Ur havet du steg
en sommardag
ur havet du blå planet
av vind och av sol
och stjärnor
och rymder av ljus
har du landat
helt nära vårt hus
Du svävar så fri
som ingen
och bryr dig ej alls
om tingen
där människan bor
du jord du vackra blå
en gång blev du bebodd
att bära hemligheter
om mörka bittra slut
och om en himmel nära
som världen ej skådat
förut
När jorden var en cell
i universum
en tanke blott
och tiden inte fanns
när morgonstjärnan bugade
och bjöd till första dans
då föddes du vår blå planet
i kärleksnatten
att sväva över vatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar