Sidor

fredag 30 december 2011

Stefan Hillers predikan

Antisemitismen är som en brand som förtär människan innifrån/ Kid Kumlin



Med Mi Grandins godkännande bifogas hennes brev till Stefan Hiller på min blogg


Subject: Din predikan
> Date: Thu, 29 Dec 2011 10:35:01 +0100
>
> Stefan!
> Vi bor i Ljungskile och jag måste säga att detta var mycket obehagligt
> och sorgligt att höra.
> Varifrån kommer ditt hat till judarna och Israel och vad vill du uppnå
> med detta? Hade man varit fördomsfull hade man kunnat påstå att det
> har med dina tyska rötter att göra - men vi har inte för vana att
> generalisera i vår familj.
> Det vore kanske på sin plats med en förklaring - och ett förtydligande
> i din nästa predikan, nu när du vet vad som egentligen hände, något
> iallafall vi i vår familj känt till sedan det hela ägde rum.
> Uppenbarligen har du inte känt till vad som faktiskt skedde. Du kanske
> har pratat/haft kontakt med någon som givit dig denna version och du
> har blint trott på det?
> Jag finner det oroväckande och väldigt obehagligt när en präst, som
> ska förespråka den kärlek som juden Jesus stod för, uttalar sig på
> detta sätt och politiserar ett julbudskap på ett så hatiskt vis och
> gör det i just en kyrka och dessutom via radiovågorna ut till
> människor runt om i Sverige.
> Vi försöker förstå din avsikt men vi kan inte. Jag finner det inte
> förenligt med en prästs kall att göra något sådant. Det hade inget med
> kärlek att göra, inget med julen att göra, inget med Jesus att göra,
> inget med Johannes Döparen att göra. Det fanns inget budskap förutom
> hatets.
> Vad menade du? Att sprida detta ditt hat mot judar och Israel? Har vi
> inte nog av det redan i Sverige? Eller är det något du vill se mera
> av?
> Mi Grandin & Stefan Lindmark
> Ljungskile
>
>

Här kommer i samma ämne en artikel från "VÄRLDEN I DAG
>
http://www.varldenidag.se//ledare/2011/12/28/Nyansfattigt-varre-i-allmanhetens-tjanst/
>
> Start > Ledare | Publicerad: 2011-12-28 00:00
>
>Nyansfattigt värre i allmänhetens tjänstAtt Public Service sällan är
> nyanserade i sin rapportering från Mellanöstern är inget nytt. Men
> frågan är om inte nya steg på den populistiska vägen har tagits under
> julmånaden.
> Radiogudstjänsten från den tredje advent är ett talande exempel för
> detta. Gudstjänsten kom den gången från Forshälla kyrka, mellan
> Ljungskile och Uddevalla. Predikant för dagen var kyrkoherde Stefan
> Hiller. Eftersom kyrkoårets text handlade om Johannes Döparen var
> detta också ämnet för predikan. Ganska snart lämnades dock bibelordet
> därhän och resan in i en politisk appell påbörjades. En rejält ensidig
> och försåtlig bild av skeendet i Israel målades upp, med utgångspunkt
> i den lutherska kyrkan i Jesu födelsestad Betlehem. Kyrkan var enligt
> prästen ett för israelerna "utpekat mål". Han talade vidare om
> "belägringen av den urgamla födelsekyrkan", vilken "hotades av terror
> och förödelse" samtidigt som "allt hotades att malas ned och
> pulvriseras". Predikanten ville uppenbarligen få till en koppling
> mellan de som fängslade Johannes döparen och försökte stoppa dennes
> budskap med dagens israeliska stat. Försöken att förankra detta i
> bibeltexten, som handlar om juden Johannes, var minst sagt tafatta.
> Nog hade det, om det nu skulle ha varit en politisk redogörelse, varit
> på sin plats att berätta att efterlysta palestinska terrorister och
> milismän från Fatah, Hamas, islamiska Jihad och palestinska
> säkerhetsstyrkor valde att fly in i Födelsekyrkan i Betlehem för drygt
> åtta år sedan. Detta för att undkomma israeliska trupper på jakt efter
> dem. I och med detta inleddes en belägring av kyrkan som kom att pågå
> mellan den 2 april och den 9 maj 2003. Palestinierna drog sig med
> andra ord inte för att använda just den kyrka, vilken ligger på den
> plats där traditionen säger att Jesus Kristus föddes, för att beskjuta
> de israeliska trupperna. Bland annat öppnades eld från ett klocktorn.
> Från den israeliska regeringens sida betraktades milismännens
> användning av en helig plats som "cynisk". Israels premiärminister
> Ariel Sharon var tydlig med att de israeliska soldaterna inte skulle
> "orena en helig plats".
> Efter två dagars förhandlingar var palestinierna villiga att diskutera
> en eventuell utvisning av milismännen i kyrkan till vad en högre
> tjänsteman kallar ett "vänskapligt främmande land". En överenskommelse
> träffades efter 39 dagar då terroristerna och milismännen lämnade
> kyrkan för att landsförvisas till Europa och Gaza. Detta följdes av
> att 26 personer kom ut ur kyrkan den 1 maj följt av de återstående
> milismännen fram till den 10 maj. Direkta skador på kyrkan beräknades
> till totalt cirka 77 000 dollar.
> För detta fick alltså Israel ensidigt skulden i en predikan på en
> radiosänd gudstjänst i Sveriges Radio. Det måste beskrivas som
> skamligt att hantera frågan på ett sådant sätt och dessutom inom ramen
> för en predikan.
> Knappt hade svavelröken skingrat sig förrän judarna (ja, de säger att
> det är Israel de angriper, men Israel upprättades som stat till skydd
> för just judar) fick möta nästa angrepp. Även detta i svensk Public
> Service. Nu var det Sveriges Television som sände dokumentären "Gazas
> tårar". Genom oerhört starka bilder, men även här utan att ge hela den
> samlade beskrivningen av en komplex situation, beskrevs Israel som
> barnamördare och kallsinniga skurkar. När Public Service agerar kanal
> för antisemitiska beskyllningar är det sorgligt. Lite mer nyanser vore
> på sin plats.
> Lukas Berggren
>

torsdag 22 december 2011

Vår värld är död utan relationer

Den förlorade kunskapen och den förlorade identiteten.
tänkte jag medan tankarna vandrade vidare.

Den djupaste kunskapen får vi när vi upptäcker vilka vi är, att vi inte är något eller någon förrän vår identitet bekräftas.

Meningar som verkar höra samman rinner ut från pennan och tanken hinner inte med vad pennan skriver. Pennan lyder bara vad tanken säger, tänker jag förundrad.

Vår värld är död utan relationer och människan är död utan den som skapat henne och som haft en avsikt med henne.
Omedelbart skriver pennan, låt mig leva i Din avsikt, och jag kopplardirekt in tonen ifrån den eviga världen.

Vår värld är bestulen, kunskapen har gått vilse,
vi famlar i mörker och går under eller ...


Hur ser det ut hos judarna, tänker jag, detta fascinerande släkte av människor, präglade av en Gud som är samma som vår fast tydligare. På något sätt så har bilden präntats in från släkte till släkte.
Det är inte så lätt att bli av med en Gud som ristat in sitt namn i själva stenen hos det judiska folket.

Vi är mera vilsna mera tafatta och mindre säkra i vår gudsrelation, tänker jag. Dessutom tror jag att vi förlorade stora delar av vår gemensamma historia genom våra s.k. kyrkofäder. Det är en annan historia som jag inte vill ta i denna dag även om julen är ett resultat av dessa fäder. Vi fick julen och julgrisen och förlorade orienteringsförmågan i tiden.

Är det lidandet som format det judiska folkets identitet?
De undervisar sina barn från tidiga år medan vi kristna ofta överlåter det käraste vi har till världen, skolan och ateisterna.
Vi kanske menar att barnen skall välja fritt men hur då?
Om de inte har fått någon kunskap blir det svårt.

Vi måste börja återerövra oss själva, söka den sanna identiteten, börja förstå vilka vi är.
Vi talar ofta om vårt förlorade paradis och känner saknaden av Någon. Vi måste lära känna denne Någon och vi kommer att finna att i Honom är det som vi rör oss och är till.
Då först blir vår identitet en verklighet.

Människan har ofta ett religiöst skal men på djupet är hon infiltrerad av lögner, hon är religiös men inte född på nytt.

Åter pekar pennans ritstift mot det judiska folket
Under de mest vidriga förhållanden har de hållit fast vid sin Gud, om inte hade de som nation och folk gått under. Då hade världen inte haft något folk att spy sin vrede och avsky över.

Hade de gått under så hade inte heller vi funnits.
Vi är sammanfogade med judarna genom blodsband. Många vet det inte på grund av okunskap men ”frälsningen kommer från judarna”

Europa dog efter Andra Världskrigets vedervärdigheter men judarna lever.
Europa är för tillfället återuppbyggt men ropen ekar än en gång ”död åt judarna”.
Världen lär sig aldrig: förstår intet, vet intet och lär inget.

Ända sedan Mordokai och Esters dagar i Persien ca 483 f. Kr
har det judiska folket hotats av utrotning.
Redan Hitler och grand mufti i Jerusalem smidde planer om judarnas utrotning.
Katolska Kyrkan hade mycket nära samarbete med Hitler
Intressant att Irans (Persiens) härskare Mahmoud Ahmadinejads
största längtan är att utrota Israel och judarna.
Hitlers ande svävar över världen för att slutföra sitt förintelsearbete över det folk som Herren vår Gud har utvalt.

Europa försöker att resa sig upp ur den ekonomiska ruinen men kommer det att lyckas?
Allt är förlorat om världen/vi än en gång sviker judarna.

Till Jerusalem skall de svartaste av demonandar drabba samman.
Kommer det att lyckas

Till sist skall världen styras av en jude, känn på det.

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
TILL ER ALLA
Önskar Kid Kumlin

tisdag 20 december 2011

Egypten är på väg att bli en totalitär islamisk stat.

Av Caroline B. Glick
12/05/2011 23:47 genom Ralph Haglund

Istället för att varna Egypten mot att bryta sina fördrag med den judiska staten valde amerikanska tjänstemän att kritisera Israel i stället.

Medan rösterna kommer in vid Egyptens val av parlamentsvalet är det helt klart att Egypten är på väg att bli en totalitär islamisk stat. Den första omröstningen ägde rum i Egyptens mest liberala, kosmopolitiska städer. Och trots det fick Muslimska brödraskapet och salafister mer än 60% av rösterna. De ökade vid andra valomgången.

Och sedan kommer väljare under de kommande månaderna, egyptiska väljarna i det långt mer islamistiska Nildeltat och Sinai utan tvivel att ge krafter till ett jihadistiskt islam med en ännu större segermarginal.

Fram till den USA-stödda störtandet av Hosni Mubarak tjänade Egypten som ankare i det amerikanska allianssystemet i arabvärlden. Den egyptiska militären USA-beväpnad, USA-utbildad och USA-finansierad.

Suezkanalen är bland de mest vitala vattendragen i världen för den amerikanska flottan och den globala ekonomin.

Tack vare Mubaraks åtagande att hejda strömmen av jihadistiska krafter som hotade hans regim, tjänade under hans styre Egypten som ett stort nav mot terror i det USA-ledda kriget mot den internationella jihad.

Väl medveten om Egyptens unika betydelse för USA:s strategiska intressen i arabvärlden, har Obama-administrationens svar på det ödesdigra valresultatet varit chockerande. Hellre än att slå larmklockor har USA:s president Barack Obama firat resultatet som en seger för "demokratin".

I stället för att varna Egypten att det kommer att ställas inför allvarliga konsekvenser om de färdigställer sin islamistiska omvandling har Obama-administrationen vänt vapnen mot det första landet som kommer att betala ett pris för Egyptens islamiska revolution: Israel.

I sitt tal vid den årliga politiska konklaven i Washington som sponsrades av vänsterorienterade Brookings institutets Saban Center for Middle East Policy, hamrade USA försvarsminister Leon Panetta och utrikesminister Hillary Clinton på Israel, den enda verkliga allierade USA har kvar i Mellanöstern efter Mubaraks fall. Clinton ansåg det nödvändigt - i demokratins namn - att omfamna positionerna som Israels radikala vänster har mot majoriteten av israelerna.

Samma statssekreterare som har lett förhandlingar med våldsamma, fanatiska talibaner, som prisat Saudiarabien där kvinnor ges tio piskrapp för bilkörning och vars State Department-utbildade kvinno-dominerande, -hatande muslimska agenter från Brödraskapet i upptakten till nuvarande valet i Egypten anklagade Israel för att förtrycka kvinnors rättigheter. Det enda staten i regionen där kvinnor ges fullständiga rättigheter och rättsligt skydd blev fokus för Clintons orättfärdiga feministiska vrede.

I IDF, som i resten av landet, är religiöst tvång förbjudet. Judisk lag förbjuder män från att lyssna till kvinnors röster i sång. Och nyligen, när en grupp av religiösa soldater presenterades med ett IDF-band som presenterade kvinnliga vokalister, följde de sina ortodoxa ritualer, gick ut från salongen. Vokalisterna hindrades inte från att sjunga. De misshandlades inte. De ortodoxa lyssnade helt enkelt inte.

Och i huvudet på Clinton - detta är ett bevis på att kvinnor i Israel är under attack. I lag förbjudna att tvinga sina soldater att förakta sina religiösa plikter, var IDF-befälhavare skyldig till brott mot demokratin genom att låta trupperna lämna hallen.

Men Clinton slutade inte med sin häftiga kritik mot IDF:s påstådda krig mot kvinnor. Hon fortsatte sina angrepp genom att proklamera att Israel stöter en kniv i demokratin genom att tillåta sina lagstiftare att följa lagar som hon inte gillar. Det lagstiftande initiativ som provocerade vrede hos USA:s utrikesminister var lagen som nu diskuteras som syftar till att begränsa möjligheten för utländska regeringar att undergräva Israels valda regering genom att finansiera icke-representativa, anti-israeliska politiska organisationer som B'Tselem och Fred Nu.

Genom att attackera Israel på det sätt hon gjorde, visade Clinton att hon kräver att Israel håller en unik standard i sitt beteende. Andra västerländska demokratier är inom sina rättigheter när de tar initiativ till att förbjuda muslimska huvudbonader från det offentliga torget, men Israel är en kriminell stat för att man ger judiska soldater religionsfrihet. De talibaner som förslavar kvinnor och flickor på det mest avskyvärda sätt är värdiga samtalspartner, och det egyptiska Muslimska Brödraskapet, som stöder universell kvinnlig könsstympning, är måttliga, men Israel är en fiende till demokratin för att försöka bevara regeringens förmåga att föra en politik som främjar landets intressen.

Den unika standard som Clinton håller den judiska staten vid är en standard för mänsklig perfektion.

Och så långt hon är berörd, om Israel inte är perfekt, då är det ovärdigt allt stöd. Och eftersom Israel som en nation av vanliga dödliga aldrig kan vara perfekt, är det nödvändigtvis alltid skyldigt.

Clintons angrepp på den israeliska demokratin och samhället kom en dag efter det att Panetta attackerade Israels hantering av sina strategiska utmaningar. Clinton angrep Israels moraliska fiber, Panetta bedömde att Israel ansvarar för varje negativ utveckling i det regionala landskapet.

Panetta hudflängde Israel för att inte vara inblandat i förhandlingar med palestinierna. Han sa att Israel måste göra nya eftergifter till palestinierna för att övertyga dem om sin goda tro. Om Israel gör sådana gester, och palestinierna och den större islamiska världen föraktar dem, då kommer Panetta och hans vänner sida med Israel, sade han.

Panetta har missat att Israel redan har gjort upprepade, oöverträffade eftergifter till palestinierna och att palestinierna har sänkt spotat på dessa eftergifter och vägrat förhandla. Och han har misslyckats med att upptäcka att som svar på upprepat förakt för dessa eftergifter från palestinierna och arabvärlden i större format, inte har USA och Europa stått på Israels sida utan i stället krävt allt fler och fler eftergifter från Israel.

Panetta krävde att Israel gör förnyade gester samt blidkar egyptier, turkar och jordanier. Han misslyckades med att märka att det var Turkiets islamistiska regering, inte Israel, som satte en kniv i den turkisk-israeliska strategiska alliansen.

När det gäller Egypten, snarare än att inse de strategiska konsekvenserna för både USA och Israel om Egypten omvandlas till en islamisk stat, krävde USA:s försvarsminister att Israel ödmjukar sig för Egyptens militärjunta. Till stor del tack vare Obama-administrationen är juntan nu helt i tacksamhetsskuld till det Muslimska Brödraskapet.

När det gäller Jordan, återigen tack vare USA:s stöd för Muslimska Brödraskapet och dess anpassade grupper i Libyen och Tunisien försöker den Hashemitiska regimen åstadkomma en uppgörelse med den jordanska grenen av rörelsen i ett försök att rädda sig själv från Mubaraks öde. Under dessa omständigheter finns det ingen gest som Israel kan göra för sin granne i öster, som skulle ge kung Abdullah möjligheten att lovprisa fördelarna med fred med den judiska staten.

Sedan är det Iran och dess kärnvapenprogram.

Panetta hävdade att en israelisk militär attack mot Iran skulle leda till regionalt krig. Men han misslyckades med att nämna att ett kärnvapenbeväpnat Iran kommer att leda till kärnvapenspridning i den arabiska världen och exponentiellt öka utsikterna för ett globalt kärnvapenkrig.

Hellre än att möta de farorna rakt på, var Panettas budskap att Obama-administrationen hellre skulle acceptera ett kärnvapenbestyckat Iran än att stödja en israelisk militär attack mot Iran för att förhindra en mullocracy från att bli en kärnvapenstat.

Clintons och Panettas giftigt anti-israeliska budskap ekade i ett tal om europeisk antisemitism som gavs förra veckan av den amerikanska ambassadören till Belgien, Howard Gutman. Talande till en judisk publik förnekade Gutman effektivt förekomsten av antisemitism i Europa. Medan attacker mot europeiska judar och judiska institutioner har blivit en daglig händelse som omfattar hela kontinenten, hävdade Gutman att icke-muslimska antisemiter är i huvudsak bara är fanatiker i allmänhet som hatar alla, inte bara judar.

När det gäller muslimer som utför den stora majoriteten av antijudiska attacker i Europa, hävdade Gutman de inte har problem med goda judar som honom. De är helt enkelt arga för att Israel inte lämnar över mark till palestinierna tillräckligt snabbt. Om den judiska staten helt enkelt skulle lyda Obamas program, skulle muslimska attacker mot judar i Europa omedelbart och spårlöst försvinna enligt den amerikanske ambassadören.

Gutman är naturligtvis inte en beslutsfattare. Hans jobb är helt enkelt att genomföra Obamas politik och vara en röst för presidentens övertygelse.

Men när det tas tillsammans med Clintons och Panetta tal, exponerar Gutmans kommentarer ett beklämmande intellektuell och moralisk utveckling som klart dominerar Obama-administrationens utrikespolitik. Alla tre talen har ett gemensamt förkastande av den objektiva verkligheten till förmån för en fantasi.

I förvaltningens fantasi-universum är Israel den enda aktören på världsscenen. Dess belackare, vare sig i den islamiska världen eller Europa, är bara objekt. De är berövade dom eller ansvar för sina handlingar.

Det finns två möjliga förklaringar till detta sakernas tillstånd - och de utesluter inte varandra. Det är möjligt att Obama-administrationen är en ideologisk ekokammare där endast vissa positioner är tillåtna. Detta perspektiv är sannolikt med tanke på Vita Husets upprepade direktiv som förbjuder statstjänstemän från att använda termer som "jihad", "islamisk terrorism", "islamistisk" och "jihad," för att beskriva jihad, islamisk terrorism, islamister och jihadister.

Begränsade av den ideologiska tankepolisen som förbjuder kritiskt tänkande om de dominerande krafterna i den islamiska världen idag, har de amerikanska tjänstemännen inte något annat val än att lägga hela skulden för allt som går fel på ett samhälle de är fria att kritisera - Israel.

Den andra möjliga förklaringen till administrationens behandling av Israel är att den genomsyras av antisemitism. Det uppförstorade ansvar och skuld placeras på Israel av sådana djupa tänkare som Obama, Clinton, Panetta och Gutman verkligen visar upp en bit av klassiskt antisemitiskt beteende.

Det finns inte mycket kvalitativ skillnad mellan att anklaga det israeliska samhället för att förstöra demokratin genom att försvara sig mot utländsk politisk omstörtande verksamhet, och att anklaga judar för att förstöra moralen genom att inte anamma utländska religiösa samfund.

Så också, det är liten kvalitativ skillnad mellan att klandra Israel för dess isolering inför det islamistiska övertagandet av den arabiska världen, och skylla judarna för uppkomsten av antisemiter till makten i länder som Ryssland, Tyskland, Sverige och Norge.

I sanning, från Israels perspektiv, det gr verkligen inte någon skillnad om dessa uttalanden och det intellektuella klimatet som de representerar kommer från ideologisk närsynthet eller hat mot judar.

Slutresultatet är detsamma i båda fallen: Under president Obama, har den amerikanska regeringen blivit fientligt inställd till Israels nationella rättigheter och strategiska krav. Enligt Obama är USA inte längre Israels allierade.

caroline@carolineglick.com

måndag 19 december 2011

http://snaphanen.dk/2011/12/19/julia-caesar-var-kastrerade-sorg/

VART ÄR VI PÅ VÄG?

Erick Mushitu Mwinkeu, född 1989, överlämnade sig själv till polisen på söndagen. Han har varit anhållen i sin frånvaro misstänkt för dödsmisshandeln av en 44-årig man i Ludvika i fredags kväll. 44-åringen var tillsammans med två andra män på väg hem efter att ha ätit julbord när de blev överfallna och brutalt misshandlade av tre till fem mörkhyade män. Enligt polisen var våldet helt oprovocerat. 44-åringen skadades så svårt av sparkar och slag att han avled strax efter att han kom till Falu lasarett.
Känner vi igen oss? Ja. Välkomna till den nya svenska verkligheten. Inte en dag utan gruppvåldtäkter, misshandel, skottlossning och mord. Detta är vad våra politiker har beslutat åt oss. Det är meningen att vi ska vänja oss. För så här är det, och så här kommer det att vara. Detta är mångkultur. Med lätt hand offrar svenska politiker sitt eget folk. När får vi nog? Finns det en gräns där våra folkvalda ställer sig upp och ber sin befolkning om ursäkt för historiens grymmaste och mest misslyckade sociala, ekonomiska och kulturella experiment? Nej. De är besatta av en ideologi av psykotiska dimensioner, och de är fast beslutna att köra den i botten.
Ludvikaborna byts ut mot afrikan
Ludvika, en liten stad i södra Dalarna, vackert belägen vid sjön Väsman och med lika många sjöar inom kommungränsen som det finns dagar på året. Gruvnäring och metallindustri, en utflyttningsort med kraftigt minskande befolkning – från 33 245 invånare 1970 till 25 810 förra året, därav drygt 14 000 i tätorten. En överlägsen socialdemokratisk majoritet i kommunfullmäktige. Därmed är de två främsta kriterierna för hög invandring uppfyllda. En socialistisk majoritet och minskande befolkning är en oslagbar och klassisk kombination. Samma utveckling kan ses på alla socialistiskt styrda bruksorter på dekis. När ursprungsbefolkningen flyttar ut fyller man på med invandrare. Här finns det första tankefelet: tron att människor är utbytbara mot varandra. Det är de inte. Problemen sitter inte i hudfärgen. Det är allt som människor bär med sig innanför huden som skapar problem: kultur, religion, människosyn, inställning till våld, moral, vilja att arbeta och göra rätt för sig, kvinnosyn, ärlighet, pålitlighet.
Politikerna har bäddat för katastrofer
Utifrån fakta och statistik går det att se hur Ludvikas styrande har bäddat för katastrofer som den här. Man har fyllt på med invandrare när ursprungsinvånarna flyttar ut och på det sättet slagit två flugor i en smäll: tomma lägenheter har fyllts, och politikerna har ”tagit sitt ansvar” och fått känna sig goda och solidariska med landets extrema invandringspolitik. Staden är ett typexempel på att de svenskar som kan flyttar ut när invandrarna flyttar in. Under åren 2002-2010 flyttade ungefär lika många svenskar (1 066 personer) från Ludvika som det flyttade in utrikes födda (901 personer).
2010 var 11,4 procent av Ludvikas befolkning utrikes född – men förbrukade 57,9 procent av kostnaden för försörjningsstöd. Det är en överrepresentation med 10,7, vilket är bland de högsta i landet.
Fackeltåg mot våldet
Den anhållne 22-årige afrikanen är sedan tidigare känd av polisen för bland annat misshandel och våld mot tjänsteman. Han ingår i det importerade våld som höjer svensk kriminalitet mot ständigt nya toppnivåer. Ludvika har en betydligt högre kriminalitet än den svenska genomsnittskommunen. Grattis, Ludvika! Nu är det tid att gå i fackeltåg mot våldet. Det tycks vara svenska folkets patentmedel att manifestera – ja, vad? Nu kallar Svenska kyrkan i Ludvika till ”ljusmanifestation mot våldet”. Allmänheten uppmanas ta med sig marschaller och infinna sig vid Skuthamn i Ludvika på torsdag kväll.
I takt med att det mångkulturella våldet som våldtäkter, gruppvåldtäkter, knivskärningar, misshandel, skottlossning och mord breder ut sig har märkliga sorgeritualer uppstått, inte bara i Sverige utan i många länder. På varje plats där någon har mördats finns de där, fortare än någon hinner blinka; gravljusen, blommorna, gosedjuren. Överallt samma sak. Och så är det ständigt fackeltåg och ”ljusmanifestationer” mot våldet. Är det någon som tror att dessa importerade våldsverkare bryr sig det minsta om fackeltåg mot våldet och bestämmer sig för att bli snälla? Eller vem riktar de sig till? Skulle Elin Krantz mördare Ephrem Tadele Yohannes bry sig om fackeltåget mot våld i Göteborg? Bryr sig mördaren Erick Mushitu Mwinkeu om att Ludvikaborna går ut med marschaller? Jag tillåter mig tvivla.
Kontraproduktiva nallar och fackeltåg
Det vore klädsamt om både Ludvikas kommunalpolitiker och Svenska kyrkan istället för fackeltåg ägnade sig åt djupgående självrannsakan efter mordet på den 44-årige familjefadern. Det är kommunpolitikerna som har fattat besluten om att ersätta utflyttade Ludvikabor med afrikaner, men Svenska kyrkan bär ett mycket tungt ansvar som en av de mest högröstade tillskyndarna av mångkulturen.
Fackeltågen och nallarna är kontraproduktiva. De förändrar ingenting. De uttrycker bara vanmakt. Med gosedjur och marschaller försöker vi besvärja en verklighet som vi uppenbarligen inte orkar ta in. Om man går i fackeltåg och lägger blommor på en mordplats, så känner man att man har gjort något. Men vad? Det är en kastrerad sorg som tar sig uttryck i dessa meningslösa manifestationer, en kastrerad sorg och en kastrerad vrede. Vi dränker oss i banalitet och kväver vårt berättigade raseri. Människor som menar väl staplar teddybjörnar och blommor istället för att ställa politikerna till svars för att de säljer ut vårt land till våld, kriminalitet och otrygghet.
Att knyta näven är ”out”
En terrorist spränger en buss full med skolbarn, och standardsvaret är att tända ljus och samlas på torget framför tv-kamerorna. Det är en av de mest meningslösa ritualerna i vår tid, skriver bloggen Gates of Vienna.
Meningslöshetens fackeltåg är ett led i den kulturella nedvittringen i vår tid. Den femininiserade tidsandan förbjuder alla sorters negativa känslor. Adekvata reaktioner på våld och död är bannlysta. Att knyta näven är ”out”. Att lägga ner blommor är ”in”.
När en familjefar på väg hem från julbordet i Ludvika mördas, när en kvinna på väg hem från krogen en lördagskväll, som Elin Krantz i Göteborg, när en kvinna gruppvåldtas av åtta män i Migrationsverkets lokaler i Mariannelund – då ska vi bara svälja vreden över vad politikerna har gjort med vårt land. Med fackeltåg ska vi manifestera vår kvävda, vår kastrerade sorg. Så tämjer vi vårt ursinne och vår förtvivlan. Till nästa mord och nästa fackeltåg.

lördag 17 december 2011

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150757#.TuxYU7KOC5U

Exponera: Vatikanen Vill lägga vantarna på Jerusalem
Vatikanen har nu upprepade krav på kontroll av religiösa platser i Jerusalem. Jordaniens ockupation 1948-1967 brydde sig inte om dem.
Av Giulio Meotti, Italien
Första Publicera: 2011/12/15, 04:14


Vatikanstaten - Jerusalem
Israel Radio Foto
"Fredsförhandlingarna i Mellanöstern måste ta itu med frågan om status för de heliga platserna i Jerusalem", kardinal Jean-Louis Tauran, chef för Vatikanens råd för interreligiös dialog, förklarade flera dagar sedan i Rom.
Vatikanens förre utrikesminister ombedd att placera några israeliska heliga platser i Vatikanens myndighet, anspelar på nattvardssalen på berget Sion och Getsemane trädgård vid foten av Oljeberget i Jerusalem.

Den första fabriksområdet finns också vad som kallas kung Davids grav.

"Det kommer inte att bli fred om frågan om de heliga platserna inte lösts", sade Tauran. "Den del av Jerusalem innanför murarna - med de heliga platserna för de tre religionerna - är mänsklighetens arv. Den heliga och unika karaktär av området måste säkerställas och det kan bara ske med en speciell, internationellt garanterad stadga. "

Den israeliska regeringen och Vatikanen är låsta i diskussioner över statusen på religiösa platser. Vatikanen tjänstemän är nu upprepar sitt krav på kontroll över de religiösa platserna i gamla och heliga staden grundades av kung David som huvudstad i det forntida Israel och nu huvudstad i återupprättas judiska staten.

Danny Ayalon, Israels vice utrikesminister förklarade att Israel kan överväga att ge Vatikanen "en större roll" i driften av webbplatser. Under de senaste veckorna, ökade den romersk-katolska kyrkans myndigheterna med sina politiska initiativ för katolska kontroll över en del platser i Jerusalem.

Vatikanens förre arcibishop i Jerusalem, Michel Sabbah, främjas bara en vädjan till Europeiska unionen och USA för att "stoppa Hebraization av Jerusalem".

Två veckor sedan Msgr. David-Maria Jaeger, som nyligen utnämndes av påven Benedictus XVI till Vatikanens högsta domstol, talade i Washington om en aktuell USA: s högsta domstol om huruvida en amerikansk pojke född i Jerusalem bör lägga till Israel efter namnet på den historiska staden på sin amerikanska pass. Jaeger sade att frågan om Jerusalem är inte "om det är Israels huvudstad, är det en fråga om huruvida det är en del av ett nationellt territorium".

Några dagar tidigare gav det latinska patriarken av Jerusalem, Fouad Twal, ett tal för att hälsa biskoparna i Europa och Nordamerika under deras årliga pilgrimsfärden i Israel, där Twal fördömde "den israeliska högern invadera mer och mer av Jerusalem och försöka omvandla den till en enda hebreisk-judisk stad, exklusive andra trosinriktningar. "

Claudette Habesch, Caritas general-sekreterare i Jerusalem, ett Vatikanen icke-statlig organisation som fungerar i sociala aktiviteter, precis släppt en intervju till Zenit nyhetsbyrån, som han "kristnade" den palestinska intifadan mot "det vi kallar Checkpoint av förödmjukelse".

I september var patriarken av Jerusalem Twal i Vita huset för ett möte med den amerikanska administrationen samt att stödja PA statehooden erbjudits vid FN. Twal upprepade Benedictus XVI: s tal den 13 maj 2009 i Aida flyktingläger i Betlehem, en av de mest politiska tal som någonsin har meddelats av Ratzinger under hans pontifikat. Det fick framför mest vältaliga symbol för konflikten: den säkerhet muren mellan Israel och PA-områdena.

Den dagen påven talade uttryckligen om en "självständig palestinsk stat".

Operan Romana Pellegrinaggi, Vatikanens mäktiga organ för hela världen pilgrimsfärder, organiserad bara en "maraton för fred" i Jerusalem för att protestera mot säkerhetsstängslet nära Betlehem och stödja "palestinska politiska rättigheter". Marschen började på Oljeberget, "där den sista måltiden ägde rum".

Den 1 december, träffade flera kristna och muslimska dignitärer i Beit Sahour för en konferens om "Hur man lever tillsammans i en framtida palestinsk stat?". Patriark emeritus av Jerusalem Michel Sabbah och Sheikh Muhammad Ahmad Hussein, stormuftin av Jerusalem, deltog också i evenemang som anordnas av Al-Liqa, ett Vatikanen ekumeniskt center baserat i Betlehem.

Sabbah sade att "vända sig till FN för en palestinsk stat är ett steg mot fred". Förra sommaren tog latinska patriarken Twal delta i ett möte i London med anglikansk ärkebiskop Rowan Williams av Canterbury, där Vatikanen sändebud fördömde "mer än 550,000 israeler lever i östra Jerusalem och på Västbanken" och "demografi i Jerusalem förändras snabbt med det heliga rummet hotas ".

År 2006, då Israels premiärminister Ehud Olmert och utrikesminister Tzipi Livni, som förhandlats fram för att ge bort "den heliga bassängen" till Vatikanen.

Vid den tiden, president Moshe Katzav inför ökande tryck från allmänheten, var tvungen att neka några planer på att underteckna bort kung Davids komplex i Jerusalem.

Det förefaller nu att detta alternativ har återigen dykt upp. En viktig röst för Vatikanens planen är Hanna Siniora, den äldre statsman palestinsk "fred" aktivister, vars kontor ligger i Vatikanens Tantur institut för ekumeniska studier i Jerusalem.

Den plats som kallas Kung Davids grav är den stora målet i Vatikanen plan. Det är ett komplex av byggnader av ca 100.000 kvadratmeter, där David och Salomo, och kungar i Judéen, sägs vara begravd, men detta ifrågasätts av historiker.

Det övre rummet, eller nattvardssalen som det kallas, ligger på andra våningen i Crusader-eran byggnad. Under sitt besök i Israel 2000 höll påven Johannes Paulus II Mass där. Den romersk-katolska kyrkan har kämpat för mer än 450 år att vinna tillbaka kontrollen över helgedomen, som beslagtogs från Franciscan munkar under det ottomanska imperiets styre omkring 1551.

Byggnaden beviljades diasporan Yeshiva över 40 år sedan, och yeshiva huvuden befarar att Vatikanen vill göra det till en vallfärdsort för hundratusentals katoliker och hålla gudstjänster där.

Vatikanen vill Israel att avstå suveräniteten vid Västra muren och Tempelberget. Den Heliga Stolen använder uttrycket "Holy Basin", som hänvisar till det område av Tempelberget, Oljeberget, Sions berg och en mängd kristna heliga platser som administrationen av USA: s förre president Bill Clinton började rekommendera ges under en "särskild ordning".

Obama uppmanas också att lösa de två svåraste frågorna i konflikten genom att dela Jerusalem och lösa arabiska flyktingarna i arabländerna eller en framtida palestinsk stat, men inte i Israel. Enligt Obama skulle den gamla staden i Jerusalem utses en "internationell zon".

Israels president Shimon Peres, som inte har någon auktoritet, kom också överens om att lämna över till Vatikanen suveränitet de heliga platserna.

Alla Vatikanen hävdar att en plats vid förhandlingsbordet undergrävs av medverkan i Vatikanen mellan 1948 och 1967. Under den jordanska ockupationen var judendomens heligaste platser skändats och judar förbjöds att besöka dessa helgedomar. Jordanierna byggde ett hotell och en väg genom den judiska begravningsplatsen på Oljeberget och de använde den trasiga gravstenar att bygga latriner i byggandet av Intercontintental Hotel, som sannolikt vilar på begravningsplatser.

Som sin praxis under Förintelsen under Pius XII, vände Vatikanen då dövörat till dessa grova kränkningar av de judiska mänskliga rättigheter.

Om Israel skulle avstå judisk suveränitet på de heliga platserna, skulle det betyda att återvända till en tid då Jerusalem var åtskilda av en sju kilometer lång mur, taggtråd, minfält och bunkrar. En turist som besöker den heliga staden skulle ha hittat varningsskyltar "Danger - Frontier framåt!", "Prickskyttar närheten" och "shetah hahefker", vilket på hebreiska betyder: Inga-Mans Land.

Det skulle vara Sarajevo, inte den heliga staden Jerusalem.

Författaren, en italiensk journalist med Il Foglio, skriver varje vecka kolumn för Arutz Sheva. Han är författare till boken "A New Shoah", som undersökt personliga berättelser av Israels terror offer, utgiven av Encounter. Hans skrivande har dykt upp i publikationer, till exempel Wall Street Journal, Ynet, Frontpage och kommentarer.


Taggar: Vatikanen , Västra muren , Mount Zion


Mer om detta ämne
Ny teori om när västra muren byggdes
Video: rabbiner, Studenter Dance efter "Siyum" av hela Gemara
PA TV: Regn i Jerusalem Rengör den från "Orent judar '
Ukrainas utrikesminister Besök Västra muren
Texan Harley Davidson Bikers vid Västra muren
Att bli israeler nära den heligaste platsen på jorden
Bro för judar att Tempelberget kan försvinna
Västra muren i gryningen Hoshana Raba: video och foton
Tusentals Svar "amen" i Priestly Blessing i Jerusalem
Gratis Sukkot Konsert på Mt. Sion med Aharit Hayamim Hai

96
kommentar
Skicka till en vän
skriv ut

torsdag 15 december 2011

JIHAD I MALMÖ





Antisemitismen i Malmö - värst i Sverige

Judiska församlingen i Malmö får extra
mycket pengar när regeringen idag anslår
fyra miljoner kronor för att öka säkerheten
för Sveriges judar.
– Problemen är störst i Malmö, säger integrations-
minister Erik Ullenhag (FP).
Och VARFÖR är det så ?
**
Idag, torsdag, fattar regeringen beslut om ett engångs-
belopp på fyra miljoner kronor för att öka säkerheten
och minska utsattheten för den judiska minoriteten.
Regeringen ger 3,5 miljoner kronor till Judiska
Centralrådet, som sedan ska fördela pengarna mellan
församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
500 000 kronor behålls av regeringen för speciella
åtgärder med anledning av något oförutsett riktat
mot svenska judar.
Malmö kommer att få mest pengar, enligt Judiska
Centralrådets ordförande Lena Posner-Körösi.
– Judarna där är mest utsatta. Malmö kommun är
inte heller lika generös när det gäller att anslå pengar
till säkerheten runt synagogan, säger Lena Posner-
Körösi.
**
Pengarna ska gå till att förbättra den fysiska säker-
heten vid synagogan och den judiska församlingens
hus. Det kan handla om skottsäkra glas, bättre lås
och kraftigare dörrar. Eller om de betongblock som
ställs upp runt synagogan vid större helger, när hot-
bilden ökar.
– Betongblocken kostar 40–50 000 kronor i hyra,
frakt och uppsättning. Idag tas pengarna ur församlings-
medlemmarnas fickor, säger en man inom Malmös
judiska församlings egen säkerhetsorganisation.
Han berättar att Malmö stad sade nej till en förfrågan
om att bekosta betongblocken – säkerhet var enligt
kommunen en uppgift för polisen. Säkerhetsmannen
vill vara anonym på grund av sin familj och den
utsatthet det innebär att vara jude i Malmö.
– Senast i oktober fick jag höra att jag var en jävla
jude när jag stod som vakt utanför synagogan,
berättar han.
**
Och när tänker regeringen ställa den naturliga frågan
VARFÖR ?
Varför blommar antisemitismen som värst i Malmö ?
Varför trakasseras judar mest i Malmö ?
Varför har kommunledningen intima förbindelser
med Hamas ?
Varför protesterar så få mot antisemitismen i Malmö ?
***
Läs också
Malmö, Sveriges Gaza - antisemitiskt, islamistiskt
*
Den permanenta skandalen Ilmar Reepalu
*
Föreningsgatan - hatets gata....
Etiketter: antisemitism, ilmar reepalu, islamism, judehat, malmö

lördag 10 december 2011

När uppfanns palestinierna?



från Israel i Sverige

När uppfanns palestinierna?
Om du menar dagens mening på “palestinier” (som inte går att uttala på arabiska eftersom där inte finns något p) så uppfanns det av Arafat efter kriget 1967 av politiska skäl. Om judarna i Israel har en halv miljard araber som fiender, eller ett par miljoner “palestinier” smakar det väldigt olika och om palestinierna kan man ju då tycka synd om pga deras fåtal.
En välkänd artikel “What is a Palestinian” finns översatt till svenska på blogen MXp.
Gingrich har inte kommit på något, om “palestinierna” som TT insisterar eftersom de vägrar undersöka fakta eller medvetet vill förfalska dem.
Dagens “palestinier” finns till samma grad som dagens Märstabor. De har absolut ingen historia som en separat grupp, jämfört med kurderna som varit en separat grupp i tusentals år. Minns den palestinska ledaren Mohsen och hans kända uttalande till en Holländsk tidning:
Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel för vår arabiska enighet. I verkligheten finns det idag ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Endast för politiska och taktiska skäl talar vi idag om existensen av ett palestinskt folk, eftersom arabiska nationella intressen kräver att vi låtsas att det finns ett tydligt palestinskt folk att motsätta sig sionismen.
Av taktiska skäl kan Jordanien, som är en suverän stat med definierade gränser, inte höja anspråk på Haifa och Jaffa, medan som en palestinier kan jag utan tvekan kräva Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem. Men det ögonblick vi återtar vår rätt till hela Palestina kommer vi inte att vänta ens en minut på att förena Palestina och Jordanien.
Jag har skrivit flera artiklar om det faktum att muslimerna i det palestinska mandatet började marschera in i slutet av 1800-talet, innan var de flesta icke-judar kristna araber – som assyrierna i Irak och kopterna i Egypten som fanns där när muslimerna började välla in, som de gör till Sverige nu.
Här en översatt artikel som berättar om tiden när de muslimska araberna började komma till det blivande Israel helt enkelt för att judarna skapade fler arbetstillfällen, bättre skolor, sjukvård, löner….. Den nämner specifikt en reseberättelse från 1695 som jag skrev mer om här inklusive länk till det latinska originalet.
Araberna själva erkänner förstås inte “palestinierna”.
Mer om hur judarnas ekonomi lockade araberna på denna länk.
TT:s artiklar om Gingrichs uttalanden är alltså ren fånig okunnighet, som de borde skämmas för – och som helt går emot Pressens Etiska Regler om att kontrollera sina uppgifter, vilket de alls inte gjort. Men det är väl en del deras sensationsrapporterade journalistern inte får lön för.
Att han påvisade vad Obama och Bildt har för substans i hjärnkontoret i stället för hjärnceller, ses klart om man har den minsta aning om historien.

fredag 9 december 2011

Bokrecension Jörgen Knudtzon "Världens bästa story"


2. ”Reportrar bestämmer bilden av Israel”
av: Jörgen Knudtzon

Bokrecension

Världens bästa story
Lars Adaktusson
Ekerlids förlag

Palestinavänner brukar klaga på att medierapporteringen från Mellanöstern är ensidig för Israel. Samtidigt klagar israelvännerna över ensidighet åt andra hållet. Då är väl allt bra då? Många redaktörer verkar tycka det, men ibland kommer vittnesbörd som visar att det där med opartiskheten får vika för det politiskt korrekta.

Lars Adaktusson, mångårig nyhets- och samhällsjournalist inom TV, kom nyligen ut med sin bok "Världens bästa story" (Ekerlids förlag). I några korta glimtar bekräftar han hur bilden av Israel ofta bestäms mera av reportrars och redaktörers privata åsikter än av verkligheten.

Problemet är inte som en del mediekritiker tror att journalisterna hindras av ägare eller politiker från att berätta sanningen, utan problemet är den åsiktsmässiga och värderingsmässiga likriktningen menar han. Den mesta journalistiken går i samma fotspår med samma utgångspunkter och samma perspektiv. Självkritik, analys och sammanhang saknas och förutsägbarheten är stor. Adaktusson exemplifierar: "Handlade det om storpolitik var utgångspunkten oftast att USA var problemet, handlade det om Mellanöstern var premissen oftast att Israel bar ansvaret”.

Och Lars Adaktusson har egna upplevelser som bekräftar hans resonemang. 2005 blev han SVT:s Mellanösternkorrespondent. På plats i Gaza såg han hur maktkampen inför valet dominerades "av adrenalinstinna, desorienterade och arga män". "I gathörnen patrullerade rivaliserande och tungt beväpnade milisstyrkor från organisationerna Hamas och al Fatah - i stället för att bekämpa laglösheten riktade de vapnen mot varandra." Situationen blev som bekant inte bättre efter valet, även om det som Carl Bildt ofta framhåller genomfördes i hyfsat demokratiska former.

Även Adaktusson lägger huvudansvaret för frustrationen och misären i Gaza på den israeliska regeringens isolering av området - MEN - Adaktusson har ett men: "Men lika uppenbart som det är att politiska ledare i Israel kan kritiseras för blockaden av Gaza, lika uppenbart är att det palestinska ledarskapet genom sitt agerande sviker det egna folket och medvetet göder den extremism som är roten till det onda" (min kursivering).

För den som nogsamt följer MÖ-konflikten är det palestinska ledarskapets svek ingen nyhet, men i den dagliga nyhetsrapporteringen framförs sällan några krav på att sätta press på den sidan. När docent Sune Persson rådde regeringen att minska biståndet till Arafats styre på grund av korruptionen hemligstämplades rapporten av den socialdemokratiska ministären. När Ship to Gaza försökte bryta blockaden av Gaza 2010 med katastrofalt resultat diskuterades endast "israeliskt övervåld" och inte risken för mer iranska vapen till ett Hamas-styre med uttalat mål att utplåna Israel. Och den borgerliga regeringens utrikesminister for till Turkiet för att möta svenskarna från konvojen.

I Iran har Adaktusson varit med och filmat regimens gigantiska väggmålningar där budskapet var att Israel måste försvinna från jordens yta, intervjuat ledaren för en rörelse som utbildar självmordsbombare vid Irans universitet (!), sett barnprogrammen om grymma, blodsbesudlade judar som dödades av hjältemodiga självmordsbombare och stoppats av censuren som tyckte att de iranska kvinnornas situation var ett olämpligt ämne.

I Sverige är det åsiktslikriktningen som skapar censur. Adaktusson bevakade Libanonkriget 2006 och såg inte bara förödelsen utan också hur Hizbollah hade gömt sina tunga vapen mitt bland civilbefolkningen i bostadsområden, skolor och olivlundar. Kriget började med att Hizbollah besköt byar och skadade civila i norra Israel den 12 juli 2006. Samma dag attackerades israeliska militärfordon nära gränsen varvid tre israeliska soldater dödades, två sårades och två tillfångatogs. Israel svarade snabbt och massivt och hade möjligen förberett en militär operation mot Hizbollah.

Men att den islamistiska organisationen agerat först var ett känsligt ämne på SVT. Adaktusson kritiserades enligt vad han berättar för att han i ett inslag sagt att det inte var Israel som inlett stridshandlingarna. Av utrikeschefen informerades han om att det i rapporteringen inte fick påstås att Hizbollah hade startat kriget.

På omvägar fick Adaktusson veta att hans rapportering var Israel-vänlig och "sågades" på hemmaredaktionen. När han intervjuade en kvinna vars man och son mördats av Hamas hade han gett för mycket utrymme åt en person i en judisk bosättning. När han rapporterade från södra Israel där barnen ständigt måste leka några sekunder från närmaste skyddsrum ifrågasattes hans faktauppgifter. Han lärde sig att det räcker att ha ambitionen att låta båda sidor komma till tals för att betraktas som proisraelisk.

Bland Adaktussons företrädare som SVT:s MÖ-korrespondent fanns Peter Löfgren. En av SVT:s fotografer berättade för Adaktusson vad som hänt en gång när fotografen stod och samtalade med en ung israelisk soldat. Peter Löfgren kom rusande och förmanade honom med orden: "Fraternisera aldrig med ockupationsmakten!"

"Världens bästa story" är läsvärd i flera avseenden, underhållande och tankeväckande.

Jörgen Knudtzon

måndag 5 december 2011

45 av 48 våldtäkter i Oslo i år utförda av muslimer; ministrar skyller på Israel.

http://israelisverige.info/?p=10201&utm_source=feedburner&utm_me


45 av 48 våldtäkter i Oslo i år utförda av muslimer; ministrar skyller på Israel.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150378
Rapport: 45 av 48 våldtäkter i Norges huvudstad utförda nyligen av muslimer, men norska ministrar tror att detta bara är pro-israelisk propaganda ..

Av Gil Ronen
Först Publicerat: 2011/12/04, 06:58

Norge lider av en aldrig tidigare skådad våg av våldtäkter som till stor del begås av muslimska invandrare mot lokala kvinnor, enligt Yehuda Bello, en hyllad israelisk bloggare vars särskilda intressen omfattar Norge.
Bello, som förstår norska och har norska kontakter, rapporterar att från januari till slutet av oktober hade 48 våldtäkter bekräftats ha utförts i Oslo ensamt, 45 av dem av muslimer. Under de första sex månaderna 2011, anmälde 208 norska kvinnor våldtäkt och våldtäktsförsök enbart i Oslo. I hela Norge har 929 våldtäkter och försök till grova våldtäkter rapporterats sedan början av året, tillägger han.
Bello konstaterar att Norge är “den mest avancerade landet i världen när det gäller att bevilja rättigheter för kvinnor.”Men, tillägger han, den “politiskt korrekta förruttnelsen” förhindrar våldtäktsvågen av muslimer från att rapporteras.”De kallas” icke-västerländska”,”mörkhyade”,”från Mellanöstern” etc.
Efter det att en polisrapport i Oslo (med tidigare statistik) sade att muslimer som våldtar norska kvinnor gör detta ur en religiös övertygelse att detta var rätt sak att göra, utbröt en stormig allmän debatt, rapporter Bello, och “ministrar, de flesta uttalade antisemiter, hävdade att rapporten och dess publicering tjänade Israel och dess ockupationspolitik.”
Norges justitieminister försvarade polisens rapport, men sade också att “Israelerna måste vara glada att höra om det.”
Bello säger att kvinnor inte vågar sig ut från sina hem efter mörkrets inbrott i många delar av Norge och att många har även färgat håret svart, ur övertygelsen om att blont hår är mer lockande för våldtäktsmännen. Några bär tårgas, även om detta strider mot lagen........

fredag 2 december 2011

http://israelisverige.info/?p=10118



TACK Ralph!!

Diakonias skötebarn B’tselem och terroristorganisationen Al-Haq delar pris i Köpenhamn.
http://www.commentarymagazine.com/2011/11/28/btselem-award-al-haq/#more-775642
B’Tselem delar pris med terrororganisation
Noah Pollak | @ NoahPollak
2011/11/28 – 09:20
Om det någonsin var ett ögonblick som fångade den moraliska rötan i kärnan hos samhället runt de “mänskliga rättigheterna”, så platsar denna nya utveckling: den danska PL Foundation har tilldelat sitt årliga pris för “mänskliga rättigheter” gemensamt till den israeliska gruppen B’Tselem (där en av huvuddonatorerna är DU via Diakonia!) och den palestinska terrorgruppen Al Haq (som också får stora bidrag från Bildt – Diakonia gav dem 2009 $120.490 för att sprida antisemitisk propaganda och stämma Israel i alla tänkbara domstolar).
Priset kommer att presenteras i Köpenhamn ett par dagar från nu, men bara Jessica Montell, chef för B’Tselem, kommer att vara till hands för att ta emot det. Chefen för Al Haq, Shawan Jabarin, kan inte flyga till Europa, eller i praktiken någonstans – eftersom han är avstängd från resor av både Israel och Jordanien på grund av hans stora engagemang i Folkfronten för Palestinas befrielse, en ökänd palestinsk terroristgrupp .
Anmärkningsvärt kommer Montell att ta emot priset, och är så stolt att hon delar ett pris med en terrorist att B’Tselem skickade ut ett pressmeddelande om det.
Al Haq för sin del, låtsas knappt vara intresserad av mänskliga rättigheter. De framför falska anklagelser om krigsförbrytelser mot den judiska staten, främjar den värsta typen av anti-israelisk (och antisemitisk) aktivism, som Russell Tribunal och Durban-konferensen, är djupt involverad i BDS och lawfare-rörelser (där man stämmer israeliska militärer utomlands för att de försvarar sin stat), och söker åtal mot israeliska tjänstemän i europeiska domstolar – mål, förstås, som ofta delas av Montell och B’Tselem.
Viljan hos Montell att dela ett pris med en terrorist är bara ett litet fönster in i den perversa världen omkring “mänskliga rättigheter” i Israel. Dessa palestinska grupper specialiserar sig inte på att främja fred och tolerans, utan att attackera legitimiteten hos sionismen och grumla bilden av Israel i världen. Kraftigt förälskad i internationella åtal för israeler, kan jag inte minnas ett enda fall där någon av grupperna rekommenderar samma behandling för en palestinsk terrorist. Talande, tar ingen av dem har en framträdande ställning mot palestinsk terrorism och inte heller försvarar de mänskliga rättigheter för israeler – rätten att inte bli offer för attackerna – och i fallet med Al Haq stöder de direkt terrorism som legitimt “motstånd”.
Och de får sällskap, tyvärr, av grupper som B’Tselem, som kallar sig israeliska, menhar svårt att hitta någon verklig israel som är villiga att stödja dem. De får sin inkomst av donationer från utländska regeringar och stiftelser. Det är ett lönsamt arrangemang för alla inblandade: européerna få ett israeliskt fikonlöv för att täcka främjandet av en anti-israelisk agenda (du har sett hur ofta Diakonia refererar till “israeler” och menar gäng som B’tselem som lever på att hata Israel) och radikaler som Montell som njuter en framträdande plats som de aldrig skulle uppnå utan sina karriärer garanterade av utländska donatorer.
Det är detta förhållande som Knesset försökte börja ta itu med genom den nyligen föreslagna NGO lagstiftningen. Ingen annan demokrati skulle tolerera ett blomstrande utländskt finansierat politiskt krig mot sin legitimitet inom sina egna gränser, och medan de nya lagarna har sina brister – och vissa inte förtjänar passage i sin nuvarande form – är skälen till att de har föreslagits legitima och seriösa. Washington Posts redaktionella sida, normalt en nykter källa för kommentarer om Israel, skrev emot dessa anti-NGO-lagar förra veckan, särskilt med hänvisning till B’Tselem som ett exempel på en utländskt finansierad grupp som bara har Israels bästa för ögonen. Ledarskribenterna skulle göra klokt i att ägna större uppmärksamhet åt vad som verkligen händer. Något har gått fruktansvärt fel när chefen för en organisation för mänskliga rättigheter är stolt över att dela ett pris med en ledare av en terroristgrupp........

måndag 28 november 2011

FIM Fred i Mellanöstern


«
Kopplingen mellan nationalsocialism, islam, den ´palestinska saken´och antisemitismen
Dagens verklighet vad gäller Mellanöstern är fortsättningen på en allians mellan nazismen och islam
Vi hör ibland om Muslimska Brödraskapet som en stor politisk kraft i Egypten och i andra arabländer. Det finns idag tecken på att Muslimska Brödraskapet tar över makten i flera sunnimuslimska länder. Mer

Muslimska Brödraskapet har sina rötter i nazismen, vilket svenska opinionsbildare noga döljer för den svenska opinionen. Varken Mattias Gardell, Jan Hjärpe eller Ulf Carmesund pratar om detta. Må det vara journalister eller politiker, ingen av dem skulle ens antyda att det går en rak linje från nazismen till Muslimska Brödraskapet och vidare till Hamas, Hitzballah och andra organisationer, för att inte nämna politiska partier Baath i Irak, Syrien och andra länder. Mer

I Sverige har Hamas blivit en skyddsling för många aktiva opinionsbildare – allt från Broderskapsrörelsen och Palme Center till Diakonia, Röda Korset och andra. Några f.d. riksdagsledamöter engagerades i Hamas sak, som tex Mariam Osman Sherifay och Yvonne Ruwaida. Opinionsbildare döljer eller förvränger fakta om Hamas. Radiojournalisten Cecilia Udden gick så långt att hon år 2004 hävdade att Hamas inte bara är en militant rörelse utan också ”en folklig befrielserörelse”.

Har Rädda Barnen någonsin tagit upp den vidriga behandlingen av palestinska barn, hjärntvättade av Hamas till levande bomber? Mer
Har några organisationer i Sverige påtalat den självmordskultursom har inplanterats bland Palestinierna? Aldrig.

Är det en slump,att svenska Wikipedia är helt rensat från all information om muslimska brödraskapets nazistiska band och dess grundare Sheikh Hasan al-Banna? Jämför den omfattande informationen på engelska med den censurerade svenska versionen. Här finner vi inga uppgifter om al-Banna, mannen som bildade Brödraskapet. Han var nämligen en entusiastisk beundrare av Adolf Hitler. Under hans tid har Brödraskapet aktivt kolporterat Mein Kampf och Sions Vises Protokoll. Har någon av islamologer i Sverige berättat att al-Banna och Muslimska Brödraskapet hade översatt Hitlers ”Mein Kampf” till arabiska under titeln ”Min Jihad”?

Översättningen spreds redan på 1930-talet över hela den muslimska världen. Hitler själv fick då ett arabiskt namn: Abu Ali. Hitlers Tyskland gick mycket långt i sin positiva inställning till den muslimska världen. Man fascinerades av möjligheter inneboende i islams mytologi, man drogs känslomässigt till det ockulta och till österländska mytologier. Nazister gjorde ett målmedvetet och anmärkningsvärt framgångsrikt arbete för att plantera den moderna antisemitismen i arabvärlden. Grundandet av Israel bidrog till att ytterligare förstärka detta fenomen. Som Bernard Lewis skrev: ”Kampen för Palestina i hög grad underlättade acceptans av den antisemitiska tolkning av historia och fått en del att tillskriva allt ont i Mellanöstern -och, faktiskt, i världen, till hemliga judiska konspirationer.” Heinrich Himmler planerade den stora alliansen mellan Nazityskland och den islamiska världen. En av hans närmaste medarbetare, Obergruppenführer Gottlob Berger, skröt om att ”En länk skapas mellan islam och nationalsocialism på ett öppet, ärligt sätt. Den kommer att växa fram i form av blod och ras från norr, och i den ideologisk-andliga sfäen från öst.” V.g. och se några fotografier som illustrerar ovanstående.

--------------------
Dagens verklighet vad gäller Mellanöstern är fortsättningen på en allians mellan nazismen och islam
29 november 2011
Vi hör ibland om Muslimska Brödraskapet som en stor politisk kraft i Egypten och i andra arabländer. Det finns idag tecken på att Muslimska Brödraskapet tar över makten i flera sunnimuslimska länder. Mer Muslimska Brödraskapet har sina rötter i nazismen, vilket svenska opinionsbildare noga döljer för den svenska opinionen. Varken Mattias Gardell, Jan Hjärpe eller [...]

torsdag 24 november 2011

En konfrontation med Iran ar nara forestaende


Från Lars Enarson

Bönebrev 11-11, 18 Nov 2011 / 21 Chesvan, 5772


• En konfrontation med Iran är nära förestående

Irans kärnkraftscenter

"Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg." (Joel 2:1)

Från den dag Benyamin Netanyahu blev premiärminister i Israel för andra gången 2009, gjorde han det klart att hans viktigaste uppgift är att förhindra att Iran får tillgång till egna kärnvapen. Han har också antytt att han anser att detta är hans viktigaste uppgift i livet.

Netanyahus ganska udda val av Ehud Barak i den viktiga posten som försvarsminister måste ses i detta ljus. Barak representerar en helt annan politisk åsikt än Netanyahus, men är den mest erfarna och kunniga ledaren i Israel att leda det extremt komplicerade militära uppdraget att förstöra Irans kärnvapenprogram.

Under de senaste två och ett halvt åren har det varit uppenbart att Barak har antagit utmaningen. För att behålla sin position som försvarsminister för ett år sedan var Barak villig att bryta sig loss från Arbetarpartiet för att bilda sitt eget politiska parti. Det allvarliga hotet mot Israels överlevnad som kommer från Irans innehav av kärnvapen är det som förenar Netanyahu och Barak.

Netanyahus beslutsamhet att ta itu med hotet från Iran är den dominerande faktorn i hans beslutsfattande som premiärminister i Israel. När Barak Obama blev president i USA blev det snabbt uppenbart att USA inte på något seriöst sätt kommer att försöka hindra Iran från att skaffa kärnvapen. Iran har hittills bara hånat de fruktlösa försök som USA:s president har gjort.


Den senaste IAEA-rapporten om Iran

Förra veckan kom FN: s organ IAEA (Internationella atomenergiorganet) ut med en rapport som tar bort allt tvivel om att Iran har ljugit för världen om sitt mål för deras kärnvapenprogram. Rapporten visade att Irans kärnvapenprogram inte är som de har hävdat enbart för civila ändamål, utan för militära ändamål för att bygga en atombomb och de är nu mycket nära sitt mål. Enligt vissa beräkningar är det så tidigt som april 2012.

Efter IAEA: s rapport har nyheterna dominerats av spekulationerna om en israelisk militär attack mot Iran. Spekulationerna har också ökat i trovärdighet. Förra veckan sade en brittisk toppdiplomat att regeringen i Storbritannien förväntar sig en israelisk attack mot Iran "så tidigt som till jul." Och denna vecka sa Mark Fitzpatrick, en före detta amerikansk tjänsteman och nukleär diplomat expert till Reuters, att det amerikanska presidentvalet nästa år gör ett israeliskt anfall mot Iran mer troligt, eftersom Israel har starkt stöd i USA bland politiker och allmänheten.



Nyligen vägrade Israel att lova president Obama att Israel kommer att informera honom först innan de bestämmer sig för att anfalla Iran. Fitzpatrick sade: "Den mest sannolika är att Mr. Netanyahu ringer upp Obama och säger:" Jag ber inte om grönt ljus, jag säger bara att vi har precis sänt iväg flygplanen, skjut inte ner dem!" Och under ett amerikanskt presidentvalsår, så tror jag det är osannolikt att Obama skulle skjuta ner dem." Rådgivare runt president Obama har tidigare bett honom att ge order till det amerikanska flygvapnet att skjuta ner de israeliska flygplanen om Israel inleder en attack mot Iran.

Israels president Shimon Peres som ses som en fredsduva på vänsterkanten och motståndare till krig mot Iran, säger nu att tiden för diplomati nästan är över. Han kommenterade den senaste IAEA-rapporten, "Det verkar som om Iran snart kommer att ha kärnvapen. Under den tid som återstår, måste vi vända oss till världens nationer och tala om för dem att det är dags att uppfylla sina löften och ta sitt ansvar, vilket är mer än sanktioner. Vi måste göra vad som behöver göras för att stoppa Iran."

Den 16 november ägnade Knesset (Israels parlament) en särskild session åt frågan om en attack mot Iran. Israeliska regeringsledamoten Michael Eitan läste upp ett kort uttalande från premiärminister Benjamin Netanyahu i det fullsatta Knesset, "Alla fakta är nu klarlagda när det gäller Irans kärnenergiprogram. Statsministern och de behöriga organen agerar för att stoppa kärnvapenrustningen i Iran. De insatserna pågår och vi kommer göra allt för att få med så många stater i det internationella samfundet som möjligt. "

Efteråt kommenterade DEBKAfile: "Detta är det första uttalande av detta slag som statsministern någonsin har gjort till Israels parlament. Det var formulerat i nutid. Med "behöriga organ" menas troligen den israeliska försvarsmakten och dess underrättelsetjänst.”

"Också värt att notera är att Netanyahu skickade en minister för att läsa hans budskap. Han var själv frånvarande från denna viktiga debatt och det var också försvarsministern. Också för första gången så fanns det ingen hänvisning till sanktioner, vilket varit fallet i alla tidigare officiella israeliska uttalanden om Irans nukleära ambitioner. Slutsatsen är att en operation mot ett kärnvapenbestyckat Iran kan vara på gång." (DEBKAfile, Nov 16, 2011)

I en intervju med PBS Charlie Rose onsdagen den 16 november, läxade Ehud Barak upp förre IAEA:s chef Dr Mohammed ElBaradei, som nu kandiderar till val som egyptisk president, och anklagade honom för att han dolt sanningen om Irans nukleära utveckling. Han berömde den nu tjänstgörande chefen, Yukiya Amano,för hans rapport om vad hans experter har upptäckt.

"Barak framförde åsikten att om Libyens tidigare ledare Muammar Gaddafi inte hade avstått från sitt kärnvapenprogram 2003 utan i stället tillverkat en atombomb, så skulle Natos operation i mars 2011 mot honom inte ha beställts varken av Frankrikes president Nicolas Sarkozy, tidigare Italiens premiärminister Silvio Berlusconi eller Storbritanniens premiärminister David Cameron.”

"Eller om Iraks Saddam Hussein: Hade han haft ’några kärnladdningar när han invaderade Kuwait 1990, sade Barak,’ så skulle inte den USA-ledda koalitionen ha kunnat driva ut honom ur emiratet i det första Gulfkriget.’ I intervjun varnade Barak att ett kärnvapenbestyckat Iran kommer att innebära att Mellanöstern börjar kärnvapenkapprustning som kommer att dra in Egypten och mindre ansvariga regimer ledda av det Muslimska Brödraskapet. ’Du kan vakna upp en morgon, sade han, 'och upptäcka att Iran har ockuperat Bahrain eller Qatar. Vem kommer i ett sådant läge och befria dem?'" (DEBKAfile, Nov 17, 2011)


Ingen småsak

Premiärminister Menachem Begin beordrade det israeliska flygvapnet att förstöra Saddam Husseins kärnreaktor i Irak år 1981 precis innan den blev aktiv. Efter några timmar så hade det djärva och vågade uppdraget framgångsrikt avslutats, trots starka amerikanska invändningar. Likaså verkställde Israel i september 2007 ett hemligt uppdrag under nattetid som förstörde ett kärnkraftverk djupt inne i Syrien innan det hade börjat tillverka kärnvapen.

Att förstöra Irans kärnvapenprogram är dock en helt annan historia. Det kan inte göras under ett enda luftangrepp och om inte ett mirakel inträffar, så kommer det säkert att sätta igång ett stort regionalt, om inte ett världsvitt krig. Det är svårt att föreställa sig tyngden av det ansvar som vilar på premiärminister Netanyahus axlar just nu! Bekanta som träffat honom den senaste tiden säger att han är mycket trött. Det är förmodligen ingen överdrift att påstå att vi befinner oss på tröskeln till en stor händelse av historiska proportioner. Det är verkligen dags att be!

Om Israel attackerar Iran, så kommer de första som omedelbart reagerar vara Irans marionetter Hizbollah och Hamas, vilka kommer att sända en störtflod av tusentals och åter tusentals missiler och raketer över Israel. I slutet av oktober sade Shas ordförande och inrikesminister Eli Yishai på en religiös konferens i norra Israel att han har svårt att sova på nätterna när han tänker på Israels säkerhetssituation.

"'Det är svårt att sova på natten när du vet vad som pågår’, sade ministern i ett ovanligt dramatisk uttalande ’Kom ihåg det andra Libanonkriget, hur många missiler som kom – hela norra Israel flydde. Föreställ er både norra, centrala och södra... Jag vill inte skrämma någon, men arsenalen av missiler hos Hamas, Hizbollah och Syrien med lång och kort räckvidd, närmar sig nu ett hundra tusen missiler! Försök att beräkna, G-d förbjude, vad dessa kan göra.’

’Israels folk och land kan inte räddas annat än genom att göra teshuva [vända om till G-d]... Och här förstår, fler och fler människor vad vi vill säga…vi har ingen annan att lita på än vår Fader i himlen.'" (INN 31 oktober 2011)

Israel har sagt i många år att de inte kan acceptera ett Iran försett med kärnvapen. Inte heller har Israel råd med ett misslyckande om de väljer att attackera Iran. De får bara en chans.

Inom några dagar kommer Ehud Barak att träffa USA: s försvarsminister Leon Panetta, då Panetta har lovat att kraftigt avråda Barak att anfalla Iran. Enligt Panetta kommer en attack mot Iran att äventyra de amerikanska styrkorna i Mellanöstern, det kommer att påverka både USA:s och världens ekonomi, samtidigt som det bara kommer att fördröja Irans kärnvapentekniska program ett eller två år.

Nästan hälften av världens olja fraktas genom Persiska viken. Iran har under den senaste veckan hotat att stänga viken för all sjöfart om deras kärnvapenprogram angrips. Experter säger att Iran troligen kan stänga viken i upp till en månad, vilket allvarligt skulle störa hela världens ekonomi.

Profeten Jesaja profeterade till Israel för tusentals år sedan,

"Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN.
Israels Helige är din återlösare. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar. Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar." (Jes 41:14-15).


Den arabiska våren

Den Arabiska våren har sett regeringar falla i Tunisien. Egypten och Lybien.
Några ord måste också sägas om den så kallade ”arabiska våren”, kraftigt understödd av President Obama och västvärlden. Vad som händer just nu i den arabiska världen är ingen arabisk vår, utan början till en arabisk, islamistisk istid.

Från början har det uttalade målet för Al Queida och Muslimska Brödraskapet varit att störta diktatorerna i arabvärlden, särskilt i Egypten, för att kunna skapa ett enat islamistiskt kalifat från Atlanten till Indiska oceanen. Några av ledarna i det nuvarande Arabiska upproret, brukade vara bin Ladens närmaste män!

Jihad är en av pelarna inom islam. Men bara ledaren för ett kalifat har befogenhet att utfärda en uppmaning till jihad som varje muslim i världen är skyldig att lyda. Detta är vad jihadister har arbetat för och ser fram emot. I århundraden har bibelkommentatorer hävdat att den femte basunen i Uppenbarelseboken 9 med en frigörelse av en armé av gräshoppor över jorden handlar om med en islamisk jihadarmé. Det är intressant att Hamas vid flera tillfällen använt uttryck från Uppenbarelseboken 9 i deras terrorhot mot Israel.

När de arabiska diktatorerna är borta och ett enat kalifat har skapats, kommer det enligt islamisterna inte vara några problem att förgöra Israel. Och när Israel är borta, kommer västvärlden att besegras och islam att ta över världen. Detta har varit deras strategi från början. Den enda öppna frågan är vem som kommer att leda det nya kalifatet. Kommer det att bli Iran, Turkiet eller kanske Egypten?

Hittills har diktatorerna i Tunisien, Libyen och Egypten fallit och när detta skrivs verkar det som om även Bashar Assads dagar i Syrien är räknade, trots att Assad har starkt stöd av Iran. Detta kommer definitivt att försvaga Iran. Ledarna i Iran uppgav i veckan att, oavsett vad som händer, vilket innebär att även om Assad faller i Syrien och Israel angriper Iran, kommer Israel aldrig kunna undvika "bomben". Det är bara en tidsfråga.


Persien och drottning Ester

Iran kallas Persien i Bibeln. Det är en av sluttidens världsmakter som nämns i Gog och Magog kriget. En konflikt med Iran är därför en konflikt av stora eskatologiska proportioner.

Högtiden Purim firas varje år bland det judiska folket för att minnas Guds befrielse från ett planerat judisk folkmord i det Persiska imperiet under ledning av den onde Haman, för drygt två tusen fyra hundra år sedan. Den gången var det drottning Esters förbön som räddade den judiska nationen. Den utmaning som hon fick är samma utmaning som vi står inför idag. Hennes farbror Mordokai sade till henne:

"Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus. För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?" (Est 4:13-14)

Esters judiska bakgrund var okänd, precis som våra judiska rötter som Jeshuas efterföljare, är för många kristna i dag. Men budskapet är detsamma idag: om vi ​​överger våra andliga föräldrar, judarna, kommer vi inte att undkomma islams folkmord. Det är bäst att vi tar vårt ansvar nu att stå med Israel och be.


Högsta Domstolen i Israel

Slutligen vill vi ta upp ytterligare ett allvarligt böneämne. Vi har under många år hävdat att högsätet för de ogudaktiga krafterna i Israel finns i Israels högsta domstol. Högsta Domstolen har hamnat i händerna på domare ute på vänsterkanten med humanistiska åsikter. På grund av de internationella påtryckningarna och fördömandena av Israel, har detta många gånger orsakat stora problem. Högsta Domstolen har upphävt viktiga regeringsbeslut genom att förklara dem olagliga eller mot internationell rätt, vilket ibland bygger på vad som verkar vara deras partiska politiska, ateistiska åsikter.

I ett försök att få mer balans i denna situation, har ett lagförslag nyligen lagts fram i Knesset att kräva en utfrågning av kandidaterna inför en Knesset kommitté innan de kan väljas till Högsta Domstolen. Detta skulle förhindra att nya domare väljs uteslutande med hjälp av de redan befintliga medlemmarna i Högsta Domstolen. Det skulle vara ett system mer likt det som finns i till exempel USA.

Lagförslaget har dock skapat ett enormt rabalder i Israelisk vänstermedia om att det skulle innebära slutet för Israel som ett demokratiskt land. Även om den första utfrågningen av det nya lagförslaget antogs i Knesset, verkar premiärminister Netanyahu ha gett efter för trycket och har lovat att gå emot sin egen regering och stoppa lagförslaget. Vi ber er alla att be för denna situation. Högsta Domstolen i Israel måste ha gudfruktiga domare.


Project Gideon

Doron och Johanna Keidar reser i USA fram till slutet av januari för att informera om den nuvarande situationen i Israel och att samla stöd för Gideon projektet, se http://projectgideon.org. Vi ber er att be för detta viktiga uppdrag!

---------------------------
• Be att Israel vänder sig till Gud och söker honom!
"En kung segrar inte genom sin stora här, en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
Förgäves väntar han sig seger genom hästar, med all sin styrka räddar de inte.
Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd." (Ps 33:16-18)

• Be om mycket vishet för Benjamin Netanyahu och Ehud Barak att hantera den svåra situation som Israel står inför idag angående Iran!
"Lovat vare Guds namn från evighet till evighet. Ty vishet och makt tillhör honom.
Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar,
han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset." (Dan 2:20-22)

• Be att Israels regering kommer att ta ett beslut om Iran fria från fruktan och fria från påtryckningar från nationerna, inklusive USA!
"Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN.
Israels Helige är din återlösare. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar. Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar." (Jes 41:14-15).

• Be om skydd över Israel från missiler från Iran, Hizbollah och Hamas!
"Ingen är som Jesuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han skall jaga fienderna framför dig, och säga: Förgör dem! Så skall Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg. Salig är du, Israel. Vem är dig lik? Du är ett folk, som har sin räddning i HERREN. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender skall visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder." (5 Mos 33:26-29)

• Be att ledarna i armén kommer att vara starka!
"På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar [militära ledare] bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger." (Sak 12:6)

• Be för en förståndig lösning angående Högsta Domstolens i Israel!
"Jag skall åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Därefter skall du kallas ’rättfärdighetens stad’, ’den trogna staden’." (Jes 1:26)

• Be om en mäktig skörd in i Guds rike från den muslimska världen!
"Ett skott av Isais rot, han som står upp för att regera över hedningarna, på honom skall hedningarna hoppas." (Rom 15:12)

• Vi ber er att be för Doron och Johanna Keidars turné i USA som informerar om Israels situation vid denna avgörande tidpunkt!
"Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?" (Est 4:14)

------------------------

• Välsigna Israel! Stöd TWIs arbete!

Kära israelvänner!

Vi har kommit i kontakt med en genialisk israelisk uppfinning som kan bli till stor välsignelse både för dig samt för Israel och TWIs arbete. Det handlar om en miljö-och hälsovänlig “tvättboll” som gör att du slipper alla tvätt- och sköljmedel. Vi och andra vänner har prövat tvättbollen och är överentusiastiska. Vi går aldrig tillbaka till att använda vanliga tvättmedel igen.

Läs igenom informationen här nedan. En boll räcker till 1.500 tvättar!! Det är flera års tvättar framöver utan varken tvätt- eller sköljmedel. Om du sätter in en gåva på 500 kr på TWIs bank- eller postgiro så skickar vi bollen till dig, direkt från Israel. Sprid gärna informationen till vänner och bekanta! Detta är en också en perfekt gåva så här vid Ljushögtiden och årets slut.


Israelisk uppfinning! Tvättbollen Lavlmatic

Sparar miljön!

Sparar Pengar!

Sparar hälsan!

Tvättar alla kläder
och tyger!

Tvättbollen är en nyhet bland ekologiska tvättmedel. Den är bra för hälsan eftersom den inte innehåller några skadliga syntetiska kemikalier, tillsatser eller fosfater. Man undviker därmed obehagliga allergiska reaktioner mot syntetiska tvättmedelsrester i kläderna. Den dödar bakterier och svampar och vårdar samtidigt naturen och människors hälsa.

Lavlmatic-tvättbollen är testad i nordiska klimat. Rengör kläder utan att använda blekmedel eller tvättmedel, fungerar även i kallt vatten. Tar bort fläckar och smuts som sitter djupt i tyget.

Tvättbollen är en israelisk uppfinning, men tillverkas idag i flera länder under olika namn. Tvättmedelstillverkare och butiker är givetvis negativa till en sådan här uppfinning och du hittar därför inte tvättbollarna i butiker där tvättmedel säljs.

En tvättboll: 500 kr inkl. frakt. Två och fler tvättbollar 450:- styck inkl. frakt.
Sätt in summan på Plusgiro: 30 86 38 - 6
TWI Skandinavien eller Bankgiro: 5608-6184 TWI Skandinavien. Ange “Tvättboll” på inbetalningen och skriv tydligt ditt namn och address!
Om du vill ha 50 eller fler tvättbollar, kontakta oss för kostnaden på israeloffice@thewatchman.org


Gud välsigne dig som väktare på Jerusalems murar!



Lars och Harriet Enarson
I detta brev:

• En konfrontation med Iran är nära förestående
• Välsigna Israel! Stöd TWIs arbete!

Veckans skriftavsnitt:

26 Nov 2011:
"Toldot"
Toran: 1 Mos 25:19-28:9
profeterna: Malaki 1:1-2:7
Evangelierna: Lukas 3:1-18

.

onsdag 23 november 2011

Vart är vi på väg ??


Sexhundraårigt gymnasium rivs p g a islamisering

Från Jihad i Malmö

Malmö Latinskolan grundades 1406 och
var i sexhundra år stadens elitgymnasium
där framtidens ledare utbildades.
För bara några årtionden sedan startade en
snabb nedgång.
Skolan har olyckan att ligga utmed busslinjerna
från Rosengård. Sedan man tagit det politiska
beslutet att alla i åldersgruppen skulle skrivas in
på ett gymnasium blev Latin snabbt helt enkelt
"Rosengårds gymnasium"......
**
Då jag för över tio år sedan varnade för
islamistiska Hizb ut-Tahrirs försök att
etablera sig i Malmö handlade det framförallt
om två gymnasier där de fått fotfäste.
Den ena var Latinskolan.
När det utbröt glädjefester på några Malmö-
skolor efter 11 septembertragedin var Latin-
skolan en av dem. "Den Store Satans" nederlag
och mordet på över 3.000 amerikaner firades
under flera dagar.
Häromåret hyrde iranska ambassaden och Hizballah
skolan en helg för ett islamistiskt seminarium
för ungdomar.
Många av skolans ordinarie elever deltog....
Överlevande lärare har de senaste åren kunnit
berätta om en allt intensivare islamisering och
en galopperande antisemitism. Hijab eller al-amira
är mera regel än undantag för flickorna.
De med tiden fåtaliga svenska eleverna har flyttat
över till friskolorna.
**
Nu kommer nästa dråpslag. Kommunen ger upp.
Latinskolan har börjat rivas. Två tredjedelar är
redan borta. Huvudbyggnaden från 1879 är kultur-
skyddad och får ännu så länge stå kvar.
Med start 2013 ska byggnadsresterna inkorporeras
i ett nytt anonymt storgymnasium.
Huvudbyggnaden får då sällskap av en betongbarack...

Etiketter: islamisering, islamism, latinskolan, malmö

tisdag 22 november 2011

Klarsynt rabbin om antisemitismen i Malmö




”Jag var oförberedd på det hat som skulle möta mig"

Om den galopperande antisemitismen i Malmö har det skrivits mycket.
En utmärkt intervju med stadens rabbin
Shneur Kesselman trycktes i Dagens
Nyheter nyligen. Kesselman berättar om
hur han kom till Malmö för sju år sedan
helt oförberedd på den kompakta anti-
semitismen i staden. Nu har polisen
registrerat ett åttiotal antisemitiska
"incidenter" mot rabbinen....
Trots allt vill han stanna kvar och
kämpa mot judehatet.
**

Människor har spottat på honom, kastat tomma
läskedrycksburkar mot honom och kallat honom
”judejävel”. Shneur Kesselman har många gånger
de senaste åren insett vad hat kan driva människor
till och hur det känns att vara hatad.
Hos Malmöpolisen finns en pärm med
anmälningar han lämnat in.
Där är ett åttiotal ”incidenter” registrerade.
Ibland orkar Shneur inte anmäla alla
trakasserier han utsätts för på grund av att
han är jude.
– Orden och att folk spottar efter mig är obehagligt.
Men det som skrämmer mest är hatet som syns i
människornas ögon, i ögonen på dem som vill ont.
Jag har ingen aning om var deras gräns går någon-
stans, hur långt de kan gå.


**
Varför finns det ett sådant hat mot
dig och judar i Malmö?
– Det handlar om ren antisemitism,
om ett rent judehat. I en diskussion kan jag acceptera
kritik som riktas mot till exempel den politik som staten
Israel står för, även om jag inte skulle hålla med kritikerna.
Men här handlar det om personer som inte drar en gräns
mellan politik och religion.
Vilka uttrycker detta hat?
– För det mesta är det unga muslimer och det
borde ingen blunda för. Det är tragiskt att det ska
vara så, att hat ska frodas i religiösa kretsar.
**
Hur kan hatet i Malmö stoppas?
– Det är en svår fråga. Föräldrarna har huvud-
ansvaret för de värderingar som de uppfostrar
sina barn utifrån, sedan tycker jag att våra
politiker och skolor också har en mycket viktig
roll i det här. Men tyvärr verkar hatet vara så
pass utbrett här i Malmö att det inte kommer
att vara lätt att stoppa det.
Är lösningen mer kunskap?
– Kunskap är säkert en viktig faktor. Men vi ska inte
glömma att många som hatar också är kunniga.
De som ledde utrotningen av miljoner judar
i Tyskland och andra länder under andra världs-
kriget var ofta välutbildade. Läkare, präster, filosofer ...
många med mycket kunskap deltog och stödde denna
politik. Kunskap är inget vaccin mot hat, det kan
faktiskt också leda till ökat hat.
– Hatet är här för att stanna eftersom det är en del
av den mänskliga naturen. Men var och en har ett
stort ansvar för att inte tillåta det onda inom sig att
komma till uttryck, och att motverka tankar och
känslor som är kopplade till hat. Det kan vara en
del av lösningen för att minska hatet i världen.
***
Läs hela artikeln i DN
***
Läs också:


Ännu en gång:
VARFÖR ökar antalet antisemitiska hatbrott i Malmö ?
*
Föreningsgatan - hatets gata....

English translation
(Norway, Israel and the Jews)

torsdag 17 november 2011

"Albert Einstein sa en gång att utan bin skulle människan inte leva längre än fyra år, "tillade han.


Svåra tider

Massiva dör av bin bekymmer Europas parlament *

av personal Writers
Bryssel (AFP) Nov 15, 2011

Besvärade av tillsatta dödlighet för bin, Europas parlamentariker
röstade med överväldigande majoritet tisdag för att uppmana EU att ge mer stöd till
biodlingssektorn.

Ledamöterna röstade 534 för, 16 emot och 92 nedlagda, att stödja
forskning och utveckling i veterinärmedicinska Medicin för att rädda de sjunkande
bin och samtidigt säkerställa att lagstiftningen om mördaren bekämpningsmedel.

"Biodling är avgörande för vårt samhälle som pollineringen spelar en viktig
roll för att bevara den biologiska mångfalden och upprätthålla en hållbar europeisk
jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning ", säger Ungerns socialistiska Csaba Tabajdi,
som utarbetade upplösning.

"Albert Einstein sa en gång att utan bin skulle människan inte leva längre
än fyra år, "tillade han.

Bättre data om nässelfeber och förluster biet behövdes samt medel för
läkemedel, eftersom läkemedelsföretagen var ovilliga att investera i en
relativt liten marknad.

Europeiska kommissionen behövde också att utfärda lagstiftningsförslag
slår rekommendationer om bekämpningsmedel till lag, sa parlamentariker.

Några 84 procent av Europas fauna och 76 procent av jordbruket är beroende
av pollinering från bin.

onsdag 16 november 2011

Paul Widen, Jerusalem


Här följer vad som är nytt från http://nyheter.paulwiden.se/.

Förlegade tankemönster - 15 November, 2011 23:09

Under det Kalla kriget utvecklades en militärdoktrin med det passande namnet MAD – Mutually Assured Destruction (ömsesidigt säkerställd förstörelse). Den postulerade att ett fullskaligt kärnvapenkrig skulle resultera i en ömsesidigt säkerställd förstörelse av samtliga inblandade parter. I en sådan situation skulle det inte finnas några vinnare, bara förlorare, eller rättare sagt: bara döda förlorare. Under flera decennier under 1900-talet, trots massiv kärnvapenupprustning, användes därför inte kärnvapen i strid en enda gång. Kommunister och kapitalister hade detta gemensamt: de höll livet kärare än förintandet av fienden.

Historikern och mellanösternexperten Bernard Lewis var en av de första att påpeka att MAD-doktrinen bara fungerar om de inblandade aktörerna är rationella, dvs. att de föredrar livet framför döden. Den islamiska republiken Iran, vars kärnvapenambitioner ställdes bortom rimligt tvivel i IAEA:s rapport i förra veckan, är dock inte en rationell aktör. Och inte nog med att de inte uppfattar utsikten om en ömsesidigt säkerställd förstörelse som avskräckande: de uppfattar detta mardrömscenario som ett incitament.

Den teologiska grunden till denna irrationella ståndpunkt är de shi’itiska trossatser om Mahdi som genomsyrar Irans ledarskap. Mahdi var namnet på den tolfte imamen, som enligt shi’itisk islam gömdes av Gud vid fem års ålder för över 1200 år sedan och vars återkomst/uppenbarelse (tillsammans med ingen annan än Jesus) kommer att förebåda den yttersta tiden. Man tror vidare att man kan påskynda detta apokalyptiska skeende genom att orsaka det globala kaos som förväntas sammanfalla med Mahdis återkomst/uppenbarelse.

De röster som nu höjs internationellt med krav på skärpta sanktioner mot Iran för att tvinga ledarskapet att avbryta sitt kärnvapenprogram utgår från att ledarskapet kan pressas till en brytpunkt, en punkt där det skulle tjäna mer på att foga sig efter Säkerhetsrådets krav än på att envist vägra. En sådan punkt finns dock inte, eftersom den ekonomiska kalkylen är fundamentalt frånvarande i ledarskapets resonemang. Ekonomiska sanktioner inverkar inte på en teologisk ekvation.

Irans ledarskap och den civiliserade världen resonerar alltså enligt två helt skilda tankemönster. Irans ledarskap förbereder sig bokstavligt talat för tidens slut och de dödas uppståndelse, medan den civiliserade världen fortfarande inbillar sig att regimen i Teheran kan tvingas till underkastelse med hjälp av materiella påtryckningar.

Av samma anledning uppfattas det inte som avskräckande att Israel och flera NATO-länder nu av allt att döma förbereder sig för en attack mot Iran. Tvärtom har det noterats en skärpning av retoriken mot västvärlden och Israel bland regimens företrädare. En militär konfrontation, som nästan säkert skulle dra med sig Libanon, Syrien och Gaza (och kanske också Saudiarabien på västvärldens sida) och därmed potentiellt sätta hela regionen i brand, är ju precis det regimen hoppas åstadkomma.

Utmaningen som den civiliserade världen står inför är alltså inte ekonomisk eller militär till sin natur, utan moralisk och filosofisk. Hur bemöter man en ondska som inte fruktar den ömsesidigt säkerställda förstörelsen utan rentav eftersträvar den? Den frågan kan inte besvaras förrän man börjar bryta sönder det tankemönster som fortfarande präglar den civiliserade världens tafatta hantering av hotet från Iran.

Paul Widen, Jerusalem



Hälsningar från
Nyheter från Israel
Nyheter från Israel

fredag 11 november 2011

t Söndagskrönika: Stanken från DDR



Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

De var unga idealister som drömde om en bättre värld. Bakom dem låg andra världskriget och nazismens grymheter. Nu ville de vara med och skapa det goda, antifascistiska samhället. De bars av en ideologisk-moralisk övertygelse om att de hade valt den rätta sidan i kampen mellan två samhällssystem som stod emot varandra; socialism och kapitalism. Det kalla kriget sågs som en strid mellan det goda och det onda. Socialismen var god, kapitalism och USA-imperialism representerade ondskan. Det gällde att rädda freden och socialismen och avslöja imperialism och kapitalism. Så såg de viktigaste drivkrafterna ut för majoriteten av dem som lät sig värvas som agenter för den östtyska säkerhetstjänsten Stasi.
För att slippa känna sig som simpla tjallare kallades de IM, Inoffiziell Mitarbeiter. Det var de ”små diskreta fiskarna” som värvades av den östtyska diktaturen DDR för att förråda sitt land – Sverige. Strategin att välja vanliga unga personer som inte väckte uppmärksamhet och därmed riskerade att avslöjas var mycket medveten. Vad de ”stora fiskarna” anbelangar behövde Stasi aldrig anstränga sig. Politiker och kulturpersonligheter gav under större delen av DDR:s existens 1949-1990 alldeles öppet sitt massiva stöd till landets totalitära kommunistregim. Svenska ministrar stod på rad för att besöka diktaturen och utöva vänskap och samarbete.
DDR i upplösning, alla spår bränns
Det är januari 1990. DDR är i upplösning och kaos. Över koloniträdgårdarna i Östberlin ligger brandröken tät. Två månader tidigare har Berlinmuren fallit. Sedan Walter Ulbricht lät bygga muren 1961 har den i 28 år skilt Öst- och Västtyskland åt. De som har försökt fly till Väst har skjutits till döds av beväpnade vakter i murens bevakningstorn.
I januari 1990 har Ministerium für Statssicherheit, MfS som var Stasis egentliga namn, upplösts. I rasande tempo förstör Stasiofficerarna så mycket arkivmaterial de hinner. Det har utgått order om att alla ”operativa dokument” ska tillintetgöras. Varje spår av Stasis verksamhet måste utplånas. Men de dokumentförstörande apparaterna i Stasis högkvarter på Normannenstrasse klarar inte av den enorma pappersmängden. Lass efter lass körs ut till Stasiofficerarnas trädgårdar och bränns. Dokumenten över drygt 40 år av mänskligt lidande, av kommunistiskt förtryck, angiveri, fängslande av och mord på regimkritiker och oliktänkande går upp i rök. När ondska brinner känns lukten genom tid och rum.
Utåt presenterade sig DDR som liberalt, humanistiskt och progressivt. Men sedan Walter Ulbricht (1893-1973) 1971 avlösts som statschef av Erich Honecker (1912-1994) och DDR erkänts av allt fler stater hårdnade förtrycket mot regimkritiker och oliktänkande. 1989, strax före DDR:s sammanbrott, fanns det totalt 189 000 IM (Inoffizielle Mitarbeiter) i DDR. Det fanns med andra ord en IM på var åttionionde DDR-medborgare. Under hela DDR:s drygt 40-åriga existens fanns det cirka 620 000 IM.
Kartotek hamnade hos CIA
Det märkliga händer denna januari. Stasis högkvarter stormas, och filialer ute i landet ockuperas av uppretade ungdomar som lyckas rädda mängder av dokument. Mycket av originalrapporterna som gäller Sverige förstörs, men inte allt. 1998 återfinns säkerhetskopior av de stora elektroniska databaser, SIRA, som innehåller information om DDR:s utlandsspionage 1969-1989. När forskare lyckas dechiffrera SIRA-data kan DDR:s västspionage till största delen rekonstrueras.
I turbulensen vid DDR:s sammanbrott försvinner det så kallade Rosenholzkartoteket med namn och persondata från Stasis utlandsspionage. På mystiska vägar hamnar det hos amerikanska CIA i deras högkvarter i Virginia, USA. Exakt hur det gick till är fortfarande höljt i dunkel. De män som skulle kunna bringa klarhet i frågan är alla döda. CIA har efter kraftiga påtryckningar sent omsider börjat lämna tillbaka Rosenholzkartoteken till berörda länder. När Tyskland 1993 fick tillgång till kartoteket ledde det till att 253 agenter från Västtyskland och 23 före detta DDR-medborgare dömdes.
Deras namn skyddas av regeringen
I Sverige lät sig bland annat journalister, lärare, ingenjörer, företagare och kulturarbetare värvas som agenter för Stasi. De förrådde sitt land mot betalning. Obegripligt nog skyddas deras namn fortfarande av den borgerliga alliansregeringen. Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola har efter många överklaganden genom en dom i regeringsrätten i augusti 2010 fått ta del av Säpos hemligstämplade handlingar över de svenskar som lät sig värvas som IM eller kontaktperson för Stasi. Men hennes händer är bakbundna. Utlämnandet av handlingarna har ett stort förbehåll. Om hon röjer namnen på dem som samarbetade med Stasi kan hon straffas med fängelse. Hon får inte heller kontakta de personer som Säpos utredning omfattar. I den nyutkomna boken ”Inte bara spioner… Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget” redovisar Birgitta Almgren det hon genom många års forskning har fått fram, dels från Stasiarkivet i Berlin, dels genom Säpos undersökning 2000/2001 av svenska Stasiagenter som hon har fått ta del av.
År 1969-1989 hade Stasi cirka 32 IM plus 21 kontaktpersoner bosatta i Sverige som stod i ”stabil kontakt” med Ministerium für Statssicherheit. Till detta kommer de cirka 71 tyska agenter som sändes till Sverige på kortare uppdrag. Alltså cirka 124 personer som samarbetade med eller hade kontakt med Stasi. Hur många totalt som arbetade för Stasi i Sverige är ännu okänt. Rosenholzkartoteket ligger fortfarande hos CIA, och mängder av säckar med sönderrivna Stasidokument väntar på att rekonstrueras med hjälp av avancerad datateknik.
Landsförrädaren som brann för DDR
Ett av agentnamnen är offentligt sedan länge – den socialdemokratiske journalisten Björn Jensen, född 1923. Han arbetade bland annat på Arbetarbladet och Aktuellt i Politiken (tillsammans med den socialdemokratiska politikern Birgitta Dahls man Enn Kokk).
Under täcknamnet ”König” och registreringsnumret XV/2924/77 blev han en av de viktigaste IM som verkade i Sverige. Siffrorna 77 i registreringsnumret visar att han började arbeta för Stasi 1977.
Säpo ansåg sig inte ha några bevis för att Björn Jensens verksamhet också omfattat Sverige, och gick aldrig vidare till Stasiarkivet i Berlin, där uppgifter visar att han var en av de mest produktiva IM som opererade i Sverige. Själv har han ihärdigt förnekat att han spionerat på Sverige men säger att han ”brann för DDR”. Enligt Christian Halbrock, historiker vid Stasiarkivet, begick Björn Jensen otvivelaktigt landsförräderi, bland annat genom att lämna ut den svenska regeringens interna telefonlista. Hans informationer fyller många pärmar i Stasiarkivet. Han har aldrig åtalats.
Med nuvarande lagstiftning kan främmande makt bedriva industriellt och politiskt spionage mot Sverige utan att det bedöms som straffbart. Det pågår en utredning som ska vara klar i april nästa år som ska visa om Sverige har tillräckligt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet eller om det behövs en lagändring.
Lärare, journalister, företagare…
Birgitta Almgren har kunnat fastställa yrke för 54 av de 57 misstänkta personer som har utretts av Säpo. Den största gruppen är tolv lärare/utbildare/forskare, följda av nio journalister, nio företagare, sex sekreterare, fyra jurist/präst/läkare/socialarbetare, två kulturarbetare och två utbildade yrkesarbetare.
Deras spionage riktade sig mot:
 Industri, teknologi och handel (17 agenter).
 Militärt spionage (5 agenter).
 Politik och samhälle (26 agenter).
 Skolor och universitet (5 agenter).
”Vi vill ju inte skada enskilda personer”
Inte från något annat nordiskt land kom så många Stasirapporter som från Sverige, nästan 3 000 stycken. De 57 personer som omfattades av Säpos utredning är födda 1921-1960 och är i dag alltså mellan 51 och 90 år gamla. Flera är avlidna. Samtliga förhörda har medgivit att de haft kontakter med Stasi. Tio erkänner att de har arbetat för Stasi. De enda agenter som har dömts dömdes redan 1971. Det var ett par, man och hustru, som dömdes till sex månaders fängelse för Stasisamarbete. Efter överklagande sänkte hovrätten straffet till fyra respektive tre månader. Säpos prioritering var inte att lagföra personer utan att förhindra olovlig verksamhet. I en intervju med Birgitta Almgren säger kriminalkommissarie Birgitta Persson vid Säpo som på 1980-talet ledde spaningarna kring Stasis infiltration i Sverige:
”Vi vill ju inte skada enskilda personer.”
Vid flera tillfällen noterar Birgitta Almgren att dokument och material saknas i Säpos handlingar, dokument som normalt borde ha funnits där. Har de gallrats ut till exempel av hänsyn till rikets säkerhet?
Det utesluter kriminalkommissarie Birgitta Persson men svarar egentligen inte på frågan:
”Säpos uppdrag är att förhindra och förebygga brottslig verksamhet.”
Det kalla kriget mellan Öst och Väst
Berättelsen om de svenska Stasiagenterna utspelar sig mot en mörk fond: det kalla kriget som pågick från andra världskrigets slut 1945 till Sovjetunionens sammanbrott 1991.
Det kalla kriget var inget krig i vanlig mening. Men i psykologisk mening befann sig världen ständigt på randen av ett krig i en 46 år lång kylskåpsvandring av djupfrysta relationer, terrorbalans och kapprustning mellan östblockets Warszawapakt och västalliansen Nato. Båda maktblocken utvecklade tillräckliga kärnvapen för att kunna förinta varandra. Skräck och ångest för ett kärnvapenkrig låg som en våt filt över alla som orkade ta del av de mullrande hoten i nyhetssändningarna. Språket användes av båda sidor som symbolladdat vapen. I väst kallades Berlinmuren ”skammens mur” och i öst ”antifascistisk skyddsvall”. Bakom den antifascistiska skyddsvallen hölls 17 miljoner östtyskar fångna som i ett jättelikt koncentrationsläger i nästan 30 år.
”Den tappre journalisten Jan Guillou”
Spionaget och den politiska propagandan blev viktiga och avgörande delar av den psykologiska krigföringen. Näst efter sovjetiska KGB var östtyska Stasi den största underrättelse- och säkerhetstjänsten i Östeuropa med 91 000 heltidsanställda och 189 000 inofficiella medarbetare, IM. Stasi hade byggts upp 1950 efter sovjetiskt mönster och var KGB:s förlängda arm. Deras verksamhet styrdes av det enväldiga partiet SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) och dess politbyrå.
Sverige försökte gå balansgång och ville representera en tredje väg mellan de båda supermakterna. Men Boris Grigorjev, överste inom den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB och stationerad i Sverige 1977-1982, hävdar att Sveriges neutralitet och alliansfrihet under det kalla kriget var ensidig. Sovjetunionen misstänkte att svenskt territorium användes som bas för spionage mot Sovjet. Men de hade inga säkra upplysningar om detta förrän, som Grigorjev skriver ”den tappre journalisten Jan Guillou” gjorde ”utomordentligt bra” researcharbeten som 1973 resulterade i artiklar i FiB/Kulturfront (om bland annat IB-affären). Grigorjev berömmer Guillou och understryker att hans avslöjanden ”gjorde stor nytta för oss”.
Sveriges intima förbindelser med DDR
Under den tid som DDR existerade, 1949-1990, hade Sverige socialdemokratiska regeringar med undantag för åren 1976-1982, då borgerliga regeringar leddes av Thorbjörn Fälldin (c) och Ola Ullsten (fp). Färgen på de svenska regeringarna spelade ingen större roll för Sveriges förbindelser med diktaturen DDR. Men i synnerhet sedan Olof Palme blivit statsminister (s) 1969 var de ytterst vänskapliga, för att inte säga intima. I juni 1986 besökte Erich Honecker Sverige, och året dessförinnan hade hans hustru, folkbildningsminister Margot Honecker entusiastiskt tagits emot i Stockholm.
En rad svenska ministrar reste till DDR för ömsesidigt utbyte. Olof Palme reste som statsminister (s) 1984, och Ingvar Carlsson gjorde samma sak 1989. Under en och samma augustivecka 1987 besökte tre socialdemokratiska ministrar, jordbruksminister Mats Hellström, miljö- och energiminister Birgitta Dahl och bostadsminister Hans Gustafsson DDR för samarbetsmöten. Men det var inte bara socialdemokrater som gästade DDR. Som första svenska utrikesminister besökte centerpartisten Karin Söder landet 1977. Man talade om och utövade vänskap, kulturutbyte och samarbete. DDR:s censur, förföljelse av oliktänkande, regimkritiker som fängslats eller alla som mördats när de försökt fly talade man inte om.
Den svenska grundskolan skapades efter DDR-modell
DDR:s skolsystem, ”ett av de progressivaste och modernaste”, blev modell för den svenska grundskolan genom insatser av framför allt två DDR-propagandister. Den ene var Stellan Arvidson (1902-1997), litteraturforskare, rektor och riksdagsman (s) samt under många år ordförande i Vänskapsförbundet Sverige – DDR. Den andra var Britta Stenholm (1916-2002), skolinspektör i Stockholm, statlig utredare av skolsystemet och senare skoldirektör i Täby.
Vänskapsförbundet Sverige-DDR:s syfte var som namnet antyder att skapa vänskapliga förbindelser mellan de båda länderna och att ”motverka antisovjetiska stämningar och hetsen mot de socialistiska staterna”. Förbundet hade grundats redan 1956 efter sovjetisk förebild, initiativet och finansieringen kom från DDR. Under sin mångårige ordförande Stellan Arvidson bedrev förbundet energisk och framgångsrik propaganda för att ställa DDR i så positiv dager som möjligt. Han var den som briefade alla svenska ministrar inför deras resor till DDR. 1987 avlöstes han som ordförande av biskop Lars Carlzon (1918-2004). I styrelsen för vänskapsförbundet satt också chefen för byggföretaget SIAB, Kurt Nordgren., med omfattande affärsintressen i DDR. Han hörde till förbundets inre krets av DDR-vänner. Vid en medlemsvärvningskampanj 1988 skickade han ut värvningsbrev till 650 SIAB-anställda. Många fina middagar på Grand Hotell i Stockholm och Foresta på Lidingö blev det med Kurt Nordgren som värd.
Kulturvänstern var lobbyister för diktaturen
Sverige erkände DDR diplomatiskt i december 1972. Då hade en svensk ”erkännandekommitté” av kulturaktivister lobbat hårt och utövat politiska påtryckningar” i tre år. I kommittén ingick författarna Sara Lidman, Peter Weiss, Sivar Arnér, Per Wahlöö och Thomas von Vegesack. Stora delar av den svenska kulturvänstern med en lång rad kända namn var mycket vänskapligt sinnad till DDR och entusiastisk inför diktaturens progressiva politik.
I december 1967 öppnade DDR Kulturcentrum på Upplandsgatan 32 i Stockholm. Det styrdes helt enligt direktiv från det östtyska regeringspartiet SED och hade bland annat i uppdrag att ”avslöja imperialismens förbrytelser och kritisera det kapitalistiska systemet” samt: ”påvisa det socialistiska systemets överlägsenhet i den fredliga samexistensen”. Verksamheten finansierades till mycket stor del av kommuner, det vill säga de svenska skattebetalarna. (foto: Sara Lidman)
Kulturen användes som vapen, och kulturarbetarna sågs som soldater i diktaturens tjänst. Det som förenade de svenska kulturradikalerna var enligt DDR Kulturcentrums föreståndare Jan Peters ”övertygelsen om att konst och kultur hade ett (underförstått socialistiskt) uppdrag i samhället”. Studieförbundet ABF blev en dörröppnare för DDR i Sverige, och arbetarrörelsens Folkets Husföreningar rullade ut röda mattan. 1974 undertecknades ett avtal med ABF och dess studieorganisationer inom vuxenutbildningen. Medborgarskolan ville inte vara sämre utan hakade på samarbetet med DDR.
Den östtyske pressattachén och hans journalistvänner
Efter Sveriges erkännande av DDR fördubblades handelsutbytet mellan länderna. Cirka 20 stora svenska företag var engagerade i DDR:s näringsliv, och många hade kontor i Östberlins internationella handelscentrum. Bland de svenska företagen fanns Atlas Copco, Electrolux, ASEA, Johnsonkoncernen, Alfa Laval, Ikéa och Volvo. Byggföretaget SIAB investerade i stora byggprojekt i diktaturen, som stålverk och storhotell.
För DDR var Sverige ett viktigt land, ett ”Schwerpunktsland” (tyngdpunktsland). Sverige var alliansfritt, ett buffertland mellan öst och väst – en populär träffpunkt för agenter när man ville träffas på neutralt och ”säkert område”. En mycket omtyckt mötesplats var hotell Malmen på Götgatan i Stockholm.

DDR:s ambassad i Stockholm fungerade som spioncentral. Fram till 1978 var Wolfgang Eschka med täcknamnet ”Wolfgang Baehr” pressattaché på ambassaden med uppgift att granska Stasiagenternas rapporter. Han fick många vänner, särskilt bland svenska journalister, och umgicks vänskapligt med Gunnar Fredriksson och Dieter Strand, den ene chefredaktör, den andre stjärnreporter på Aftonbladet och god vän med statsminister Olof Palme. De arbetade inte för DDR, utan det handlade enligt Eschka om ett ”ömsesidigt respektfullt åsikts- och informationsutbyte”. När Wolfgang Eschka lämnade Sverige blev det han som fram till DDR:s sammanbrott för Stasis räkning analyserade de flesta IM-rapporterna från Sverige.
Sverige var det viktigaste operativa målet
Men Sveriges betydelse för DDR var någonting som den svenska säkerhetspolisen, Säpo, länge inte hade klart för sig. Där fanns så sent som i december 2001 uppfattningen att Sverige som icke-Natoland var ”mycket lågt prioriterat” av Stasi och att antalet i Sverige verksamma agenter 1988 bör ha varit mycket få”. I själva verket var Sverige det mest betydelsefulla operativa målet i Norden.
För utsända östtyska Stasiagenter var det särskilt Bofors och Ericsson som var operativa mål. Även JAS-gruppen, Volvo Flygmotorer, Saab-Scania, Försvarets Materielverk och ASEA, efter sammanslagningen med schweiziska Brown-Boveri 1987, var högintressant för DDR på grund av sin avancerade teknologi. Stasidokument visar att infiltrationsförsök med utsända östtyska agenter var mycket lyckosamma.
68-generationen ett perfekt rekryteringsunderlag
Det officiella klimatet för de IM som opererade i Sverige kunde inte ha varit mer gynnsamt. Stasi hade en guldgruva att rekrytera ur – hela den vänsterorienterade 68-generationen som befolkade universitet och högskolor. De hade den rätta ideologiska övertygelsen och utgjorde ett tacksamt råmaterial för Stasi. Värvning av agenter var en långsiktig och tålamodsprövande process. Det gällde att bygga upp stabila kontakter med unga idealister, studenter, journalister och lärare för eventuell senare värvning efter en lång tid av ”kultivering”.
De flesta agenter ansåg att de gjorde en insats som ”kunskapare för freden”, som ju var hotad av USA-imperialismen. Stasichefen Erich Mielke brukade tala om sina agenter som ett slags soldater vid den osynliga fronten i kamp mot den aggressiva fienden från väst. De arbetade för ”en god sak”, för ”fred och säkerhet”. Många drevs till att bli informatörer för att få utresetillstånd från DDR, för att få gifta sig, för att få förenas med sin familj, för att klara sin försörjning. För många ungdomar som saknade manliga förebilder blev ledningsofficerarna ett slags fadersfigurer. Pengar spelade inte någon stor roll – däremot materiella fördelar som resor, semestervistelser, forskarstipendier och generöst beviljade visa till DDR lockade. Stora mängder whisky och backar med Radebergeröl gick åt för att smörja alla IM. Kärlek, svek, hot och utpressning var andra motiv.
Romeo- och Juliastrategin – förförelse och sex som värvningsmetod
30 procent av de svenska agenterna var kvinnor, de flesta mellan 25 och 30 år gamla när kontakterna med Stasi inleddes. Enligt Stasiagenten Werner Stiller var kvinnor de bästa agenterna eftersom de var bättre observatörer genom sin känsla för detaljer, och för att de genom sin empatiska förmåga kunde sätta sig in i motpartens sätt att tänka.
Blivande IM utbildades av Stasi i vad som kallades ”Romeo- och Juliastrategin”.
I utbildningsmaterialet för IM betonas:
”Utvecklande av nära vänskap och kärleksförhållande var och är en bärande, stabil och erfarenhetsmässigt framgångsrik bas för operativt samarbete.”
Utbildningsmaterialet byggde på forskning vid Stasis högskola som visade att Romeo- och Juliastrategin var en framgångsrik metod. Det gällde att med uppmärksamhet, förförelse, sex och förälskelse som systematisk och utstuderad strategi locka in en attraktiv spindel i nätet och sedan utnyttja honom eller henne. Romeostrategins charmoffensiv innebar att kvinnan skulle känna sig ”jämställd, uppskattad och älskad”.
Hon angav sin egen man
Fler kvinnor än män var engagerade i Romeo- och Juliastrategin. På det lyxiga strandhotellet Neptun i Warnemünde, byggt av svenska SIAB 1969-71, hade Stasi många kvinnliga IM utplacerade som enligt direktiv ”med hjälp av förförelsestrategin skulle skaffa informationer från icke socialistiska länder”. Många IM-rapporter vittnar om hur naiva svenskar på tjänsteresa lät sig förföras i hotellrum med inbyggda kameror och mikrofoner. Under avspända samtal över ett glas vin i baren avslöjade många svenskar intet ont anande både sig själva och andra.
En av de kvinnliga agenterna med täcknamnet ”Angelika Karsten” hade i uppdrag att spionera på svensk detaljhandel och den heta färjelinjen Trelleborg – Sassnitz. Hon skulle också närma sig polisen i Trelleborg. I sex år hade hon arbetat som servitris på en restaurang vid motorvägen norrut mot Skandinavien, ett högt prioriterat informationsområde för Stasi där en kvinnlig IM lätt kunde komma i kontakt med svenska män. Men ”Angelika Karsten” nöjde sig inte med det. Hon lämnade också uppgifter om sin egen man, en svensk som hon hade gift sig med i DDR1977 och flyttat till i Sverige. Det var i samband med flytten till Sverige som hon började ta emot uppdrag av Stasi.
Fredssamverkan och illegal krutexport
DDR-tiden är en mycket mörk epok, inte minst ur Sveriges perspektiv. Spioneri, lagbrott och oegentligheter pågick mitt framför ansvariga politikers ögon, ibland med deras uppenbara kännedom. I januari 1984 hölls en konferens i Stockholm om gemensam säkerhet. ”Common Security” var rubriken på den kommission ledd av statsminister Olof Palme som inför konferensen hade lagt fram en rapport om kärnvapenfri zon och stopp för utplacering av ytterligare kärnvapen. Medan Olof Palme talade vid Stockholmskonferensen opererade östtyska och sovjetiska militärspioner för fullt i Sverige. Även CIA hade sina utsända strategiskt placerade i Stockholm.
Samtidigt som Sveriges statsminister talade sig varm om fredssamverkan pågick illegal export av svensktillverkat krut från Bofors till Iran. Den förbjudna exporten gick med DDR som transitland via DDR-företaget IMES, som helt kontrollerades av SED och Stasi. Mellan 1981 och 1985 ska vid mer än 25 tillfällen 343 ton dynamit och 233 ton krut för gevärsammunition ha nått det krigförande Iran från Sverige via DDR. Kriget mellan Iran och Irak pågick från september 1980 till augusti 1988. Sverige sålde alltså krut till en av de krigförande parterna – samtidigt som Olof Palme var medlare i kriget.
Kände Olof Palme till sin dubbelroll? Den frågan går det inte att få svar på, eftersom han mördades 1986. Men efter hans död har det på punkt efter punkt visat sig att han inte hade några problem med att ljuga om lögnen passade hans syften.
Carl Algernons mystiska död
I Säpos material finns inga uppgifter om den här illegala exporten. Birgitta Almgren har bett att hos Säpo få se personakten för Bofors dåvarande försäljningschef Mats Lundberg men fått svaret att någon sådan i dag inte existerar. Om det har funnits någon som har gallrats bort kan kriminalkommissarierna vid Säpo inte säga. I Stasiarkivet i Berlin finns däremot omfattande källmaterial kring Bofors illegala vapenhandel och hemliga krutleveranser till Iran under den tid då Olof Palme medlade i kriget mellan Iran och Irak.
Hovrätten hade visserligen fastslagit att krutexporten var olaglig, men staten hade genom krigsmaterielinspektören Carl Algernon (1925-1987) gett sitt godkännande.
Algernon var sedan många år personlig vän med Bofors verkställande direktör Martin Ardbo. Algernon omkom under mystiska omständigheter när han föll framför ett tunnelbanetåg på T-centralen i Stockholm den 15 januari 1987. Tidigare samma dag hade han haft ett möte med Nobel Industriers chef Anders Carlberg. Under samtalet hade Carlberg berättat för Algernon att en intern undersökning visat att smuggling hade förekommit. Polisen inledde en brottsundersökning om Algernons död, men den lades ned efter mindre än två månader. Var Algernons död en olyckshändelse? Blev han mördad eller tog han sitt eget liv? De frågorna är än i dag inte besvarade.
Sveriges moderna historia stinker
Jag lägger ifrån mig Birgitta Almgrens bok med en stark känsla av äckel. Hon har gjort en högst imponerande forskarinsats genom att kartlägga ett av de dystraste kapitlen i Sveriges moderna historia. Men historien stinker. Inte bara de svenska agenternas spioneri för DDR, utan hela den svenska politikertrojkans intima mellanhavanden med DDR under mer än 40 år. Och det stinker om kulturvänstern som alltid – jag säger alltid – går i spetsen för förtryck och dödsbringande kommunism, enbart för att få fortsätta tumla runt i sina egna rosafärgade illusioner.
Den smutsiga byken måste tvättas. Andra länder har gjort det, för att kunna gå vidare och läka såren. Sverige är det enda land som inte har offentliggjort listan på Stasiagenter, trots att regeringen otaliga gånger har ställts inför krav på att lämna ut namnen. Vi har fått se den bisarra situationen med en moderat justitieminister, Beatrice Ask, som står i riksdagen och vägrar att offentliggöra namnen för att skydda vänsterextremister som har förrått sitt land.
Vi är grundlurade
Så varför skyddar en borgerlig regering agenter som förrådde sitt land till en kommunistisk diktatur? Det blir obegripligt om man inte inser att politikers identifikation och lojalitet med varandra – oberoende av partifärg – är långt större än den lojalitet de känner med sina uppdragsgivare; väljarna. Synen på väljare som en fårskock som mår bäst av att inte veta någonting är gemensam för alla partier. Merparten av de verkligt betydelsefulla politiska besluten fattas i lönndom bakom våra ryggar och högt över våra huvuden. Sanningen får vi i bästa fall reda på långt efteråt. Sveriges intima förhållande med DDR är bara ett exempel på hur grundlurade vi är.
När man punkterar en varböld luktar det illa. Svenska politiker kan intala sig att de slipper undan. Men det är bara en tidsfråga innan bölden spricker. Det är enda möjligheten för den att läka.
Litteratur:
Birgitta Almgren: ”Inte bara spioner… Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget”. (2011)
Birgitta Almgren: ”Inte bara Stasi…Relationer Sverige-DDR 1949-1990”. (2009)
Uwe Tellkamp: Tornet – en historia från ett sjunket land. (2011)
Af Julia Caesar
Tidligere kronikker af samme forfatter
NB: Placer venligst OT kommentarer under en anden post.