Den förlorade kunskapen och den förlorade identiteten.
tänkte jag medan tankarna vandrade vidare.
Den djupaste kunskapen får vi när vi upptäcker vilka vi är, att vi inte är något eller någon förrän vår identitet bekräftas.
Meningar som verkar höra samman rinner ut från pennan och tanken hinner inte med vad pennan skriver. Pennan lyder bara vad tanken säger, tänker jag förundrad.
Vår värld är död utan relationer och människan är död utan den som skapat henne och som haft en avsikt med henne.
Omedelbart skriver pennan, låt mig leva i Din avsikt, och jag kopplardirekt in tonen ifrån den eviga världen.
Vår värld är bestulen, kunskapen har gått vilse,
vi famlar i mörker och går under eller ...
Hur ser det ut hos judarna, tänker jag, detta fascinerande släkte av människor, präglade av en Gud som är samma som vår fast tydligare. På något sätt så har bilden präntats in från släkte till släkte.
Det är inte så lätt att bli av med en Gud som ristat in sitt namn i själva stenen hos det judiska folket.
Vi är mera vilsna mera tafatta och mindre säkra i vår gudsrelation, tänker jag. Dessutom tror jag att vi förlorade stora delar av vår gemensamma historia genom våra s.k. kyrkofäder. Det är en annan historia som jag inte vill ta i denna dag även om julen är ett resultat av dessa fäder. Vi fick julen och julgrisen och förlorade orienteringsförmågan i tiden.
Är det lidandet som format det judiska folkets identitet?
De undervisar sina barn från tidiga år medan vi kristna ofta överlåter det käraste vi har till världen, skolan och ateisterna.
Vi kanske menar att barnen skall välja fritt men hur då?
Om de inte har fått någon kunskap blir det svårt.
Vi måste börja återerövra oss själva, söka den sanna identiteten, börja förstå vilka vi är.
Vi talar ofta om vårt förlorade paradis och känner saknaden av Någon. Vi måste lära känna denne Någon och vi kommer att finna att i Honom är det som vi rör oss och är till.
Då först blir vår identitet en verklighet.
Människan har ofta ett religiöst skal men på djupet är hon infiltrerad av lögner, hon är religiös men inte född på nytt.
Åter pekar pennans ritstift mot det judiska folket
Under de mest vidriga förhållanden har de hållit fast vid sin Gud, om inte hade de som nation och folk gått under. Då hade världen inte haft något folk att spy sin vrede och avsky över.
Hade de gått under så hade inte heller vi funnits.
Vi är sammanfogade med judarna genom blodsband. Många vet det inte på grund av okunskap men ”frälsningen kommer från judarna”
Europa dog efter Andra Världskrigets vedervärdigheter men judarna lever.
Europa är för tillfället återuppbyggt men ropen ekar än en gång ”död åt judarna”.
Världen lär sig aldrig: förstår intet, vet intet och lär inget.
Ända sedan Mordokai och Esters dagar i Persien ca 483 f. Kr
har det judiska folket hotats av utrotning.
Redan Hitler och grand mufti i Jerusalem smidde planer om judarnas utrotning.
Katolska Kyrkan hade mycket nära samarbete med Hitler
Intressant att Irans (Persiens) härskare Mahmoud Ahmadinejads
största längtan är att utrota Israel och judarna.
Hitlers ande svävar över världen för att slutföra sitt förintelsearbete över det folk som Herren vår Gud har utvalt.
Europa försöker att resa sig upp ur den ekonomiska ruinen men kommer det att lyckas?
Allt är förlorat om världen/vi än en gång sviker judarna.
Till Jerusalem skall de svartaste av demonandar drabba samman.
Kommer det att lyckas
Till sist skall världen styras av en jude, känn på det.
GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
TILL ER ALLA
Önskar Kid Kumlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar