Sidor

lördag 25 juni 2011

Det går en ström av smärta


Galleri för bild och tankar
Av Kid Kumlin

Jag har länge tänkt att skapa ett galleri för mina bilder och för att visa mina tankar för dig.
Du som känner mig vet om min kärlek till det judiska folket

Därför har bildskapandet de senaste åren
ständigt präglats av det judiska folkets
lidande och upprättelse.
Någon har sagt att ”Europa dog med
Förintelsen” och jag har inget skäl att säga
emot.
Det är en hemlighet för många, att judarna
spelar en så stor roll i våra liv, och när jag
började se det föll jag ner inför juden
Yeshua/Jesus i stor tacksamhet.
Det finns ett uttryck som säger, att det är judarna som styr världen och visst är det så!
Kanske inte som vissa menar men med sin utsatthet och sin utväljelse utgör de själva grunden för Guds tanke och frälsningsplan
för hela världen.
På grund av den kallelsen har det judiska
folket fått ”klä skott” för all ondska som har
kunnat uppbringas under alla de årtusenden
som gått fram till i dag.

Det råder krigstillstånd mellan Herren vår
Gud och Åklagaren Satan.
Mitt emellan dessa står Juden Yeshua/Jesus som försvarare för sitt folk.


Det finns åtskilliga kristna som inte delar min
kärlek till Israel och det judiska folket utan sprider gärna det antisemitiska giftet i sina lögner.
Missionskyrkan och Sveriges Kristna råd tillsammans med Katolska kyrkans olika grenar ser ofta till att hatet mot judarna blir legitimt.

Därför viker välsignelsen över våra länder när dödens kulturer tar över.
----------------------------------------------


Det går ett rop av smärta genom tiden


Nu droppar orden likt tårar
över brevet, som jag skulle skriva till Dig
Såg du orden innan de rann bort
och blandades i världens smärta.

Mina tårar, tänker jag

Det går ett rop av smärta genom tiden.

Du blottlägger mina tankar
djupt i mig
och slår min kropp i smärta
min gråt rör upp havet i dig
och min saknad är större än ord

Jorden som Du gav oss
”kastar upp” i vrede
Världens ledare förråder oss
medan solen rodnar
och slocknar i sorg
inför människans förakt
Hon som Du danade
har blivit Din fiende


Därför gnager grundplattorna
mot varandra
och flyttar kontinenter
Elden sprutar glödande massa
och haven dränker oss
medan musiken från Aniara
glider över vågorna


Harry Martinson, tänker jag,
du såg det i ditt stora epos
medan Andromedagalaxen
öppnade sig


Allt vad vi byggt upp
slocknar inför Dig
Och Jerusalem skälver
inför sin Herre,
inför Honom, som signerat henne
och som från urtid uttalat sitt Ord
över henne.

Från släkte till släkte
studsar orden tillbaka
mot vårt hjärta


Nu löser Han upp hennes band
från Esaus blodiga fana
och ifrån dödens hand
Ett rytande Lejon höres i öst
när Herren vår Gud låter höra sin röst
Lyssna …

Det går ett rop av smärta genom tiden.

tisdag 21 juni 2011

Svenskfinanseriad hatkultur från http://nyheter.paulwiden.se/.


Hej Kid!

Här följer vad som är nytt från http://nyheter.paulwiden.se/.

Svenskfinanseriad hatkultur - 21 June, 2011 19:58

Idag var det tänkt att Fatah och Hamas skulle presentera sin gemensamma övergångsregering i Kairo, men inte helt oväntat har förhandlingarna mellan de båda parterna gått i stå. Det största hindret till en överenskommelse tycks vara Hamas motsättning till den nuvarande premiärministern Salam Fayyad, som Hamas uppfattar som en amerikansk marionett. För två dagar sedan avbröts samtalen på begäran av Fatah, tills dess ”en bättre atmosfär för försoningssamtalen kan åstadkommas.” Inget nytt förhandlingsdatum har ännu annonserats.

Från ett israeliskt perspektiv har förhandlingarna mellan Fatah och Hamas varit ytterst oroväckande, eftersom Hamas vägrar att acceptera de tre principer som formulerats av den så kallade Mellanöstern-kvartetten (FN, USA, Ryssland och EU), dvs. att erkänna Israel, acceptera tidigare ingångna avtal samt avstå från våld. Trots att Hamas alltså är en oreformerad terroristorganisation med en folkmordsagenda har många länder antagit en vänta-och-se-linje till försoningsavtalen. Andra parter, exempelvis Svenska Kyrkan och Diakonia, har öppet uttryckt sitt stöd för Hamas återinträde i den internationellt erkända palestinska regeringen.

När det gäller uppvigling till folkmord går det dock ingen skiljelinje mellan Fatah och Hamas. Så här lyder exempelvis artikel 19 i Fatahs konstitution: ”Den väpnade kampen är en strategi, inte bara en taktik, och den väpnade revolutionen av det arabiskpalestinska folket är en avgörande faktor i befrielsekriget och elimineringen av den sionistiska existensen, och kampen kommer inte att sluta förrän den sionistiska entiteten har eliminerats och Palestina har befriats.”

Varje kvartal publicerar Israels ministerium för strategiska frågor en rapport över antiisraelisk uppvigling inom den Palestinska myndigheten. Till skillnad från arbetet som utförs av Palestinian Media Watch, som ”bara” översätter och förmedlar uppvigling i palestinsk media, sammanställer rapporten ett index av all uppvigling (i statskontrollerad media, tal av företrädare för den Palestinska myndigheten, skolböcker, predikningar, internetfora och officiella policydokument) som registreras under varje kvartal. Materialet delas sedan upp i fyra kategorier: 1. explicit uppvigling till våld och terror; 2. uppmuntran till en atmosfär av våld och terror; 3. uppvigling till hat och demonisering; samt 4. förberedelse för fred bland allmänheten. Varje exempel ! ges ett siffervärde (beroende på vem som sa det, i vilket sammanhang, hur ofta det upprepades, osv) mellan -10 och +10. Slutligen görs en sammanställning av varje kategori, vilket alltså gör att uppviglingen mot Israel i det palestinska samhället kan mätas på ett vetenskapligt sätt.

Rapporten över det första kvartalet 2011 presenterades idag för en liten grupp journalister i Jerusalem. Rapportinnehållet är hårresande. Det palestinska samhället är, tack vare den Palestinska myndigheten, impregnerat på alla plan av hat mot Israel. Budskapet är detsamma på politiska möten som i skolböcker, i moskéer och kyrkor, i tidningar, TV, radio och på internet. Det sprids helt öppet i alla tillgängliga fora och är systematiskt och metodiskt. Slutsats: ”Uppviglingen överensstämmer med huvudkomponenterna i det palestinska narrativet: förnekelse av all koppling mellan det judiska folket och Landet Israel, samt fast beslutsamhet att nå det nationella palestinska målet genom en utdragen kamp.”

Det riktigt vidriga med allt detta är att det är vi som betalar för hatkalaset. 700 miljoner svenska skattekronor pumpas in i det palestinska samhället varje år för att ”att främja palestinskt statsbyggande och lindra de humanitära konsekvenserna av den israelisk-palestinska konflikten” som det heter på UD:s hemsida.

Detta borde inte bara vara en fråga för svenskar som identifierar sig som proisraeliska. Alla svenskar, oavsett var deras sympatier ligger i konflikten, borde kunna enas om att kräva ett omedelbart stopp av allt bistånd till den Palestinska myndigheten tills denna systematiska, statskontrollerade uppvigling mot Israel och det judiska folket helt har upphört. Tills detta sker är alla svenska skattebetalare moraliskt medskyldiga till den hatkultur som sprids i det palestinska samhället på Västbanken. Tanken borde göra oss alla riktigt, riktigt illamående.

Paul Widen, Jerusalem




Hälsningar från
Nyheter från Israel
Nyheter från Israel

måndag 20 juni 2011

Jag sökte Dig i natten


Jag sökte Dig i natten


Jag sökte Dig i natten
i tystnaden
men bländades av mörker
min själ var tung
av längtan efter Dig

Jag sökte Dig bland stjärnor
men föll till marken
från blixten av ett ord
som slungats ut
för längesen

Jag söker Dig
med blicken full av tårar
och hjärtat bränt
och aldrig någonsin
en sådan saknad
har jag känt

lördag 11 juni 2011

ISRAEL I SVERIGE





Egypten är det nya Iran
Fredag 3 jun 2011
Av Barry Rubin

1. Hur Egypten är det nya Iran
För att uttrycka det enkelt, är vad som hände i Egypten inte bara upplösningen av “Mubarakregimen”, utan upplösningen av “Sadatregimen”, dvs upphävande av revolutionen Anwar al-Sadat gjorde i slutet av 1970 och början av 1980-talet.
Sadat ändrade Egyptens kurs från en radikal stat som försökte destabilisera andra arabiska länder, förstöra Israel, och motsätta sig USA:s intressen. Han minskade betoningen att sprida revolutionen, slöt fred med Israel, och allierade Egypten med Förenta Staterna.
Nu, med hjälp av president Barack Obama, har dessa processer blivit ogjorda. Egypten kommer att återvända till pre-Sadat-eran för att stödja radikala krafter, försöka att utplåna Israel från kartan, och motsätta sig USA:s intressen.
Enligt en färsk opinionsundersökning anser 65% av egyptierna att de stödde revolutionen på grund av ekonomiska skäl, endast 19% på grund av bristande demokrati. 80% av egyptierna säger att de tror att deras ekonomiska situation kommer att förbättras under det närmaste året. Men det kommer den inte. Utländska investeringar kommer inte att riskera att skicka pengar till Egypten; turister kommer inte att riskera att gå.
När de arabiska regeringarna inte kan ge billigt bröd vänder de sig till billigare hat och utländska äventyr. Frågan är bara vilken relativ andel av radikal nationalism och islamism det kommer att finnas i denna mix. Massmedia kommer att upptäcka detta i september. Ändå är det uppenbart i juni.
Egyptens omvandling kommer att vara för idag vad Irans betytt för de senaste trettio åren. Eftersom USA:s inflytande påverkade, hjälpte Jimmy Carters inkompetens att ge oss det islamistiska Iran, Barack Obamas inkompetens och ideologi har hjälpt till att ge oss ett radikalt (kanske islamistiskt) Egypten.
2. Egyptens “måttliga” ledare: Vi vill inte slåss med Israel, men vi måste.
Och hur är det med de moderata Facebooks-ungdomarna? En av deras främsta ledare, Ahmed Maher, höll ett föredrag vid MIT den 29 april.Han sa , enligt översättning:
“Vi vill inte ha några problem eller krig med någon. Men det finns saker vi inte kan ignorera. Det finns människor bredvid oss som förtrycks och dödas. Och de har behandlats mycket hårt, Palestina. Vi kan inte fortsätta tiga om något sådant.”
Faktum var dock att översättningen var fel. Han använde ordet “ibada,” som inte betyder “förtryckta och döda”, det betyder “folkmord”.
Denna felöversättning mjukare upp punkten och det extrema hat även egyptiska “moderata” har gentemot Israel. Men låt oss lämna det åt sidan för att fundera över vad Mahers säger:
Vi vill inte ha konflikter eller krig med våra grannar men det finns folkmord nästa dörr så ….
Om du tror att folkmord begås i närheten måste man agera, eller hur? Om USA gick i krig för att “skydda” libyer, hur kan Egypten inte göra så för att rädda kolleger araber och muslimer från att mördas några mil bort?
Trettio år efter det egyptisk-israeliska fredsfördraget, arton år efter det att Israel gått med på att den palestinska myndigheten härskade över nästan alla araber i Västbanken/Gaza, och sex år efter det att Israel drog sig tillbaka från hela Gazaremsan, har den grundläggande egyptiska moderata synen på Israel inte förändrats ett dugg.
En grupp som öppet proklamerar att man vill döda alla judar (folkmord, ibada) regerar i Gazaremsan. Den förtrycker våldsamt all opposition, hjälper till att utvisa alla kristna där, lär barnen att de ska växa upp och bli terrorister och döda judar, bryter en fungerande vapenvila och öppet angriper Israel militärt. Israel försvarar sig. Men denna egyptiska måttlighet (vars uttalande om Israel publiken på MIT applåderade vilt) påstår att Israel är den som begår folkmord.
Varför ska Israels uppgivande av hela Västbanken och östra Jerusalem ha någon större verkan än när Israel lämnade Sinaihalvön, Gazaremsan, södra Libanon, och de befolkade delarna av Västbanken? Och hur kan någon våga påstå att detta skulle få slut på konflikten utan att ens ha anständigheten att ta itu med dessa fakta?
Begrunda dessa tre punkter innan du förespråkar idén att fler israeliska eftergifter skulle skapa fred.
Detta är ingen abstraktion. Efter september kommer Egypten har ett radikalt, kanske islamistiskt parlament. Före årets slut kommer det att ha en radikal, kanske islamistisk, president.
- Vad finns det för hopp för det 30-åriga egyptisk-israeliska fredsfördraget?
- Kommer den amerikanska regeringen att erkänna och göra något åt det om / när Egypten slutar att hålla freden (oavsett om det uttryckligen meddelas)?
- Om Hamas attackerar Israel igen (oundvikligt), kommer Egypten att delta i kriget?
- Kommer Egypten att låta tusentals terrorister och frivilliga ta sig över gränsen till Gaza för att bekämpa Israel? Vapen flöda fritt från Iran och Syrien? Kommer enorma summor pengar att gå in i Gaza för att finansiera kriget?
- Kommer Egypten att låta – eller bara inte försöka att på allvar stoppa – terroristersom passerar den egyptisk-israeliska gränsen för att att utföra attacker, vilket skulle kunna utlösa ett egyptisk-israeliskt krig?
Obama och den europeiska utrikespolitiken adresserar INGEN av dessa frågor, Massmedia diskuterar inte dem.
3. Så vem är de goda i Egypten?
En stjärna är född och hennes namn är Yasmine El-Rashidi. Hon har skrivit en e-bok om Egyptens revolution. Hennes artikel är med i New York Review of Books. El-Rashidi är bra på att beskriva förhållandena i Egypten. Hennes artikel börjar:
“På en eftermiddag nyligen … på en hektisk central Kairogata, uppstod skottlossning mellan beväpnade män, de kastade stenar och molotovcocktails, och använde knivar fritt i fullt dagsljus. Den två timmar långa kampen som började som ett försök från vissa butiksägare att pressa andras kunder lämnade 89 skadade och många butiker förstördes. I det nya Egypten är händelser som denna allt vanligare. Under många nätter går jag till sängs till ljudet av skottlossning …. “
“Ännu mer oroande, det verkar alltmer klart att olika grupper uppmuntrar till våld …. Det har förekommit en rad attacker mot kopter, och förövarna verkar omfatta hårdföra islamister (som ofta kallas Salafis), rester av den gamla regimen, och även, indirekt, vissa delar av militären som är ansvarig i dag, som har gjort att dessa attacker spelar ut alla grupper som på något sätt har ett intresse av att störa en smidig övergång till en fritt vald civil regering och demokratisk stat. “
Det andra stycket är en typisk bild som antyder en konspiration snarare än det faktum att muslimska militanta länge har hatat kristna och att predikanter och viktiga islamiska texter hetsar till våld.
Om några riskerar att bli offer för “ibada” är det inte palestinierna, det är de kristna i Egypten, och även på Gazaremsan, Irak, Pakistan och flera andra ställen.
I varje fall visar el-Rashid att hon är sofistikerad nog att inte skylla på sionistiska och amerikanska agenter. Många eller de flesta egyptier kommer att göra det. Faktum är att i en av de första kommentarerna till hennes artikel säger en arabisk läsare att denna instabilitet främjas av USA, Israel och Gulfstaterna (dvs Saudiarabien).

Så vem är de goda? El Rashid föreslår en kandidat: Muslimska Brödraskapet. Självklart, hade det åstadkommit en smidig övergång till en vald regering eftersom de är de som blir valda. I sin långa artikel nämner El-Rashid bara det Muslimska Brödraskapet som hon berömmer som moderat och en kraft som förespråkar tolerans.
Ändå är Brödraskapet lierat med “radikaler”. De två grupperna samarbetar och deras olikheter är endast taktisk, inte strategisk.
Den nya linjen för västerländska media och experter:
Al-Qaida, Salafi är extremister, illa!
Hamas, den syriska regimen, Muslimska Brödraskapet, bra!
Vi hör redan det temat om Gaza och som motivering för att motsätta sig en revolution i Syrien. Kanske det är vad de kommer att säga oss efter att brödraskapet framträder som det mest kraftfulla blocket i Egypten.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center, editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal, and a featured columnist at PajamasMediahttp://pajamasmedia.com/barryrubin/ His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley), and The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan). The website of the GLORIA Center ishttp://www.gloria-center.org . His PajamaMedia columns are mirrored and other articles available at http://www.rubinreports.blogspot.com/.
.
Barry Rubin antisemitism antisionism judehat Al Qaeda araber Egypten

onsdag 8 juni 2011

Sanningen är åtalad


Från JIHAD I MALMÖ

Geert Wilders höll häromdagen ett
avslutande anförande inför domstolen
vid den politiska skandalrättegången mot
yttrandefriheten i Holland. Det tål att läsas
och begrundas:
" Jag står här idag p g a något jag har sagt.
Jag är åtalad för att ha talat. Jag talade, jag
talar och jag kommer att fortsätta att tala.
Många har tigit men Pim Fortuyn gjorde det inte,
Theo Van Gogh inte heller och jag kommer inte
heller att tiga.
**
Jag är förpliktad att tala för Holland hotas av
islam. Jag har många gånger argumenterat för
att islam primärt är en ideologi. Det är hatets,
förstörelsens och erövringens ideologi. Det är
min bestämda övertygelse att islam är ett hot
mot de västerländska värdena, mot yttrande-
friheten, mot jämställdhet mellan könen och
mot jämställdhet mellan hetero- och homo-
sexuella och lika värde mellan troende och
icke-troende.
**
Vi kan se över hela världen se hur friheten
viker sig vid mötet med islam. Dag för dag
ser vi hur våra friheter skrumpnar.
Islam är mot frihet. Erkända islamforskare
över hela världen är överens på den punkten.
Mina expertvittnen är överens med mig.
Det finns fler islamexperter, som domstolen
inte vill låta vittna och de är alla överens
med mig. Det visar att jag talar sanning.
Det är sanningen som är åtalad idag.
**
Vi måste hålla fast vid sanningen, sa
dissidenterna mot de kommunistiska
regimerna, för den kommer att göra oss
fria.
Sanning och frihet hör oupplösligt samman.
Vi måste tala sanning, för annars mister vi
vår frihet.
Det är därför jag har talat och talar och
kommer att fortsätta tala.
***
Läs hela talet


Se det på film
(Politiskt Inkorrekt)
***
Läs också
Wilders: "Jag betalar ett högt pris,
men det är kampen för frihet värd"

måndag 6 juni 2011

Ett bakslag för bakslaget från Paul Widén



Ett bakslag för bakslaget
6 juni | Inlagd av Paul Widén |
Nyheter

Igår uppmärksammades naksa, arabiska för ”bakslag”, den arabiska benämningen på Sexdagarskriget. Bombastiska deklarationer från organisatörerna dagarna innan utlovade massprotester vid alla Israels gränser såväl som inne i Israel, men uppslutningen blev betydligt mer modest. I Libanon spärrade den libanesiska armén av området intill gränsen mot Israel och vid den syriska gränsen till Golanhöjderna dök det upp färre än tusen demonstranter, en ansenligt mindre siffra än för två veckor sedan. Nu som då marscherade de mot gränsstaketet medan de kastade sten och brandbomber. De välförberedda israeliska försvarsstyrkorna varnade demonstranterna på arabiska genom högtalare. När varningen inte hörsammades sköts varningsskott i luften och när inte heller detta hörsammades användes tårgas. Först när alla ickedödliga medel hade misslyckats hade de israeliska soldaterna order att skjuta mot demonstranternas ben.

Den syriska propagandamaskinen uppgav snabbt att sex demonstranter hade dödats av israelisk militär, en uppgift som genast återgavs av svenska TT. ”Israeliska soldater öppnade eld” hette det, de ”sköt skarpt” mot ett ”demonstrationståg” som bestod av ”propalestinska demonstranter”. Idag har den syriska siffran stigit till 23, med över 350 skadade. Uppgiftens källa är alltså den syriska regimen, vars militär sköt ihjäl 70 av sina egna medborgare i fredags och sedan ytterligare över 30 under gårdagen. Trots detta återges uppgiften av Dagens Nyheter, följt av en försiktig kvalifikation: ”Siffrorna över döda och skadade har inte bekräftats från [sic] några andra källor än Sana [den syriska propagandamaskinen].” Ändå väljer DN att upprepa siffrorna och gör sig därmed till ett språkrör för den syriska regimen, vars våldsamma försök att kuva det folkliga upproret i landet har krävt hundratals dödsoffer de senaste 11 veckorna (en uppgift som, tro det eller ej, inte har bekräftats av Sana).

De israeliska försvarsstyrkorna (IDF) uppger att tio demonstranter dödades under gårdagen när de kastade brandbomber som orsakade explosioner i det minfält de befann sig i. Den syriska motståndsrörelsen uppger i sin tur att den syriska regimen betalade varje demonstrant 1000 dollar och lovade att 10 000 dollar skulle betalas ut till deras anhöriga om de skulle råka dö i sammandrabbningarna med IDF. Gårdagens händelser var alltså en kalkylerad syrisk provokation där människoliv användes som brickor i ett cyniskt spel om världsopinionen. Om detta svårförnekliga faktum uppfattas som så proisraeliskt att det inte kan vara sant så borde DN:s skribent Sujay Dutt åtminstone ha tittat på en karta: De ”propalestinska demonstranterna” marcherade mot Golanhöjderna, som ingenstädes påstås vara en del av ”Palestina”. Dessutom viftade de med syriska flaggor. DN drar alltså sitt lilla strå till stacken för att avleda världens uppmärksamhet från den syriska regimens massakrer på den egna civilbefolkningen. Inte så förvånande man ack så motbjudande.

I Israel blev naksademonstrationerna snabbt ett verktyg i den inrikespolitiska debatten. Laborpolitikern Binyamin Ben-Eliezer antog en alarmistisk hållning och hävdade i en radiointervju att Israel inte har förmåga att hantera massdemonstrationer vid gränserna. Han varnade att fenomenet kommer att växa och nå sin kulmen i september, då det palestinska ledarskapet planerar att på ett eller annat sätt be FN:s Generalkonferens att erkänna palestinsk självständighet. Ben-Eliezer menade att lösningen ur knipan är fredsförhandlingar med det palestinska ledarskapet, ett defatistiskt, fantasilöst och helt verklighetsfrånvänt påstående som förklarar laborpartiets kräftgång bland väljarna i Israel.

Inte helt oväntat deltog flera israeliskarabiska knessetledamöter i naksademonstrationer på olika håll i landet. Dessa ledamöters israelhat är så irrationellt att det väcker mer löje än vrede i Israel, vilket kunde skönjas i ett uttalande av Aryeh Eldad, knessetledamot för högerpartiet Nationell Enhet: ”Jag hoppas att de kommer att få många fler dagar som denna då de sörjer arabiska förluster, och att de ska få privilegiet att med egna ögon se många fler israeliska segrar.”

Paul Widen, Jerusalem

Bilderna klarnar allt mer och solen går snart i moln



FRÅN JERUSALEM POST


Vatikanen kräver en oberoende palestinsk stat "snart"
Genom JPOST.COM PERSONAL
06/03/2011 19:33


Påven Benedictus XVI möter PA president Abbas på Vatikanen, säger dess brådskande att palestinsk stat, Israel "leva i säkerhet, i fred med grannarna."
Talkbacks ( 34 )


Vatikanen på fredag ​​brådskande krävt en rättvis och varaktig fred mellan fred mellan Israel och palestinierna, som det sägs kan åstadkommas genom och oberoende palestinsk stat.

"Snart, den staten Israel den palestinska staten måste och leva i säkerhet, i fred med sina grannar och inom internationellt erkända gränser ", Vatikanen sade i ett uttalande efter ett möte mellan palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas och påven Benedictus XVI på Vatikanen.

Relaterat:
Påven Johannes Paulus saligförklarad före stor skara
Katolska reps. upprepa judar "utvalda folk" status



Den Heliga stolen la att en lösning på konflikten skall kunna garantera "respekt för rättigheterna för alla", kallar den nuvarande situationen "bekymrad".

Abbas, som var i Italien, utbytte gåvor med påven, med vilken han diskuterade också situationen för kristna i de palestinska områdena samt Mellanöstern.

Slutet av förra året, Vatikanen skyllde den flygningen av kristna från Mellanöstern om den israelisk-palestinska konflikten och säger att flykten skulle vara förödande för den Kristendomens födelseplats.

Några biskopar som ägde rum i ett särskilt möte skulden fanatisk islam för utvecklingen men andra anklagat Israel för att diskriminera arabiska kristna .





Mer om:

Påven Johannes Paulus II , påven Benedictus XVI , Israel , Mahmoud Abbas

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få nyheter direkt till din e- Hämta Jerusalem Posts iPhone