2. ”Reportrar bestämmer bilden av Israel”
av: Jörgen Knudtzon
Bokrecension
Världens bästa story
Lars Adaktusson
Ekerlids förlag
Palestinavänner brukar klaga på att medierapporteringen från Mellanöstern är ensidig för Israel. Samtidigt klagar israelvännerna över ensidighet åt andra hållet. Då är väl allt bra då? Många redaktörer verkar tycka det, men ibland kommer vittnesbörd som visar att det där med opartiskheten får vika för det politiskt korrekta.
Lars Adaktusson, mångårig nyhets- och samhällsjournalist inom TV, kom nyligen ut med sin bok "Världens bästa story" (Ekerlids förlag). I några korta glimtar bekräftar han hur bilden av Israel ofta bestäms mera av reportrars och redaktörers privata åsikter än av verkligheten.
Problemet är inte som en del mediekritiker tror att journalisterna hindras av ägare eller politiker från att berätta sanningen, utan problemet är den åsiktsmässiga och värderingsmässiga likriktningen menar han. Den mesta journalistiken går i samma fotspår med samma utgångspunkter och samma perspektiv. Självkritik, analys och sammanhang saknas och förutsägbarheten är stor. Adaktusson exemplifierar: "Handlade det om storpolitik var utgångspunkten oftast att USA var problemet, handlade det om Mellanöstern var premissen oftast att Israel bar ansvaret”.
Och Lars Adaktusson har egna upplevelser som bekräftar hans resonemang. 2005 blev han SVT:s Mellanösternkorrespondent. På plats i Gaza såg han hur maktkampen inför valet dominerades "av adrenalinstinna, desorienterade och arga män". "I gathörnen patrullerade rivaliserande och tungt beväpnade milisstyrkor från organisationerna Hamas och al Fatah - i stället för att bekämpa laglösheten riktade de vapnen mot varandra." Situationen blev som bekant inte bättre efter valet, även om det som Carl Bildt ofta framhåller genomfördes i hyfsat demokratiska former.
Även Adaktusson lägger huvudansvaret för frustrationen och misären i Gaza på den israeliska regeringens isolering av området - MEN - Adaktusson har ett men: "Men lika uppenbart som det är att politiska ledare i Israel kan kritiseras för blockaden av Gaza, lika uppenbart är att det palestinska ledarskapet genom sitt agerande sviker det egna folket och medvetet göder den extremism som är roten till det onda" (min kursivering).
För den som nogsamt följer MÖ-konflikten är det palestinska ledarskapets svek ingen nyhet, men i den dagliga nyhetsrapporteringen framförs sällan några krav på att sätta press på den sidan. När docent Sune Persson rådde regeringen att minska biståndet till Arafats styre på grund av korruptionen hemligstämplades rapporten av den socialdemokratiska ministären. När Ship to Gaza försökte bryta blockaden av Gaza 2010 med katastrofalt resultat diskuterades endast "israeliskt övervåld" och inte risken för mer iranska vapen till ett Hamas-styre med uttalat mål att utplåna Israel. Och den borgerliga regeringens utrikesminister for till Turkiet för att möta svenskarna från konvojen.
I Iran har Adaktusson varit med och filmat regimens gigantiska väggmålningar där budskapet var att Israel måste försvinna från jordens yta, intervjuat ledaren för en rörelse som utbildar självmordsbombare vid Irans universitet (!), sett barnprogrammen om grymma, blodsbesudlade judar som dödades av hjältemodiga självmordsbombare och stoppats av censuren som tyckte att de iranska kvinnornas situation var ett olämpligt ämne.
I Sverige är det åsiktslikriktningen som skapar censur. Adaktusson bevakade Libanonkriget 2006 och såg inte bara förödelsen utan också hur Hizbollah hade gömt sina tunga vapen mitt bland civilbefolkningen i bostadsområden, skolor och olivlundar. Kriget började med att Hizbollah besköt byar och skadade civila i norra Israel den 12 juli 2006. Samma dag attackerades israeliska militärfordon nära gränsen varvid tre israeliska soldater dödades, två sårades och två tillfångatogs. Israel svarade snabbt och massivt och hade möjligen förberett en militär operation mot Hizbollah.
Men att den islamistiska organisationen agerat först var ett känsligt ämne på SVT. Adaktusson kritiserades enligt vad han berättar för att han i ett inslag sagt att det inte var Israel som inlett stridshandlingarna. Av utrikeschefen informerades han om att det i rapporteringen inte fick påstås att Hizbollah hade startat kriget.
På omvägar fick Adaktusson veta att hans rapportering var Israel-vänlig och "sågades" på hemmaredaktionen. När han intervjuade en kvinna vars man och son mördats av Hamas hade han gett för mycket utrymme åt en person i en judisk bosättning. När han rapporterade från södra Israel där barnen ständigt måste leka några sekunder från närmaste skyddsrum ifrågasattes hans faktauppgifter. Han lärde sig att det räcker att ha ambitionen att låta båda sidor komma till tals för att betraktas som proisraelisk.
Bland Adaktussons företrädare som SVT:s MÖ-korrespondent fanns Peter Löfgren. En av SVT:s fotografer berättade för Adaktusson vad som hänt en gång när fotografen stod och samtalade med en ung israelisk soldat. Peter Löfgren kom rusande och förmanade honom med orden: "Fraternisera aldrig med ockupationsmakten!"
"Världens bästa story" är läsvärd i flera avseenden, underhållande och tankeväckande.
Jörgen Knudtzon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar