skapas föreställningen 
om hedningarnas apostel, 
som tog avstånd från sin
ursprungliga religiösa identitet 
för att bli den som 
bringade Guds frälsning, 
inte till det judiska folket, utan
till hedningarna, samtidigt som han förpassade 
allt judiskt till religionernas avskrädeshög".

Det är viktigt att förstå att kyrkan, så som den 
gestaltats under alla århundradena  
sedan det andra århundradet, är ett utombibliskt 
fenomen. Magnus Zetterholm förklarar:

"Redan i mitten av det andra århundradet har den 
icke judiska delen av Jesusrörelsen framgångsrikt
etablerat idén om att kyrkan ersatt judarna som det
utvalda folket.
Det som började som  judisk messiansk rörelse 
har på relativt kort tid-under hundra år utveckats  
till en religiös rörelse 
som i allt väsentligt kontradikterar sitt ursprung"

De flesta kristna har inte förstått att det är skillnad 
mellan det som kallas "klassisk kristendom" 
och biblisk tro.
Den förra är en icke-judisk religion som grundades 
av kyrkofäderna efter det första århundradet 
genom en uppblandning av evangelium och hedendom. 

Den senare grundades av apostlarna och profeterna, 
vilka alla var praktiserande judar.
uppfostrade i lagen. Om vi vill undslippa 
domen över skökan är det viktigt att förstå att 
"klassisk kristendom" 
och biblisk tro inte är detsamma".

I ändetiden då allt kommer att upprättas igen, 
kommer skillnaden mellan de två vara avgörande.
De goda nyheterna som apostlarna predikade var 
"att hedningarna i Kristus Jesus 
och genom hans evangelium är våra 
(det judiska folkets) medarvingar 
och tillhör samma kropp som vi 
och har del i samma löfte" Ef 3.6 

De berättade för dessa hednatroende,
"alltså är vi inte längre gäster och främlingar 
utan medborgare tillsammans med de heliga 
och tillhör Guds familj. (Ef. 2:19)
Hedningarna blev, utan att tvingas till omskärelse 
för att bli judar,
införlivade i Israel och i den judiska 
trosgemenskapen. 
Det viktiga var att de övergav allt som hade 
med avgudadyrkan och hedendom att göra 
för att lära känna Israels Gud.

Paulus varnade tydligt ledarna för församlingen 
i Efesus:
"Jag vet att när jag har lämnat er,
skall rovlystna vargar komma in bland er, 
och de skall inte skona hjorden, 
ja ur er egen krets skall män träda fram 
och förvränga sanningen för att dra lärjungarna 
över på sin sida." (Apg 20:29-30)

"År 98 dog Simon den Rättrådige, 
som varit ledaren för församlingen i Jerusalem 
efter Jakob. 
Johannes den siste av apostlarna, hade också just dött 
och den första hednabiskopen
Ignatius, tillträdde samma år sitt ämbete 
i församlingen i Antiokia.

Ignatius skrev flera brev till de omkringliggande 
församlingarna,
där han kraftigt betonade två saker:
han angrep all undervisning i "Judisk lag" 
och han förespråkade
total lydnad till vars och ens biskop (singularis)
Grekisk antisemitism började förvränga sanningen 
och en kyrklig hierarki bildades efter mönstret 
av det romerska statsskicket."

Så här långt Magnus Zetterholm.
Berättelsen är djupt skakande och frågan är,
vad gör vi av denna kunskap?

Ta del av denna intervju, mycket intressant hälsar kk                
http://www.youtube.com/watch?v=yD3js4N07BA&feature=related 


och glöm inte att besöka elvor och janne
http://www.elvorochjanne.se/profetiskt/nyheter/index.html