Paul Widen, Jerusalem

Rapporteringen från händelserna i Kairo i fredags kväll, när en lynchmobb försökte storma den israeliska ambassaden, har varit ofullständig och en aning motsägelsefull. I ett uttalande igår tackade Israels premiärminister Binyamin Netanyahu USA:s president Barack Obama för hans ingripande, dock utan att gå in på vad Obama egentligen hade gjort. Netanyahu tackade sedan den egyptiska militärregimen och dess kommandosoldater som räddade sex israeliska säkerhetsvakter från lynchmobben. ”Vi bibehöll direkta kommunikationskanaler hela natten med den egyptiska regeringen,” hette det bland annat i uttalandet.
Igår kväll framkom det dock att anledningen till att Barack Obama var tvungen att ingripa var för att det israeliska ledarskapet inte lyckades få direktkontakt med den egyptiska militärregimen. Ledaren för det egyptiska militärrådet, Mohammed Hussein Tantawi, ”var inte anträffbar” när han försökte nås av både premiärminister Binyamin Netanyahu och försvarsminister Ehud Barak, som hade direktkontakt med de sex säkerhetsvakterna på ambassaden. Inte förrän USA:s president, världens mäktigaste man, ringde upp Tantawi blev det fart på egyptierna. Detta för egyptierna pinsamma faktum nämns inte med ett enda ord i Netanyahus uttalande, med det faktum att han tackar Obama innan han tackar den egyptiska regimen tackas talar sitt tydliga språk.
I sista minuten räddades alltså de israeliska säkerhetsvakterna av egyptiska kommandosoldater. Rapporter från räddningsaktionen gör gällande att minst två människor dödades och hundratals skadades, vilket tyder på en mycket våldsam sammandrabbning. TT vill naturligtvis få det till att den israeliske ambassadören och hans familj samt ambassadpersonalen flydde från ”en uppretad folkmassa,” precis som om alla dessa människor (sammanlagt minst 80) befann sig på ambassaden på en fredagkväll. I själva verket befann sig dock bara de sex säkerhetsvakterna på platsen när ambassaden började attackeras. Man ska komma ihåg att en attack mot ett lands diplomatiska beskickning är en attack mot detta lands suveränitet. Det var inte första gången den israeliska ambassaden hade attackerats, vilket gjorde att Netanyahu tog beslut om att evakuera hela ambassadpersonalen redan tidigt på kvällen. Beslutet togs alltså inte för att personalen befann sig i fara, utan för att den egyptiska militärregimen visat sig ovillig eller oförmögen att leva upp till Wienkonventionen, som bland annat specificerar vilka skyldigheter ett värdland har gentemot diplomatiska beskickningar. Om Egypten inte kan eller vill beskydda Israels ambassad kan Egypten inte heller förvänta sig att Israel tänker ha en ambassadör på plats. Beslutet att evakuera var således en diplomatisk markering, även om TT alltså vill få oss att tro att judarna flydde med svansen mellan benen.
Vilket leder oss till nästa punkt i den märkliga rapporteringen från händelserna i Kairo. Svenska Dagbladets Bitte Hammargren förklarar den egyptiska lynchmobbens motiv på följande sätt: ”Men Hosni Mubaraks fall i februari har släppt fram öppna antiisraeliska stämningar i Egypten. [---] Sommarens israeliska dödsskjutning av egyptisk gränspolis och militär i Sinai, vilket följde på terrorattentat i södra Israel, har [...] satt egyptiska sinnen i brand. Avslöjandena om att det fattiga Egypten under Mubaraks tid sålde naturgas till Israel för ett pris långt under världsmarknadens har gjort sitt till för att reta upp allmänheten.” Summan av kardemumman: lynchmobbens beteende var ganska rimligt, om man beaktar hur judarna dödar egyptier och stjäl deras naturtillgångar.
Precis som många andra journalister från världens alla hörn som har rapporterat från den så kallade arabiska våren har Bitte Hammargren valt att inte nämna de öppet antisemitiska åsikter som uttrycks bland många av de unga arabiska frihetskämparna. Detta pinsamma faktum passar liksom inte in i bilden som hon vill förmedla till svenska nyhetskonsumenter. Att det Muslimska Brödraskapet, Egyptens mest välorganiserade politiska rörelse, är en pronazistisk dödskult är det därför inte många som vet. När sanningen blir för svår att dölja kallar man antisemitismen för ”antiisraeliska stämningar” som sedan bortförklaras med hänvisning till sanna eller påhittade israeliska illdåd. Helgens lynchmobb kallades således för ”en uppretad folkmassa” av TT. Samma lynchmobb attackerade sedan ett TV-team från CNN. Den egyptiska TV-producenten Dina Amers beskrivning av folkmassan var kanske inte politisk korrekt, men kanske just därför mer sanningsenlig än TT: ”De betedde sig som djur.”
Paul Widen, Jerusalem