Annie Lööfs Palestina saknar historisk förankring

Från Mi Grandin


http://newsmill.se/artikel/2012/01/22/annie-l-fs-palestina-saknar-historisk-f-rankring

John-Gunnar Forsberg, professor em:

Annie Lööfs Palestina saknar historisk förankring
Publicerad: 2012-01-22 22:01, Uppdaterad: 2012-01-22 22:01

John-Gunnar Forsberg, professor em: Om Annie Lööf och centerpartiet nu
går in för en palestinsk stat bör man komma ihåg att denna nya stat
saknar historisk bakgrund och att befolkningen icke har historisk
hemortsrätt på området.

Om författaren
John-Gunnar Forsberg, Professor em anatomi, Lunds Universitet.
Artikelförfattaren är Fellow vid Claphaminstitutet

Det finns ett litet land, ungefär så stort som Småland, med en
befolkning på totalt ca 7.8 millioner innevånare. Det är omgivet av 22
andra stater med en annan typ av befolkning som uppgår till ca 300
millioner. Det lilla landet är ett av världens ledande inom
högteknologi. Här finns forsknings- och utvecklingscentra för
Microsoft, Cisco och Apple; här utvecklas den mest högteknologiska
medicinska utrustning som används över hela världen. Tio Nobelpris
har gått till personer i landet. Samma land är den enda demokratin i
området. I landets parlament sitter personer med både arabisk och
judisk identitet, både män och kvinnor.
Det lilla landet är naturligtvis Israel och de 22 ”Goliat” länderna
runt omkring är arabvärlden.
De flesta av dessa länder, framförallt Israels närmaste grannar men
också Turkiet och Iran, ser inget hellre än att Israel utraderas som
stat och att alla judar utvisas, med andra ord en ny och andra
”holocaust”. Bara för några dagar sedan upprepade premiärminister
Netanyahu att grundorsaken till dagens konfliktsituation när det
gäller en tvåstatslösning är palestiniernas vägran att acceptera en
judisk stat ”within any boundaries”. Inför detta faktum borde det vara
lätt att förstå att förhandlingsläget är låst och att en påtvingad ny
muslimsk - arabisk grannstat till Israel endast kommer att leda till
nya och förfärliga konflikter. När omvärlden vägrar inse sanningen
blir Israel ett irritationsmoment över stora delar av världen och
isoleras alltmer.

Sedan staten Israel utropades den 14 maj 1948 har tillkommit ett
problem som med åren eskalerat alltmer, det palestinska
flyktingproblemet. Redan den 15 maj anfölls landet av sju grannländer.
I samband med detta krig flydde ca 500 000 araber från Israel till
omgivande arabiskt territorium; denna palestinska flyktingpopulation
har idag vuxit till ca 4,7 miljoner. Om alla dessa flyktingar
återvänder till Israel idag skulle detta, demografiskt sett, innebära
den judiska nationens utplånande. Ca 160 000 araber stannade kvar i
Israel. Denna population har idag vuxit till mellan 1,2 och 1,3
miljoner. Ca 850 000 judar flyttade efter avslutade krigshandlingar
till Israel från arabländerna. Dessa invandrade judar, liksom de
araber som stannat kvar, integrerades väl i Israel. Arabländerna
däremot vägrade acceptera sina flyende medsyskon. Av politiska skäl
har man varit motståndare till integration av de palestinska
flyktingarna och förvägrat dessa basala mänskliga rättigheter såsom
t.ex. sjukvård, äganderätt, skolgång etc. Detta har varit ett medvetet
syfte för att upprätthålla omvärldens missnöje med de palestinska
flyktingarnas situation och därmed skuldbelägga Israel för dessa
människors tragiska öde. FN har haft en särskild kommission (UNRWA)
för de palestinska flyktingarna men denna kommission har åstadkommit
föga och misslyckats med integrationsarbetet.
Idag vill man från arabisk sida uppnå en tvåstatslösning med
Västbanken och Gaza som en palestinsk – arabisk stat. Redan 1947
föreslog FN en tvåstatslösning med Jerusalem som internationell
enklav. Förslaget förkastades av araberna. Någon arabisk palestinsk
stat har aldrig existerat och Jerusalem har aldrig varit huvudstad för
ett annat folk än judarna. Det var kung David som gjorde Jerusalem
till huvudstad 1004 f.Kr.. Det israeliska parlamentet, Knesset, 1980
antog en lag om att Jerusalem är odelbart och skall alltid så förbli
under israelisk suveränitet.
Det idag så omdiskuterade området Västbanken är enligt uttalanden från
domare vid internationella domstolen icke ockuperat men kan betecknas
som ett ”disputed” område. Att betrakta judiska bosättningar på
Västbanken som illegala är således inte korrekt. Det område som
benämns Västbanken, det klassiska Samarien, samt Gaza är delar av det
Palestina som enligt NF:s beslut från 1922 förklarades som judarnas
hemland. Beslutet har juridisk giltighet den dag som idag är.
För judar är inte denna mark vilken mark som helst. Det område som
1922 – 1948 betecknades som Palestina är det land som enligt Bibeln
Gud en gång genom löftet till Abraham lovade det judiska folket som
dess hem, ett evigt löfte som skulle råda under generation efter
generation. David Ben Gurion förstod den profetiska betydelsen av vad
som hände 1948, då staten Israel tillkom, när han uttalade: ”Vårt nya
land uppfyller Hesekiels kapitel 37 och vi kan höra fotstegen av
Messias”. Denna referens till gammaltestamentliga texter visar hur
djupt innehållet i dessa texter ligger hos det judiska folket. Denna
dimension av profetisk uppfyllelse, både vad gäller själva landet
Israel och dess huvudstad, borde uppmärksammas betydligt mer i
konfliktdebatten än vad som idag är fallet. Utan den dimensionen kan
inte konflikten bli begriplig.
Den svenska politiken har under senare år inneburit en alltmer negativ
attityd till Israel. Senast har massmedia rapporterat att
centerledaren Annie Lööf propagerar för att FN bör erkänna en ny
palestinsk stat inkluderande Västbanken och Gaza. Skulle en sådan stat
erkännas måste Israel försäkra sig om nationell säkerhet då de två
terrororganisationerna, Hamas och Fatah, med stor sannolikhet kommer
att bli dominerande i den nya staten. Sedan Gazakriget avslutades i
januari 2009 har terrorister i Gaza avfyrat 1571 raketer mot Israel!
Under 2011 avsköts ca 80 Gradraketer som innehåller betydligt mer
sprängämne än de tidigare Kassamraketerna. Antag att ett grannland
till Sverige avskjutit samma antal raketer mot Småland samtidigt som
man hotat att utplåna området från jordens yta och mörda alla
smålänningar. Vad skulle vi göra? Det som är ett definitivt
hypotetiskt hot mot Småland är en verklighet för Israel. Skulle någon
svensk politiker vilja förhandla med en motpart med sådana klart
uttalade destruktiva avsikter?
Om Annie Lööf och centerpartiet nu går in för en palestinsk stat bör
man komma ihåg att denna nya stat saknar historisk bakgrund och att
befolkningen icke har historisk hemortsrätt på området. Den nya staten
kommer juridiskt sett att ligga på annan stats territorium enligt NF
deklarationen från 1922. Den tilltänkta statsledningen har klart
uttalat att det framtida syftet är att driva ut judarna, om än
stegvis, från hela Palestina (Israel) och detta syfte accentueras av
de terrororganisationer som är aktiva i regionen. Någon fred i
regionen är inte ett framtidsperspektiv. Istället hotar nya konflikter
och oändligt mänskligt lidande. Är detta vad centerpartiet
eftersträvar?

John-Gunnar Forsberg, professor emAnmäl